Hjärtat får inga rynkor

Utläst 081008: Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood

Mark är för söt! Jag har hört honom två gånger på bokmässan och förundrats över att han verkligen är lika god och mild som på TV, ja, ännu mer påtagligt i verkligheten. Han säger att han anser det vara hans jobb att göra folk glada. Och som han gör det. Den här boken är lika mysig som den förra Sucka mitt hjärta men brist dock ej och även nu har han fått fantastiska Ilon Wikland att illustrera med sin egna mjukpastelliga stil.

Boken är full med roliga och tänkvärda ankedoter. Mark lyckas att skriva om kändisskapet utan att kännas skrytig. Han verkar själv tycka att det är ganska knäppt att åka runt i en bil med sitt eget ansikte uppförstorat längs hela sidan, att det känns dumt att sitta som på en tron i en bokhandel för att signera böcker, särskilt när nästan ingen kommer dit eftersom det är oannonserat, och att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till intervjuoffer som på fullt allvar kallar sig Fröken Toppärt.

Svart som silver

Utläst 081007: Svart som silver av Bruno K. Öijer

Det är konstigt att en man som ser ut som en äkta fullblodspsykopat kan skriva så känslosamma dikter. Det brukar vara tvärtom, den äkta fullblodspsykopaten ser snäll och charmig ut och är farlig i sitt bedrägliga sätt att manipulera omgivningen och få den att tro honom om gott. Nu vet jag ju ingenting om Öijer. Förutom då att han ser ut som en vit neger och skriver vackert och magiskt skimrande om ofta vardagliga saker. En kompis som köpt boken på mässan sa att hon älskar den, att hans sätt att skriva påminner om "gamla" poeter som Boye och Ferlin, att hon ville skriva av sådant som var extra fint men till slut ville skriva av nästan varenda dikt, att jag måste läsa den, att jag fick låna den fast att hon ville ha tillbaka den så snart som möjligt. Så jag lånade den och läste ut den igår kväll. Jag är inte lika fast som hon men visst är det bra.

Ur dikten Sången:

du hade lång otidsenlig klänning
och ett svart hår da Vinci kunde ha smekt
vi var knappast mer än tjugo år
och varför fick du inte leva
varför insåg jag inte hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen

19 minuter

Utläst 081005: 19 minuter av Jodi Picoult

Alltsedan jag läste den första boken (som gavs ut på svenska, på engelska har det kommit många fler) av Picoult har jag varit fast. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare och har ännu inte gjort mig besviken. Jag blir själv förvånad att jag tycker så mycket om dessa tunga böcker, både sid- och innehållsmässigt, men det är något som griper mig i alla hennes romaner.

På nitton minuter hinner man klippa gräsmattan, färga håret eller se en hockeyperidod. På nitton minuter kan man stoppa världen. Peter Houghton vet att nitton minuter är allt som behövs för att hämnas en uppväxt i helvetet. När han är sjutton orkar han inte längre. Han går till skolan och skjuter ihjäl en lärare och nio skolkamrater och många fler skadas.

När Peter var liten var hans bästa vän Josie Cormier. Hon slutar att umgås med honom och hamnar i innegänget där hon blir tillsammans med skolans populäraste kille Matt. Han är en av dem som mobbar Peter och en av dem som blir ihjälskjuten. Josies mamma Alex är domare och till en början tänker hon att det inte ska hindra henne att döma för att hon känner sig säkrare i rollen som domare än som mamma. Till slut blir situationen ohållbar och hon märker det omöjliga i att inte lägga in sina egna känslor i målet.

Bitterfittan

Utläst 080916: Bitterfittan av Maria Sveland

En bok som har debatterats mycket och länge och har en ytterst provocerande titel som gör att vissa inte ens vill uttala den. Någon jämför den med Maken av Gun-Britt Sundström, vilket jag inte tänker göra för jag orkar inte grotta ned mig i lik- och olikheter mellan dagens kvinnor och sjuttiotalets. Jag läser boken och förfasas och känner igen trots att jag inte har barn och blir om möjligt än mindre sugen efter den här beskrivningen. Bokens Sara har en förhållandevis jämställd man och ändå blir hennes hemmalass så tungt att bära. På något vis blir jag lite besviken på slutet trots att det är lyckligt. Det slutar lite för bra, som om allt kommer att lösa sig. Jag förstår inte riktigt innebörden i slutraderna: Lever jag det liv jag vill leva? Jag tänker aldrig mer be om ursäkt för att jag vill äga min själ, mitt liv. Det börjar nu. Det finns inga slut.

Sara som är 30 år är redan bitter. Det här var inte vad hon hade förväntat sig av livet. Hon älskar sin Johan och tvåårige sonen Sigge men har fastnat i gamla invanda traditioner där kvinnan har hand om hemmet. En trist januari får hon nog och åker ensam till Teneriffa i en vecka. Där drabbas hon av dåligt samvete för att hon åkt ifrån sin lille son, men blir arg för att hon känner som hon gör. När en man reser ifrån familjen blir det aldrig ifrågasatt på samma sätt.

Så dumt!

Utläst 080904: Så dumt! av Mia Törnblom

Jag har läst Mias böcker om självkänsla och hört henne tala på samma ämne. Onekligen blir man nyfiken på hennes livsöde och undrar hur hon har lyckats ta sig upp ur misären och kaoset hon fastnat i. Här berättar hon ärligt om tiden som knarkare och hur hon lyckades sluta efter tio års drogande. Jag förstår fortfarande inte hur man kan må så dåligt och lyckas ta sig upp igen men hoppas och tror att boken kan hjälpa andra. Efter en lång och mödosam tid lyckades hon bli drogfri och nu är hon en av Sveriges mest framgångsrika coacher i personlig utveckling. Helt sant men helt otroligt, helt fruktansvärt men helt underbart, helt ärligt men med mycket lögner.

När Mia var 18 kunde hon inte uttala sig om droger eftersom hon aldrigt provat. När hon var 19 trodde hon aldrig att hon kunde bli beroende, hon kände sig envis, trygg och stabil. När hon var 25 var hon en tuff partytjej, ingen knarkare. När hon var 29 hade hon fastnat och älskade heroin. Till sist åkte hon dit hos polisen, erkände saker de inte ens frågat om och hamnade på behandlingshem.

Den stora gåtan

Utläst 080828: Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

I mitt förra inlägg skrev jag om gårdagens poesiöverdos. Lustigt nog hade jag nyss mailat en kompis om att jag inte läser så mycket dikter nu och att diktsamlingar ska avnjutas i små portioner. Sedan plöjde jag två poesiböcker på tre kvart. Det är trots allt lite roligt att övergöra bibliotekarierollen och sitta på en parkbänk och läsa böcker i väntan på en melodiös hardcorekonsert. Jag tycker illa om att bara sitta och vänta rakt upp och ned och hade skickat alla SMS jag kunde komma på. Så, alltså, efter Omega av Johannes Anyuru läste jag Den stora gåtan av Tomas Tranströmer. Jag tycker att Tranströmer är överreklamerad. Hade han inte varit ett känt namn hade jag inte brytt mig nämnvärt. Imponerande däremot är att han fortsatt skriva efter en hjärnblödning som gått hårt åt språkcentrum. Jag har ett lustigt getintresse och lider ibland av getabstinens sedan bocken Bilbos (först skrev jag Biblos!) bortgång. Då är det kul med en sådan här haiku:

Uppför branterna
under solen - getterna
som betade eld.

Omega

Utläst 080828: Omega av Johannes Anyuru



Nu firar jag mitt inlägg nummer 101 här, eftersom jag missade 100! Hurra, för läsdagboken!



Jag fick poesiöverdos igår. När jag satt och väntade i tre kvart mellan två konserter hade jag passande nog just köpt tio böcker på Bokias utförsäljning. Omega var en av dem. Vi hade tänkt bjuda in Anyuru som gäst till Ordkonstens dag på Sunnerbogymnasiet, men sedan fick vi aldrig tag i honom trots att vi jagade hans mamma i Växjö och allting... Kul med kille från Växjö som skriver poesi och blir utgiven. Annars vet jag inte riktigt, den här sortens poesi är inte riktigt i min smak. Jag kan inte säga att det är dåligt, för han har en egen stil och ibland berör det, men jag är mer inne på rim och roliga ordvändningar. Sedan ska ju poesi avnjutas i små doser och, som sagt, inte i överdos. Den här tyckte jag var fin:

Din syster, så sorgsen
med ditt ansikte

Många andra
också som jag inte hade sett
på länge

var där, utanför kyrkan
som drev fram ur grönskan, grå, galaxtyst,
ett generationsrymdskepp

på väg genom den
tvåtusentredje sommaren

Sonat till Miriam

Utläst 080828: Sonat till Miriam av Linda Olsson

Jag vet inte hur en sonat är uppbyggd men tydligen är denna roman skriven på samma sätt. Författaren har fått stor hjälp från Konserthuset i Stockholm i sin research och jag litar på att det är välgjort. Litteraturmässigt tycker jag det är en fullträff, för det blir väldigt gripande när man får först Adams version och sedan Cecilias. Så många trådar vävs ihop så oväntat så man blir alldeles förstörd av ängslan för hur det ska sluta. Jag brukar vilja veta hur det går och få ett ordentligt slut, men här blir jag nöjd trots att avslutningen ligger öppen för läsaren att spinna vidare på. Livet går vidare. Jag vill gärna tro att Adam och Cecilia finner något slags lycka till sist även om det inte blir med varandra.

Adam har bott i Nya Zeeland i många år, tillsammans med sin dotter Miriam. Han flyttade från Sverige så långt bort han kunde komma när han fick ett omöjligt val. När han tänker tillbaka märker han att han gjort exakt likadant som sin mamma. Han har förtigit det tidigare livet inför Miriam liksom hans mor aldrig talade om sitt polska ursprung. Han har trott att han skulle ha tid att berätta för Miriam men det hanns aldrig med. När Miriam är borta söker han sig tillbaka både till Polen och till Sverige.

Exhäxorna

Utläst 080807: Exhäxorna av Jane Moore

Efter att ha läst en bok på över 500 sidor ville jag ha något snabbt och lättsmält och då passade det bra med en chicklit som jag läste på ett par dagar. Först irriterade jag mig lite på att det kändes som att den skulle försöka vara så jävla lustig hela tiden på ett tillgjort sätt. Den börjar så här:

"Alison släppte ut en omåttligt söt liten suck - som inte fick hennes byst att välla ut ur den korsetterade klänningen - och lät blicken fara fram och tillbaka längs honnörsbordet för att slutligen stanna upp vid det spektakulära liljearrangemanget från en av Londons bästa blomsterhandlare."

Sådan är alltså stilen, men efter ett tag vänjer jag mig vid det och tycker att boken är både rolig och riktigt tänkvärd.

Nya fruars klubb är en hemlig grupp av missnöjda kvinnor som behöver prata ut om exen till deras män. Alison är gift med Luca och på deras bröllop kom hans förra fru Sofia inrusande och hämtade sönerna som var brudnäbbar. Julia är gift med James som envisas med att ha kontakt med sin förra fru Deborah. Susan var visserligen vän med Nicks förra fru men har mycket att kämpa med i minnet av fantastiska Caitlins plötsliga död. Fiona och David har det bra men hans son Jake är en liten djävul som tror att hans föräldrar skulle ha blivit tillsammans igen om inte Fiona fanns.

Maken

Utläst 080803: Maken av Gun-Britt Sundström

Jag får nästan skämmas som har hållit på med den här boken i månader men först hade jag den som stugbok och jag har inte varit så mycket i stugan. Jag tycker egentligen inte om långa böcker eftersom jag gillar att läsa minst en bok i veckan och så är det jobbigt att hålla i för tjocka böcker. Den här boken är mycket bra så invändningen är inte att det är för många sidor, men det hade varit behändigt att dela den i två.

Maken är en klassiker som har betytt mycket för många tjejer och kvinnor i Sverige. En kollega tipsade om den och hoppades att jag skulle tycka om den och det gjorde jag. Det är fascinerande och lite kusligt att en bok från 1976 kan sätta ord på känslor och problem som fortfarande är aktuella. Samhället omkring känns typiskt sextiotal, med demonstrationer och politiska diskussioner, ändå känns det inte tråkigt eller avlägset att läsa om det. Jag är ointresserad av politik men det passar in så bra i romanen och dessutom blir det intressant för mig som var två år när boken kom ut att läsa om hur det var då. Jag känner igen mycket i det som huvudpersonen Martina känner och tänker men stör mig lite på att hon kallar pojkvännen för make och ideligen skiljer sig trots att de inte är gifta. Kanske var det så på sextiotalet, kanske var det inte så noga med att gifta sig, kanske är det det ännu mindre nu, men jag kan inte kalla min sambo för make.

Martina och Gustav är som gjorda för varandra men han får kämpa länge för att få henne att förstå det. Även när de väl blivit tillsammans fortsätter diskussionerna om vad det är att vara ett par. Martina vill ha kvar sin självständighet men samtidigt ha Gustav. Hon vantrivs med den hon blir tillsammans med honom och avskyr att vara en del av ett par, att umgås med andra i form av "Gustavs flickvän". I sex år kämpar de med och mot varandra, går ihop och isär, träffar andra men är fullständigt ärliga med det inför varandra. Det är vansinnigt trassligt och ibland vill jag slå Martina i huvudet med något hårt för att hon ska skärpa sig samtidigt som jag på något sätt förstår henne och lider med henne. Det är inte lätt att låta någon annan älska sig när man inte tycker om sig själv och det är svårt när den ena älskar mer.

Gravidchock!

Utläst 080720: Gravidchock! Reporter erkänner av Belinda Olsson

Belinda är nog mest känd som en av redaktörerna för omdebatterade Fittstim, boken som fick Jan Guillou att gå i taket för att han citerades utan sitt medgivande. Det här är hennes debutroman som är tänkt att bli den första av tre om journalisten Agata Hansson på Aftontidningen. Eftersom Belinda själv arbetar på Aftonbladet har hon bra insyn i tidningsvärlden. Det intresserar mig mera än själva historien om hur man ska kombinera barn och karriär. Jag tror inte att jag tänker uppskatta kommande delar, när barnet väl är fött, lika mycket men hon skriver roligt så jag ska nog ändå läsa dem.

Agata älskar sitt jobb som reporter mer än allt annat och hennes kille Teo klagar på att det går före honom och även kommer att gå före barnet som de plötsligt väntar. Agata vill verkligen inte ha barn, inte just nu, men när hon märker hur lycklig Teo blir när hon blir gravid börjar hon tänka om. Men hon söker tjänsten som nyhetschef, trots att hon vet att hon är gravid. Hela boken handlar om hur hon sakta vänjer sig vid tanken på att bli mamma, men ännu mer om jobbet där hon hamnar i ett spännande kidnappningsdrama. Roligt, spännande och träffande både vad det gäller livet som reporter och som blivande mamma (så vitt jag kan bedöma det...).

Killing yourself to live

Utläst 080709: Killing yourself to live - 85% av en sann historia av Chuck Klosterman

Om man är intresserad av rockjournalistik - och det är jag, är detta en mycket underhållande bok om när skribenten Klosterman gjorde en roadtripp på tusen mil och tre veckor genom USA i jakt på platser där rockstjärnor dött. Jag har inte läst Klosterman tidigare men han är tydligen en betydande journalist inom USA:s musikliv. Han skriver mycket roligt och rappt.

Chuck berättar frikostigt om kvinnor han träffat och förhållanden som tagit slut, om knark, om hur olika rockstjärnor dött och platserna där det skedde. Mest berättar han om sitt eget liv, vilket är en lite ovanlig vinkling när man ska skriva om artistskandaler. Även om man inte är så insatt i amerikanskt rockstjärneliv och ger sjutton i vad som egentligen hänt så kan det här vara en bra bok eftersom den är skriven på ett lockande sätt.

Ur vulkanens mun

Utläst 080705: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Jag har inte läst något av Zweigbergk förut (och kände inte ens igen henne när brorsan uppmärksammade mig på att vi mötte henne på Djurgården eftersom han vet att jag brukar kändisspana i Stockholm). Nu vill jag läsa mer för det här är den sortens relationsdrama som intresserar mig. Visserligen blir man illa berörd över hur hemskt personerna har det, men det som berör är bra. Jag vill inte erkänna hur mycket jag känner igen mig själv i jagfiguren Anna. Jag borde inte ha så mycket gemensamt med en mamma i 40-årsåldern, men det att känna sig otillräcklig, att inte nå fram till sin partner och att vara less på sig själv kan kännas igen i andra livssituationer.

Anna och Mats och deras barn Sebbe och Molly åker en vecka till Sicilien. Inte för att de egentligen har råd, men något måste göras för att försöka rädda äktenskapet. Efter att ha varit gifta i tolv år känner de varandra utan och innan, varje centimeter av varandras kroppar och varje gest. Det räcker inte för att kunna tala med varandra och förstå. De är inte nöjda med vare sig sig själva eller varandra men hur ska de kunna vara annorlunda?

Gör vad du vill

Utläst 080627: Gör vad du vill av Erlend Loe

Jag tycker om allt som Loe skrivit. Han är verkligen en favoritförfattare och en av dem som skriver de roligaste böcker jag vet. Om någon ber mig om tips på en rolig bok så brukar jag föreslå något av Loe. Det kan inte vara lätt att skriva roliga böcker. Dessutom är det trevligt att han är från Norge eftersom de flesta översatta böcker jag läser annars är från engelska. Jag läste förresten faktiskt hans Fakta om Finland på norska eftersom jag drivit igenom att köpa den till kommunbiblioteket. Jag har inget emot att läsa på norska men det är lite svårt att få tag på sådana böcker i Sverige. Den här boken borde egentligen vara sorglig men eftersom det är en Loebok är den ändå rolig för han skriver så himla knäppt!

Julie är 18 år och hennes mamma, pappa och bror har kraschat med flygplan i Afrika. Hon blir ensam kvar i familjens dyra hus förutom att den polske kakelsättaren Krzysztof är där och arbetar med poolen. Julies psykolog tycker att hon ska börja skriva dagbok för att bearbeta sorgen men Julie förstår inte vitsen med det. Hon vill bara dö och återförenas med sin familj.

Hey Dolly

Utläst 080622: Hey Dolly av Amanda Svensson

Amanda är född 1987 och går en skrivarlinje på folkhögskola (om hon inte är utgången nu). Hon har skrivit en helt sanslös liten bok här. Jag tycker den är underbar och har bara läst positiva recensioner förutom den här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3002161

Dolly är nitton år och döpt efter en amerikansk countrydiva. Hon har pojkvännen Mårten som är ganska tråkig och vänner som är psykiskt störda. Till exempel Katrin som försöker ta livet av sig. Då blir Dolly så arg så hon skriker "Jävla hora" åt henne i telefonen. Det dröjer ett tag innan Katrins föräldrar låter Dolly träffa henne efter det. En annan kompis är Marvin som är utbildad psykolog och försöker läka hennes trasiga själ.

Sju sköna snubbar

Utläst 080619: Sju sköna snubbar av Titti Persson

Det här är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om ett kollektiv med sju personer som inte känner varandra sedan tidigare. Huvudpersonen är Mano, men de andra är lika viktiga. Själva huset spelar också en stor roll med alla sina speciella rum i olika färger. I det violetta rummet bor Richard, i det gula Gabriel, i det ljusblå Felicia, i det orangea Teresia, i det gröna Jonny, i det röda rummet Kim och så bor Mano i det mörkblåa rummet. Ibland är det surrealistiskt och övernaturligt men på ett sätt som passar in i svensk nutid. Lite magisk realism kanske? Jag vet inte riktigt vad det kan kallas men jag tycker om sättet Persson skriver på:

"Kim hade funnit en pojkvän. En stormig natt när strömmen gick bara låg han där under hennes säng. Han pillade förstrött på en Darth Wader i svartlackerad plåt, hade lugg över ögonen och sa att de visst var ämnade åt varandra."

Jag kammar mig

Utläst 080607: Jag kammar mig av Christophe Tarkos

Det här är en lustig diktsamling som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte blivit tipsad om den. Tarkos är en fransman som föddes 1963. Han skriver ofta med lite barnsliga meningar och upprepar saker in absurdum. Ibland blir det långrandigt men oftast blir det komiskt med denna speciella stil. Här är början på en dikt som tilltalade mig och mitt för tillfället oerhört glada sinne:

Jag lever för att det är behagligt att leva. Jag vet varför jag lever. Jag lever för att det är mig ett nöje. Jag har väl sett att det är behagligt att leva, att det finns njutningar i det. Om jag är vid liv, är det för att jag tycker att det är behagligt att leva, alltså har jag bestämt mig för att leva. Jag njuter ofta av livet.

Någon sorts extas

Utläst 080606: Någon sorts extas av Johan Kinde

Besvikelse! Jag förväntade mig verkligen en intressant skildring av musiklivet i 80-talets Sverige eftersom Kinde var med i allra högsta grad genom sitt band Lustans lakejer. Till en början tyckte jag också att boken var åtminstone hyfsad, men ju längre jag läste desto mer insåg jag att den var väldigt platt, tråkig och faktiskt dåligt skriven, ibland rent fånig. Personerna är ytliga, osympatiska, snobbiga och fåfänga. Om man skriver dikter kan man komma undan med sådant här men inte om man är ute efter att skriva en läsvärd roman:

När jag åter lägger mig bredvid henne upptäcker jag att hon nedanför sitt vänstra öga har tre små födelsemärken som faller likt tårar, tre små skönhetsfläckar som ger henne ett sorgset drag som kontrasterar mot de sinnliga läpparna och gör hennes ansikte fulländat.

Innan jag dör

Utläst 080524: Innan jag dör av Jenny Downham

När jag första gången hörde talas om den här boken hade jag nyligen läst Nästa sak på min lista av Jill Smolinski och då kändes det inte så lockande att läsa ännu en bok om en tjej som skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Nu har det gått en tid emellan och jag har hunnit läsa många andra böcker så lusten att läsa om dödslistor har återuppstått (!). Böckerna är i övrigt inte särskilt lika så jag tror inte att Downham härmat Smolinski. Det här är en vansinnigt sorglig bok, och bra!

Alla ska dö, en del snart och andra om många, många år. Tessa är sexton år och vet att hon kommer att dö inom bara några månader. Hon fick diagnosen leukemi redan när hon var tolv. Det är en massa saker hon vill hinna göra och uppleva innan hon dör så hon gör en lista att beta av. Det första på listan är att ha sex. Hennes kompis Zoey lovar att vara med och hjälpa henne att uppfylla önskningarna på listan. De går ut och dansar och raggar upp ett par killar som de följer med hem.

Kurt och fisken

Utläst 080522: Kurt och fisken av Erlend Loe

Jag brukar inte läsa om böcker, det finns alldeles för många nya böcker för det. Det här är ett undantag och en barnbok som man läser fort. Jag har tyckt mer eller mindre, oftast mer, om allt som Loe har skrivit. Det här är hans första barnbok och den är alldeles underbar. Den har jätteroliga illustrationer av Kim Hiorthöy. Här är ett utdrag:

Han hittar en pingvin och frågar om han kan få ta med sig den hem, men det får han inte. Nej Bud, säger Anne-Lise strängt, den där pingvinen måste du sätta tillbaka där du hittade den. Och hon ber Bud tänka på vad som skulle hända om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin. Bud nickar och förstår. Han går tillbaka med pingvinen.

Swing it!

Utläst 080519: Swing it! av Linda Unnhem

Linda Unnhem är en sådan där, som jag tycker eftersom hon är yngre än mig, ung författare och hur hon hunnit med allt som står i presentationen om henne på baksidan av boken fattar inte jag; född 1977, jobbat som redaktionschef på tidningen Hennes och reporter på tidingen Solo, arbetar idag vid sidan av sitt författarskap som frilansjournalist, sex- och relationskrönikör för Hennes och relationsexpert i Radio City Mix Megapol. Jag blir positivt förvånad över hur en tjej kan skriva om en man ur jagperspektiv på ett så övertygande sätt samtidigt som boken är rolig och ibland helt vansinnig men kanske ändå inte alldeles otrolig.

Lars blir mycket förvånad när hans flickvän Pernilla plötsligt föreslår att de ska ha en trekant. Han vet hur envis hon är och att han inte kan säga nej på en gång för hon kommer bara att fortsätta tjata. Han blir mer och mer insnärjd i hennes idéer och funderar för sig själv på hur han ska kunna få stopp på Pernilla för han är livrädd bara för tanken på att låta en annan man dela deras sexliv.

Italienaren

Utläst 080511: Italienaren av Sven Olov Karlsson

Åh, vilken underbart oväntad och bisarr bok! Först var jag lite skeptisk och rädd att den skulle handla om ufon men det är bara en liten pikant detalj att huvudpersonen tror sig (?) ha blivit bortförd av utomjordingar. I övrigt handlar berättelsen om livet i den lilla västmanländska byn Ålsvarta och Italienaren och hans familj. Italienaren heter egentligen Karl-Erik och fick sitt namn eftersom han är mörk och ser utländsk ut. När Italienaren drabbas av tumörer blir det sonen Peter som får ta hand om gården Sveddet. En bok som lyckas vara både rolig och vemodig när man följer Italienaren under hans sista tid.

urklippt.cirklar & fyrkanter

Utläst 080506: urklippt. cirklar & fyrkanter av Klas Mathiasson

Jag fick ett signerat exemplar av Klas och han sa att jag ska kulturkulla den så det har jag gjort. Det är inte var dag jag blir hembjuden till en författare. (Hoppsan, nu censurerar jag mig själv jättemycket...) Men fy, vad coolt att känna en poet som blivit utgiven! Jag tycker nog mest om den här boken för att jag tycker om Klas. Om det var någon annan som hade skrivit dikterna skulle jag nog bara ha tänkt att "Vadå, ska det här vara en dikt?" om många av dem. Jag tycker det är lite knasigt att plocka ut ord ur Magdalena Ribbings bok Nya etikettboken: spelregler för väluppfostrade ur sitt sammanhang så här:

utsatta
är glasen
sten i munnen

Bättre tycker jag om de dikter som är skrivna med hans egna ord som:

man går
under

och förundras
över
ett och annat
under

ja, de flesta under-
gångar är
outredda

och över-
gångar urskiljs väl
först när man gått
över?

Emma, vem är du?

Utläst 080504: Emma, vem är du? av Calle Ljungström

Calle har under hela sin uppväxt fått höra sången om Kalles klätterträd och Emma. Nu har han valt som examensarbete på konstfack att leta efter Emma och dokumentera sökandet under tjugo veckor. Vem är Emma? Var ska han hitta henne? Han sätter upp affischer på stan, efterlyser henne via Coops högtalarsystem, letar efter henne på Spray Date. Han reser till och med till Italien och letar i romantiska Verona, där Romeo och Julia bodde, och i Venedig. Det är en fin liten bok med foton, och själva Calle är jättesöt och jättelång och har jättetjockt hår. Alltihop är sant.

Bekantas bekanta

Utläst 080504: Bekantas bekanta av Mats Strandberg

Jag blir lite kluven av den här boken och läser jag på baksidan blir jag rent rädd när det står "Sveriges svar på Jackie Collins" enligt Elle. Jag tyckte om Strandbergs förra bok Jaktsäsong som handlar om böglivet i Stockholm. Denna handlar väldigt mycket om 90-talet i Stockholm och det är roligt med alla musikreferenser, men personerna blir lite väl otroliga för att övertyga mig. Ibland känns boken pratig och oengagerad och ibland blir jag nästan tårögd. Jag tycker om chicklitt och relationsdramer så i princip gillar jag ju det här, men den hade nog tjänat på att vara lite kortare.

Camilla är drygt trettio och före detta fotomodell. Efter en tid i New York kommer hon hem till Stockholm, har inga pengar och vet inte vad hon ska göra. Förutom att försöka få tillbaka Carlo, mannen som lämnade henne strax före bröllopet när hon avslöjade att hon varit otrogen. Dessutom vill hon bli popstjärna. Ett av hennes hinder heter Lilly som är lillasyster till hennes bästa kompis Daniel och har flyttat till Stockholm för att bli känd. På vilket sätt som helst. Daniel är en överviktig drag queen som vill vara stöd både åt Camilla och Lilly.

Too fast for love

Utläst 080427: Too fast for love av Jonas Inde och Martin Kellerman

Jag hade inte tänkt läsa den här boken för när jag läst recensioner om den har den inte lockat men min bror tyckte den var bra så jag gav den en chans. Och blev glatt överraskad. Inde är känd som en av medlemmarna i Killinggänget med Schyffert, Robert Gustafsson och Johan Rheborg i spetsen. Kellerman är känd för att teckna serien Rocky. Kändispoäng är att mamma bott granne med Indes pappa när hon var liten. Jag tycker ibland att Rocky är dryg för att det är så oerhört Stockholm att man knappt fattar vad det handlar om ifall man inte bor i samma kvarter som Kellerman på Söder. Nu gör min bror det så det är klart han tycker serien är kul. Och jag börjar också tycka det. Ett halvår innan Inde och Kellerman åkte på roadtripp i USA höll Inde på att ta livet av sig när han hoppade ut genom ett fönster på tredje våningen. Man märker att han fortfarande kämpar mot sina inre demoner, eller Apan som han kallar det. Jag skulle inte vilja åka med denne psykiskt sjuke man genom USA, men det är underhållande att läsa om resan.

Jonas Inde och Martin Kellerman har kört genom USA och dokumenterat resan. Inde har skrivit och Kellerman tecknat. Det blir en väldigt personlig skildring både av landet de far igenom och Indes kaotiska inre. Han delar frikostigt med sig av sina tankar:
En gång åkte vi bil genom Skåne tillsammans, Flickan och jag. Vi passerade ett gigantiskt sädesfält som böljade som ett grönt hav. Jag kunde se i Flickans ansikte att hon blev glad och lugn av att titta på det böljande sädesfältet. Naturen kan göra sånt med människor. Om människan är någorlunda frisk. Det var inte jag. För mig var det bara en massa grönt jobbigt gräs som geggade omkring därute.

Gregorius

Utläst 080424: Gregorius av Bengt Ohlsson

Först ska man läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg eftersom Gregorius är en av hans personer. Jag läste den år 2000 men kände att jag hunnit glömma den så jag har nyligen läst om den. Den är en svensk klassiker men jag tycker inte att den är så fantastiskt fantastisk. I den boken är Gregorius en genomotrevlig person men i Ohlssons bok får man hela historien om pastorns sista sommar berättad ur hans egen synvinkel. Det är imponerande hur Ohlsson kan ta en gammal romanfigur från en annan författare och göra den till sin. I Doktor Glas får Gregorius aldrig veta att hans unga vackra fru Helga träffat en annan, men det får han här. Dessutom träffar han själv en annan kvinna under sin sexveckors hälsokur på Porla. Bengt Ohlsson skriver som vanligt med ett väldigt vackert språk.

Dagens Agnes

Utläst 080418: Dagens Agnes

Dagens Agnes är en av mina favoritbloggar och egentligen den enda barnbloggen jag läser. Annars blir jag så trött så jag nästan kräks på alla mammabloggar och gravidbloggar och sådant där som inte jag är intresserad av alls. Men Agnes är alltså skitrolig. Nu har bloggen kommit som bok och Agnes har hunnit bli sju år men är fortfarande lika härligt spontan och glad som hon varit genom hela bloggen i tre års tid. Lite stör jag mig på att det är genomgående små bokstäver men på det hela taget är det en finfin liten bok. Så här kan det se ut:

åh, jag önskar att jag vore blind!
marcin:
va?
mmm, det är nog enda sättet för mig att få en hund...

(agnes sträcker på:)
åh! vad stor jag har blivit!
min kropp har växt heeela natten!
det är bra att den växer när jag sover...
... för då slipper jag ju se det!


vet du vad lillgammal är?
det är när man är liten men ser väldigt gammal ut...

Glennkill

Utläst 080416: Glennkill - en fårdeckare av Leonie Swann
Det här är en särskilt rolig bok för mig som fårägare. Den irländska fårhjorden hittar en morgon sin herde George död i hagen, genomborrad av en spade. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem som är mördaren. I flocken finns Miss Maple - klokaste fåret i Glennkill, Maude, Heide, Mopple the Whale och många andra personliga får med olika egenskaper. George var en bra herde och varje kväll läste han för sina får. Vem ska nu läsa för dem och ge dem hö? Jag som inte brukar läsa deckare gillar den här för att den är så annorlunda.

Doktor Glas

Utläst 080410: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Jag läste Doktor Glas år 2000 för att min bror sa att det är romanen han skulle velat skriva. Jag förstod inte då vad det är som är så speciellt med den och nu när jag läste om den förstod jag det inte heller. Nu läste jag den för att jag ska läsa Gregorius av Bengt Ohlsson, och den handlar om samma personer. Det är vackert språk men en obehaglig historia.

Doktor Glas har fått pastor Gregorius som patient. Han tycker riktigt illa om honom trots att han aldrig gjort honom något personligt ont. När så pastorns unga vackra fru kommer till honom och ber att han ska be pastorn låta henne vara ifred för att hon äcklas så av hans närmanden, och dessutom har en älskare, så gör han henne till viljes. Först lurar han i pastorn att frun är sjuk och inte tål någon närgångenhet och när det inte hjälper hävdar han att pastorn själv är så hjärtsjuk att det är direkt livshotande med något sexliv.

Lantisens guide

Utläst 080408: Lantisens guide till storstaden/Stadsråttans guide till landet av Noomi Hebert och Lena Ollmark

Man kan kanske känna sig lite förolämpad om man som lantis ser en sådan här bok som gör narr av dem som inte vet hur man ska bete sig i stan. Jag blev först småsur när de gjorde ett TV-program som hette något med "Sveriges värsta lantis" men sedan blev jag glad igen när de följde upp med "Sveriges värsta stadsbo". Samma sak här och för säkerhets skull har de satt ihop böckerna så att när man läst den ena vänder man på boken och läser den andra. Blir man förorättad av det här så ska man vara bra känslig. Den är nämligen uppenbart skriven som kåserier. Jag är hemma både på landet och i stan och tycker det är riktigt roligt med listor på vad som är lämpligt att göra respektive olämpligt som naturaktiviteter och i parker. Exempel:
Naturaktiviteter:
Lämpligt: Mindre passande: Direkt olämpligt:
Jogga i skogen Arrangera SM i orientering Anlägga fabrik som tillverkar joggingskor

Parkaktiviteter:
Lämpligt: Mindre passande: Direkt olämpligt:
Titta på folk Stirra på folk Antasta folk

Du är alltså svensk?

Utläst 080402: Du är alltså svensk? av Lena Andersson
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken faktiskt. På den första upplagan stod det att det var en triptyk. Jag har köpt pocketvarianten som bara heter roman. Boken är indelad i tre delar och jag tyckte de två första var bra men sedan blev det tämligen obegripligt, tyvärr.

Fatima har kommit till Sverige som flykting och vill ha ett jobb. Hon går igenom ett lämplighetstest för ett integrationsprojekt och hamnar på så vis på regeringskansliet som vaktmästare, där de vill ha mångfald. Statsministern tar henne till sin älskarinna, men de ömma känslorna verkar inte vara besvarade. Att Fatima har en man där hemma bekymrar henne inte. Hon ger sig fullständigt hän åt statsministern och blir helt förivrrad när han inte vill träffa henne längre.

Bloggbrist!

Jag är så less på blogg.se nu, som aldrig blir färdiga med uppdateringen! Tur att jag har denna blogg också så jag kan skriva lite. Vad gör man om man är generad för att man mailbombat någon? Jag flippar ur helt och mailar ännu mera. Stackars människor som inte kollar/mailar lika ofta som jag. Å andra sidan finns det människor som missbrukar telefoner också. En människa har ringt mig fyra gånger på två dagar och jag som aldrig ringer till någon. Dessutom har hon skrämt upp mig med att konstnären Sven Ljungberg kommer att ringa mig och fråga efter en artikel han skrivit i Oskarshamnstidningen och att det är lögn i helvete att hitta den. Det tror jag också. Jag städade hans bibliotek för några år sedan vilket inte betyder att jag kan hitta allt i hans hem...

Kulturkullan

Vecka 14

* Läser: Du är alltså svensk? av Lena Andersson. Jag har inte hunnit så långt i den här boken än men den verkar bra. Från baksidestexten: Fatima har kommit till Sverige som flykting och behöver jobb. Efter ett lämplighetstest för ett integrationsprojekt hamnar hon av en slump på regeringskansliet där statsministern gör henne till vaktmästare och så småningom - till sin älskarinna.

* Lyssnar på: Ta-Dah med Scissor Sisters. CD från 2007. Jag gillar I don´t feel like dancin´ och även She´s my man som jag också hört på radion. Jag lät mig blidkas av cdwow.se som undrade vad de gjort för fel och gav mig 20 kronors rabatt. Felet de gjort är att ta tre månader på sig att skicka en skiva men det är nästan glömt och förlåtet nu så jag ska inte bojkotta dem längre. Beställde denna skiva billigt. Den är full med dansvänlig musik även om man inte känner för det. Funkar även i köket.

* Veckans citat: Det finns en del människor, till och med inom lagstiftande församlingar och på administrativa poster, som på grund av fördomar eller politiska spekulationer, anse att sexuell upplysning, i synnerhet sådan om preventiva metoder, icke bör spridas, därför att, som de tro, sådan upplysning leder till nativitetens sänkande och folkets utdöende. Så förhåller det sig emellertid icke.
Ur Mellan fyra ögon - Samtal om preventiva medel och åtgärder. En liten skrift från 40-talet som vi hittade i stugan.

* Veckans händelse: Little Children på Ljungby Bio kontrast på måndag klockan 19.

Kent

Här är en bild från Kentkonserten i Växjö. De hade väldigt coola bildspel och massa laser och grejor.

Bortom mammas gata

Utläst 080328: Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou

Jag blev helfascinerad av Alexandra när jag såg henne på bokmässan. Tyvärr hade hon bara ett miniseminarium på tjugo minuter och hon hade kunnat prata hur länge som helst om sin nya bok Taxi. Hon berättade att hon alltid är nyfiken på människor och att det brukar sluta med att hon frågar ut dem som intervjuar henne. När jag köpte en signerad bok hann hon fråga mig vad jag jobbade med. Hon är nästan självlysande av charm och verkar så genuint god. Dessutom är hon ju galet vacker och det känns så konstigt att höra att hon har mobbats för att vara svartskalle. Hon är ju europeisk med grekiskt och rumänskt ursprung och är inte vad jag skulle kalla svartskalle, om jag nu skulle säga så fula saker.

Bortom mammas gata är Alexandras första bok. Den handlar om hennes uppväxt i Rinkeby, hur roligt hon faktiskt hade trots att förorten fått ett sådant negativt rykte. Andra halvan av boken handlar om hur hon blev av med jobbet på TV-programmet Mosaik, nazistförföljelserna och efterföljande rättegångar. Alexandra är oerhört stark och jag förstår inte hur man kan göra annat än beundra henne.

Här ligger jag och duger

Utläst 080323: Här ligger jag och duger av Bob Hansson

Heja världen! och Lugna puckars mosebok i en volym. Praktiskt med en samlingsvolym (säger man samling om två?) när jag just bestämt mig för att upptäcka Bobs poesi efter att ha glatt mig över hans romandebut Gunnar. Bob är mest känd som lajvartist, tror jag. Han skriver med egna ordvrängningar och det är kul, men kan bli lite mycket av det goda om man sträckläser. Här är ett exempel som jag bara slumpvis slagit upp:

Och de som ironisvalt sin egen lust
skänkt den åt sin egen skugga
kommer få svårt att finna
svalplats på dunkelbaren,
den en gång invaggade pussknuffas
till
ton.

benke@swipnet.se

Utläst 080323: benke@swipnet.se, krönikor av Bengt Ohlsson

Jag fortsätter mitt beundrande och läsande av Bengt Ohlsson efter Hennes mjukaste röst. Jag har lånat hem Gregorius också, men först den här krönikesamlingen som jag hittade billigt på bokus. Bengt har skrivit krönikor för DN-bilagan På stan i sjutton år. Då har man en oslagbar erfarenhet på just det området. Oftast är han bra, ibland helt fantastisk! Jag gillar sånt här:
Jag kan fatta tjusningen med att ha hund. Att ha den där okritiska och oavlåtligt intresserade blicken på sig hela dagarna. Man känner sig ganska betydelsefull efter ett tag. Man känner sig viktig och uppskattad och behövd. Här kommer en riktigt avgrundsdeppig tanke. Så den tänker vi inte. http://knuff.se/boecker

Känns det fint...

Utläst 080315: Känns det fint att finnas en dag till? av Lena Sundström

Jag blev lite förvånad när jag tyckte att Lenas förra bok Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar var så väldigt rolig eftersom den handlar om politik som jag tycker är halvkul. Mamma hade läst den och sa att jag nog inte skulle tycka om den eftersom jag inte är intresserad av det den handlar om. Men den är som sagt riktigt, riktigt skojig! Det är för att själva Lena är rolig såklart. Hon skriver humoristiskt om de mest tråkiga saker. En van journalist från olika tidningar kan konsten att skriva lättfattligt och medryckande. Så, den här boken är skriven på samma sätt och alltså underhållande.

Lena skriver krönikeaktigt om saker som händer henne och andra. Hon åker till Kuba. Hon berättar att hon inte alls är någon djurplågare och hur det egentligen var med den där guldfisken. Hon ondgör sig över hur sällan sopbilen kommer till sommarstället. Hon skriver om grannar, kompisar, bilister, mobilabonnemangskunder. Allt på samma drastiska sätt. Roligt!

Lika-olika

Lika-olika

Vi är alla olika, men ändå är vi lika
det finns alltid något som förenar
även om fattiga är fattiga och rika är rika
kan ingen göra vatten av stenar

Vi måste vara rädda om den värld vi har
och hjälpas åt så att allt går runt
för annars har vi snart inget kvar
då hjälper inte en sedelbunt

Så se en vän i främlingens öga
sträck ut handen där hjälp kan behövas
så kliver vi över hinder, låga som höga
där verklig tillit och vänskap prövas

Roffes livs

Utläst 080309: Roffes livs av Olle Johansson

Ha, vilken underbar bok om man kommer från Hedemora! I korta stycken beskriver Olle sin uppväxt där. Han är född -56 och alltså lite äldre än jag, men det finns ändå många personer och företeelser som jag känner igen. Lite förvirrande är att boken heter Roffes livs men att korvkiosken pryder framsidan. Min bok är signerad av både författaren och Roffa själv. Det är roligt. Här finns makalösa citat som till exempel detta av brorsans kompis: "Du, jag är inte intresserad av brudar. Jag är bara ute efter total koma." och Älgens uttalande angående skilsmässor: "Man super och lever djävulen i tre månar. Sen får man ta se i kragen!"

Nu heter jag Nirak

Utläst 080307: Nu heter jag Nirak av Peter Pohl.

Karin är snart fjorton år och har en låtsassyster som heter Nirak. Redan här reagerar jag och tänker att "Låtsassyster? Det har man när man är fem år kanske." Sedan fortsätter det med orimliga personer som mamma ungdomspsykolog, som inte verkar ha någon större förståelse för ungdomar, hennes nye partner Roland, gympalärare med svällande muskler som möter Karin i stringtrosor, pappa och hans nya kvinna som för all del verkar vara vanliga människor, och pappans nyas son som är lika gammal som Karin men tror att han vet allting och pratar som en professor, inte trovärdigt. Jag blir besviken för jag brukar tycka att Pohl beskriver ungdomars liv mycket verkligt och även får språket att flyta. Här retar mig Karins sätt att prata. Använder tonåringar uttryck som "men dö!" hela tiden? Jag har inte hört det. Peter Pohl har aldrig varit en trettonårig tjej. Det har jag. Även fast jag var barnslig och oskuldsfull så vet jag mera hur småtjejer fungerar. Jag fick mens tidigt, när jag var elva, men det betydde alls inte att jag var mogen för något avancerat sexliv. Visserligen beundrade jag äldre killar på avstånd men hade de velat ta i mig hade jag blivit livrädd. Därför kan jag inte förstå hur Karin kastar sig in i ett synnerligen sexuellt förhållande med sin mammas pojkvän.

Matilde

Utläst 080304: Matilde av Denise Rudberg

Nej, nu får det verkligen vara nog med Rudberg! Om jag inte tvingar mig att läsa hennes ungdomsbok Tillsammans av nyfikenhet. Jag tycker inte om henne alls. Det är sällan jag läser någon som skriver så platt och oengagerande. Det som borde kunna vara intressant blir bara segt och trist. Efter att inte ha fattat vitsen med Storlek 37 gav jag mig ändå på Matilde i tron att den skulle kunna ge mig något eftersom den handlar om en tjej som skriver en roman. Men mest vill den besrkiva det flashiga livet på Östermalm. Då är det bättre att läsa Djävulen bär Prada om man vill vältra sig i lyxliv och dyra klädmärken.

Matilde har ett bra jobb på reklambyrå och är frånskild med två döttrar. Hon säger upp sig för att förverkliga sin dröm att skriva en roman. Plötsligt känns den vanligtvis trygga tillvaron osäker. Det går trögt med skrivandet och hon trasslar till det med bästa vännen Tomas. Hon får ett återfall av ungdomens ätstörningar och mår riktigt uselt när hennes syster kommer hem till henne för att styra upp livet. Hon säger att hon ska stanna tills Matilde mår bättre.

Gunnar

Utläst 080301: Gunnar av Bob Hansson

Jag har inte läst något av Bob tidigare men jag har hört talas om honom eftersom han är en av våra kändaste poeter. Det jag har med honom är en skum recitering där han gästspelar på skivan Sånger för december med Irma Schultz Keller och Uno Svenningsson. Det förvånar mig att han kan skriva så bra, det här tycker jag verkligen om. Att han inte skrivit någon roman för länge sedan, tänker jag. Jag kommer tidigt i boken att tänka på Erlend Loe och särskilt hans böcker Doppler och fortsättningen Volvo lastvagnar. Titta här. Visst är det likt?

Ur Gunnar:
Jag har en siffra i huvudet. Ettusenfyrahundrafyrtio. Det är en viktig siffra. En siffra man ska ha uppsikt över. Åtminstone om man är i mina kläder. Som för tillfället är en pyjamas.

Ur Volvo lastvagnar:
För övrigt är det bara trams att hus behöver människor. Hus behöver inget som helst. Det finns absolut ingenting, förutom möjligen människor själva, som behöver människor.

Gunnar har jobbat och slitit hårt på byggen i alla år. Nu är han 58 år, har fått ett nytt hjärta och är sjukpensionär. Hans fru Gunilla har gått bort och han vantrivs med sin nya situation. Han vill tillbaka till jobbet. Vad ska han annars göra? Vad ska meningen med hans liv vara? Egentligen borde det här vara en ganska tragisk historia, men med Bobs underfundiga berättarstil blir det faktiskt riktigt roligt.

Hennes mjukaste röst

Utläst 080220: Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson

Det bästa med den här boken är att den är så vackert skriven. Det är något med Bengts språk som jag är djupt imponerad av. Han använder helt nya och oväntade liknelser utan att det låter sökt. Man kan slå ned var som helst och hitta sådana här meningar: "Hans grå bil stannar framför hennes brevlåda, och han kliver ur, och det finns något stridslystet i hans sätt att se sig omkring, som om han står på en strand i det nya landet, med bränningarna ilande kring vaderna." Att som man sedan kunna skriva om en kvinna och ägna åtta sidor åt hur hon köper en dildo, det är en konst.

Karen vaknar upp i en sjukhussäng och minnet kommer sakta tillbaka. Ett minne som gör ont. Hon har blivit övergiven av mannen hon trodde hon skulle leva resten av livet ihop med. I ett desperat försök att hindra honom från att resa iväg med en annan kvinna har hon råkat ut för en otäck bilolycka. Man får följa Karen på hennes svåra väg tillbaka till ett liv ensam.

Känn pulsen slå

Utläst 080217: Känn pulsen slå av Berny Pålsson

Det här är andra boken av Berny som skrivit Vingklippt ängel. Hon berättar om hur det är att vara både schizofren och missbrukare. Hur man kan hamna utanför för att samhället inte kan hjälpa en med två saker samtidigt. Det är fruktansvärt att höra hur hon lider och kämpar mot sin sjukdom och man förstår att hon tar droger för att fly undan demonerna som hon kallar rösterna hon hör. Förra boken fick till följd att en massa unga tjejer började skära sig och ha Berny som en slags idol. Det berörde henne illa och i denna bok är hon noga med att inte romantisera sitt destruktiva liv. Hon har varit drogfri i ett år och man hoppas innerligt att det ska gå bra för den här stackars tjejen som har funnit kärleken och älskar sin pojkvän och sina två katter.

PS Jag älskar dig!

Utläst 080207: PS Jag älskar dig! av Cecelia Ahern

Imponerande debut av en 22-åring. Sedan blir jag som vanligt lite störd av sådana där lyckade människor. I presentationen på bokens insida är ett kort på en jättesöt tjej. "Dotter till Irlands karismatiske premiärminister Bertie Ahern och hennes svåger är med i pojkbandet Westlife." Vad är det för något att skriva om en författare? Nå, i alla fall, presentationen fortsätter med den viktigare informationen att hon pluggat filmvetenskap men avslutat studierna för att skriva. Både rolig och sorglig bok men hon har en bit kvar till jämförelsen med Marian Keyes. Dock är det charmigt med Irland och namn som Sharon och Declan, tycker jag. Jag blev nyfiken på boken när jag såg trailern till filmen.

Holly och Gerry hade ett perfekt liv tillsammans tills han fick hjärntumör och dog. Stackars Holly har inget annat val än att fortsätta sitt liv utan honom. Hennes vänner Sharon och Denise stöttar henne så mycket de kan men hon känner sig ändå förtvivlat ensam. Men så får hon ett paket, det är tio brev från Gerry, ett för varje månad som är kvar av året efter att han dött. Breven ska öppnas i början av varje månad och innehåller uppmaningar till Holly om saker hon ska göra. I det första brevet står det att hon ska sjunga karaoke, något hon är panikslagen inför. Men hon måste ju följa Gerrys sista önskningar. Genom breven känner hon att han fortfarande finns kvar hos henne på något sätt.

Att älska som en porrstjärna

Utläst 080204: Att älska som en porrstjärna, en sedelärande berättelse av Jenna Jameson och Neil Strauss

Varför, varför, varför kalla det här för en sedelärande berättelse? Det är en biografi om Jenna Jameson, född Massoli 1974 (samma år som jag vilket känns skrämmande på något vis). Hon har skrivit den tillsammans med skandaljournalisten Neil Strauss som även skrivit Spelet, en bok jag nyligen läst som har liknande språk. Jag retar mig på missbrukandet av uttrycket "än idag" som jag aldrig skulle skriva nästan. Det låter så överdrivet, vad är det för fel på "fortfarande"? Boken är mycket självutlämnande och Jenna berättar om alla sina flickvänner, pojkvänner, problem i familjen, knarkande, våldtäkter, svek, sprit och såklart själva strippandet och porrfilmandet. Jag blir rätt så mätt och trött och ändå gick det snabbt att läsa de 600 sidorna. Det är något i det här skandalösa livet jag är nyfiken på. Det är många närgångna bilder och beskrivningar på till exempel hur man gör en avsugning. Ett tips är att dra in båda testiklarna i munnen och slicka det känsliga området bakom pungen. Jag vet inte.

En kort berättelse

Utläst 080127: En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka

Jag vet inte om den märkliga titeln är bra eller dålig för lusten att läsa boken. Jag blev nyfiken men samtidigt lite skeptisk eftersom jag är ointresserad av traktorer. Det är ungefär samma sak som med Volvo lastvagnar av Erlend Loe. Den handlar inte alls mycket om lastbilar, som man tror. Men så övervann nyfikenheten skepticismen och det är jag glad för. Det här är en annorlunda bok, jag vet inte ens om jag läst någon ukrainsk författare förut.

Två år efter att Nadezjdas mamma har dött träffar hennes pappa en ny kvinna. Det hade inte varit så mycket att säga om det om det inte vore för att han är 84 år och hon 36. Systrarna Vera och Nadezjda gör allt för att få honom att förstå att hon naturligtvis inte är kär i honom utan bara utnyttjar honom för pengarnas skull och för att hon ska få flytta från Ukraina till England. Man tycker synd om den gamle mannen men förstår att han faller för den unga kvinnan med de stora brösten.

Anna D´arc

Utläst 080127: Anna D´arc av Mårten Sandén

En av förra årets mest uppmärksammade ungdomsböcker på goda grunder. Oskar tillbringar all ledig tid i skolbiblioteket för att slippa undan sina mobbare. Det enda som får honom att gå till skolan, ja, som får honom att vilja leva över huvud taget, är drömmen om Anna Kovacs, en kaxig tjej som struntar i skolans alla regler. När Fredrik återvänder efter tolv år på internatskola i USA tyr han sig till Oskar som hastigt och lustigt får en kompis. Plötsligt börjar Anna tala med honom och han som inte ens trodde att hon visste att han fanns.

Det här är en smärtsam beskrivning av hur det kan vara att gå i nian. Man får komma Oskar, Anna, Fredrik och deras klasskompisar nära. Det behövs flera sådana här böcker om mobbning och hur det är att vara annorlunda. http://knuff.se/boecker

Tidsresenärens hustru

Utläst 080124: Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Henry är en bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med passion för storslagna pappersskulpturer. De har känt varandra sedan Clare var 6 år och Henry var 36 och gifter sig när Clare är 22 och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Han kan utan förvarning kastas framåt eller bakåt i tiden. Då han inte kan ta med sig något hamnar han naken, pank och hungrig i olika besvärliga situationer. Clare kan bara maktlöst vänta på att han ska återvända. Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de båda älskande trots alla smärtsamma uppbrott.

Jag har haft den här som stugbok och började på den för länge sedan, men eftersom jag inte är så ofta i stugan på vintern tog jag hem den och läste ut den. Ovanstående referat är från bokens baksida eftersom jag har svårt att komma ihåg sammanhanget när jag läst den sporadiskt. Mycket bra bok och det mystiska tidsresandet känns på något konstigt sätt realistiskt eftersom tiderna anges så exakt och Henry går till sjukhus för att komma till rätta med sin sjukdom. Allt runt omkring känns äkta så det är inte någon otrolig fantasy. http://knuff.se/boecker

Att vara Per Gessle

Utläst 080122: Att vara Per Gessle. En auktoriserad biografi av Sven Lindström

När jag hörde Gessle och Sven Lindström i ett samtal med Per Sinding Larsen på bokmässan tyckte jag det var synd att boken ännu inte kommit ut så jag kunde få den signerad. Det fick duga med kompisens obscena vistikort som Gessle fick skriva autograf på. Undrar om han skulle tycka det var kul att det står überpimp på det? Jag tyckte det i alla fall och blev starstruck när jag tänkte på hur ofattbart stor han är. Och, hm, ja, jag tyckte visst om det där leendet fast jag annars brukar tycka att han ser så fixad ut och har ett konstigt drag över munnen.

Det här är en fiiin bok! Å, vad bra den ska göra sig på nya hyllan i köket. Coffeetablebook, verkligen. Dessutom är den såklart väldigt intressant för Gesslefans. Här finns hela den fantastiska historien från barndomen via ungdomens Gyllene Tider till Roxette och soloprojekten. Jag gillar allt Gessle gör så jag låter mig fascineras av hans perfektionism och envishet och framför allt hans fantastiska melodier.

Åter till livet

Utläst 080120: Åter till livet av Felix Berg

En lättläst bok för dig med depression, ångest eller rädsla. Den här boken hade jag behövt för fem år sedan. Nu är det inte så mycket nytt, men den kan bli ett stöd om jag blir deprimerad igen. Ibland blir jag störd på de korta ofullständiga meningarna men författaren, som själv varit sjuk, vet att om man är riktigt sjuk orkar man inte läsa några längre sammanhängande texter. På det sättet tror jag att det kan vara en bra hjälpbok. Jag blir upprörd över hur Felix själv behandlades när han var inlagd i sex veckor och även fast det finns många inom psykvården som är beundransvärda så finns det fortfarande många som inte borde få jobba med människor över huvud taget.

En sorts kärlek

Utläst 080119: En sorts kärlek av Ray Kluun

På framsidan av den här boken står det: "En av de ärligaste och sorgligaste böcker som har skrivits." Jag vet inte enligt vem, men jag kan hålla med. Sten och Carmen är ett ungt framgångsrikt till synes perfekt par i Amsterdam. De har treåriga dottern Luna och flashiga reklamjobb. Livet leker. Tills Carmen drabbas av elakartad bröstcancer. Sten kan inte låta bli att vara otrogen trots att hans fru är döende och är en kombination mellan totalt svin och uppoffrande make. Ingen annan ställer upp för sin partner som han som följer med på cellgiftsbehandlingar och andra obehagliga saker på sjukhuset. Man kan på något vis förstå Sten när han flyr till älskarinnan Rose när allt hemma rasar ihop. Mycket sorglig bok, jag grät nästan konstant de sista hundra sidorna.

Spelet

Utläst 080111: Spelet av Neil Strauss

En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap. En obehaglig bok om hur författaren ägnade två år av sitt liv till hämningslös raggning och den så kallade nätgemenskapen där han delade med sig av sina tips. Jag blir motvilligt imponerad av hur Style, som han kallar sig i raggningskretsar, och hans rotekompisar, som raggvännerna kallas, lyckas ragga upp såväl kändisar som "vanliga" tjejer som strippor och modeller. Jag undrar om Paris Hilton, Tom Cruise och Courtney Love har godkänt allt som står om dem? Neil själv har lyckats ragga upp och faktiskt behålla Lisa, en tjej i Courtneys band. Det är väl det som är det stora testet, att väl kunna stanna kvar i ett förhållande när man har vant sig vid att bara ha tillfälliga förbindelser. Jag hoppas att jag inte skulle gå på de här billiga raggknepen men det påstås att det funkar på alla tjejer så inte vet jag. Vad jag vet är att jag inte vill bli förolämpad på krogen och det låter hemskt konstigt med neggar, som betyder just att göra tjejen osäker.

Nästa sak

Utläst 080106: Nästa sak på min lista av Jill Smolinski

En lite annorlunda bok för att vara i chicklittgenren, som man nog ändå får säga att det är. June Parker får tag i en lista med rubriken 20 saker att göra innan jag fyller 25. Det jobbiga är att tjejen som skrivit listan dött i en bilolycka när June körde. För att mildra sina skuldkänslor bestämmer sig June för att själv göra de saker som står på listan. Hon har bara ett halvår på sig innan Marissa skulle ha fyllt 25 så det börjar bli bråttom. Till sin hjälp får hon bland andra vännen Susan och Marissas bror Troy. Hon förstår inte hur Troy kan vara så trevlig mot henne. Det är ett väldigt oväntat slut vilket är kul när man är så säker på hur det ska bli. Det här är ju egentligen väldigt sorgligt och man kan tänka sig hur jobbigt det är för June att känna skuld för vad som hänt och känna att det borde ha varit hon som dött. Ändå är det här en väldigt rolig bok och June hamnar i en hel rad mer eller mindre otroliga situationer på grund av listan. Saker som hon annars aldrig skulle ha gjort kastar hon sig in i nu, som till exempel att flyga helikopter, kyssa en främling och åka boogieboard (vad nu det är).

Klimatsmart

Utläst 080104: Klimatsmart av Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johnsson
Din guide till en miljövänligare vardag.En handfast bok för en bättre miljö. Full av recept och tips kring hur man kan leva lite miljövänligare och bromsa klimatförändringarna.

Det här är en viktig bok som jag fick i julklapp. Det känns bra att den enskilda människan faktiskt kan göra skillnad. Jag får bra samvete av att jag cyklar och går nästan överallt men dåligt samvete över att jag flyger. Fast det är inte ofta så jag får väl vara miljövänlig resten av tiden. Jag tror att jag de senaste åren har börjat tänka lite annorlunda. Nyligen hälsade jag på en kompis och blev helt bestört när hon använde kastruller utan lock och lät lampor stå på när hon skulle gå ut. Sambon brukar klaga på att jag tänder överallt men jag gillar när det är ljust och tycker att jag släcker när jag går ut ur ett rum. Nytt år, nya förhoppningar och löften. Kanske är det här året då jag ska jobba mera för miljön?

Kvällstaxa

Utläst 080101: Kvällstaxa av Ildikó von Kürthy

Undertitel: eller: Varför sjungs det så få serenader nu för tiden?
Ett par roliga saker med den här boken är att den handlar om Cora, en tjej som är trettiotre år vilket gör det extra lätt för mig att identifiera mig, och att den är skriven av en tyska. Det är inte så vanligt med böcker översatta från tyska, i alla fall inte sådana som jag vill läsa.

Cora är singel och har stora problem att träffa mannen i sitt liv, men när hon på en fest bokstavligen råkar fälla Daniel Hoffman tror hon att hon äntligen har lyckats. Hon sitter vid telefonen och väntar på att den ska ringa för de har ju trots allt haft en natt med underbart sex. Men vem är egentligen Carmen och vad har hon och Daniel för slags förhållande? Cora hinner nästan grubbla ihjäl sig under den tid som utspelar sig, från klockan 17.17 fram till midnatt.

Man undrar lite varför de inte har mobiler, men annars kan man mycket väl tänka sig in i Coras liv och hennes våndor. Rolig bok!

80 romaner

Utläst 080101: 80 romaner för dig som har bråttom av Henrik Lange

Jag har varit nyfiken på den här boken och så fick jag den i julklapp av en kompis som sa att jag kan skriva 80 recensioner sedan till veckans boktips som jag har här: www.sunnerbogymnasiet.se. Här avverkas alltså handlingen i 80 romaner på varsin sida med fyra rutor. Skönlitteratur i serieform. Jag har läst ungefär hälften av böckerna i oförkortad form men det behöver man inte ha gjort. Några exempel, som naturligtvis är roligare att läsa med tillhörande illustrationer:

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad
Marlowe är kapten på en flodbåt som fraktar elfenben. Han får i uppdrag att söka upp Kurtz som arbetar på en handelsstation längre uppför floden. Marlowe finner till slut Kurtz som visar sig blivit skogstokig.

Jack av Ulf Lundell
Jack vill bli författare. Han festar runt med sprit, knark och kvinnor... och oroar sig för framtiden... Till slut börjar Jack skriva på en bok som handlar om en kille som festar runt med sprit, knark och kvinnor och oroar sig för framtiden.

Frankenstein av Mary Shelley
En ung forskare vid namn Frankenstein forskar om hur liv kan uppstå. Han plockar ihop likdelar till en kropp och lyckas få liv i den. Det visar sig bli en tokig jävel. När Frankenstein inte vill göra en fru till detta monster börjar detta att döda alla som Frankenstein älskar. Frankenstein jagar monstret halvvägs till nordpolen men dör innan han tagit död på monstret.

Roxette

Utläst 071218: Roxette -The book av Larz Lundgren och Jan-Owe Wikström

Den auktoriserade biografin från 1992. Som alltid när Gessle är inblandad så måste allt vara godkänt från hans sida. Han kan nog vara en plåga att jobba med eller för, men man måste beundra honom för hans järnkoll. Jag hörde honom nu senast på bokmässan när han pratade om den nya biografin om honom själv som jag vill läsa och blev faktiskt förvånad över hur trevlig han verkade. Klart man måste vara hård om man ska ta sig så långt. Jag har fått en uppfattning att han varit tuff och sparkat medarbetare åt höger och vänster men det kanske varit befogat för att han ska kunna hålla kontrollen och verkligen få som han vill. Då får jag lov att uppskatta honom för det eftersom jag tycker att nästan allt han gör är väldigt bra. Det är kul att läsa den här biografin eftersom jag länge lyssnat på både Per och Marie och framför allt är det härligt med alla gamla bilder som de delar med sig från privatalbumen. Ibland är det lite töntigt formulerat men det kan jag ta eftersom det är historien bakom som intresserar mig. Trevlig bok för dem som gillar Roxette helt enkelt.

På andra sidan Venus

utläst 071116: På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson

Nej, det här var mig en dålig bok! Enligt Stockholms city (måste vara en gratistidning) ska det vara "En blågul Djävulen bär Prada fast bättre." Jag tyckte Djävulen bär Prada var sådär men det här var riktigt trist. Det ska vara en underhållningsroman om och för kvinnor i karriären men den är inte ett dugg rolig. Eller är det jag som inte är tillräckligt i karriären? Personerna berör mig inte ett dugg och jag blir bara uttråkad av långrandiga beskrivningar av hur "Katarina tog en halv tomat som låg i salladskålen" eller "Maggan tvättade händerna, torkade av dem noggrant och gick sedan ut till sin plats igen."

"Maria Bergman har ett prestigefullt jobb som nybliven redaktionschef på en av det kända förlaget Venus tidningar. Hennes chef är den orädda affärskvinnan Susannah Poirée Carlson, mäktig medialegend och manslukerska." Gäsp! Som jag skiter i hur det ska gå för Maria!

Pappadagar i råttans år

Utläst 071210: Pappadagar i råttans år av Daniel Möllberg

Det borde inte vara så men det känns fortfarande tämligen ovanligt med böcker av män som beskriver papparollen på ett någorlunda sansat sätt och inte bara matchotjafsigt. Tidigare vet jag egentligen bara förträffliga Koka makaroner av Johan Nilsson, en bok som skrevs just som protest mot grabbpappaskildringar.

Alexander är varannan-vecka-pappa och tycker det är jättetrist de veckor han inte får träffa sina två killar Emil och Sebastian, tre och fyra år. Det här verkar bli ett riktigt råttans år. Alexander tvingas flytta till en sunkig etta efter separationen från Sofia och blir dessutom arbetslös. Sofia å andra sidan har ett högavlönat jobb och ska snart gifta sig med sin Anders, som hon inte har träffat länge alls. På det hela taget är det väldigt synd om Alexander.

Kiffe kiffe imorgon

Utläst 071203: Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène

Guène var bara nitton år när den här boken kom ut. Det tycker jag är imponerande. Tjejen har dessutom något att berätta och även fast det här inte är någon självbiografi så känns det att det är mycket som hon tagit från sitt eget liv.

Doria är femton år och bor i en förort till Paris. Hennes mamma är analfabet och städar på hotell och pappan har flyttat tillbaka till Marocko och gift om sig med en yngre kvinna. Doria berättar hur det är att alltid ha ont om pengar, vara tvungen att gå i begagnade kläder, om nedlåtande socialtanter och om hur det är att vara ung muslimsk kvinna i dagens Frankrike.

I en av alla världar

Utläst 071128: I en av alla världar av Niklas Törnlund

Jag har hört Törnlund två gånger när han varit på besök på skolan och bland annat läst sina dikter. Det blir såklart alltid skillnad på att höra en poet läsa sina dikter och att själv läsa dem. Törnlund har dessutom haft en experimentell grupp som hette Tundra som var en blandning mellan dikt, bild och musik. Jag har tyckt att det varit väldigt kul att höra och se Niklas (han har ett fantastiskt krulligt hår som är roligt bara det) men tyvärr blir det ganska platt att läsa hans dikter. Det finns några som jag tycker om, som till exempel Pussel med de här raderna:

Hittar jag en
mister jag två

Mormor tappade jag bort.

Och morfar, han har sina sidor.

Själv växer jag.
Nyss föll jag ur ramen.

Den tionde kretsen

Utläst 071128: Den tionde kretsen av Jodi Picoult

Picoult är en av mina favoritförfattare och jag hoppas att det snart ska komma fler böcker av henne. Det här är hennes trettonde roman men bara den tredje som kommer ut på svenska. Hennes Allt för min syster är en av de bästa böcker jag läst.

Trixie är en ambitiös och normal fjortonåring men när Jason gör slut blir hennes liv helt annorlunda. Föräldrarna står maktlösa och när Trixie blir våldtagen på en fest måste de ta itu även med sina egna problem. Lauras dåliga samvete beror både på att hon varit otrogen och att hon kanske inte brytt sig om Trixie tillräckligt. Men vad hade hon kunnat göra för att förhindra katastrofen? Daniel tecknar serier om superhjältar och ritar in sig själv mer och mer i historierna. Han återupptåcker sin barndom i Alaska, där han var en aggressiv enstöring som till sist flydde när han blev anklagad för mord.

Svampkungens son

Utläst 071117: Svampkungens son av Marie Hermanson

Gunnar har alltid levt i skuggan av sin far, mannen som kan skogens alla svampar, har svampkurser och alltid lyckas locka med sig någon av de kvinnliga deltagarna. Själv får Gunnar hålla till godo med kvinnorna i Lektyr. När pappan gifter sig med den före detta modellen Madeleine blir Gunnar också intresserad av henne. Detta får katastrofala följder och Gunnar letar upp sin mamma som bor vid havet. Där förändras han och lär sig saker om sig själv.

Den här boken köpte jag och fick signerad på bokmässan. Det är lustigt med Hermanson, för hon lyckas skriva in övernaturliga saker som ändå är på gränsen till det verkliga. Det fascinerar mig fast jag annars helst läser verklighetstrogna böcker. Den här boken är märklig, sorglig, rolig och bra.

Tio saker

Utläst 071112: Tio saker jag hatar med mig själv av Randa Abdel-Fattah

Jag tyckte jättemycket om hennes förra bok Ser mitt huvud tjockt ut i den här? och denna är nästan lika bra. De handlar om liknande saker, unga tjejer i Australien med invandrarbakgrund. Jag är förvånad att de har så mycket invandrarproblematik i en så pass ung nation som Australien ändå är. Jag vill helt naivt tro att alla känner sig som invandrare mer eller mindre men så är det tydligen inte alls. I den här boken kämpar Jamilah för att få ihop sin splittrade identitet som född i Australien men med libanesisk-muslimsk bakgrund. I skolan kallar hon sig Jamie. Hon har blonderat håret och använder blå linser. När populäre Peter blir intresserad av henne blir hon rädd. Han vet ju inte alls vem hon egentligen är. Hon tycker inte om att lura sina vänner men känner sig tvungen eftersom hon inte vågar tala om hur det är för någon. Det är ohållbart att leva två helt olika liv hemma och i skolan och till slut möts hennes världar. Mycket bra och tänkvärd bok!

Insulae

Utläst 071109: Insulae. Antologi Skurups skrivarlinje 2007.

Den här boken beställde vi till skolan eftersom en av lärarna har en son som medverkar. Jag brukar inte läsa antologier eller novellsamlingar så ofta. För att en novell ska vara bra så ska den ha ett oväntat slut, helst med liten knorr, och det är väldigt få som behärskar det formatet. Här finns många vackra dikter, men novellerna är ofta obegripliga och svåra. Det känns som att de lekt väldigt mycket med ord och det är välskrivet men ofta lite för komplicerat för mig. Som så här: Morgondagens inkommande tar med sig ner regnet och enstaka tappert kvarhängande brunskrumpna fjolårslöv faller nu från de lövlösa träden, från deras expanderande köttgrenar och inom kort kreverande knoppar. Sådant gör mig mest trött.

Som jag vill vara

Utläst 071108: Som jag vill vara av Katarina von Bredow

Jag brukar tycka om Bredows böcker men Expert på att rodna, den senaste jag läste, gjorde mig besviken. Den kändes så väldigt kvinnofientlig vilket är konstigt när hon brukar skriva böcker om starka tjejer ur deras synvinkel. Jag är glad att den här boken verkligen handlar om en stark tjej och känns väldigt äkta utifrån en 15-årings synsätt. Inte för att jag kan identifiera mig med en tjej som blir gravid första gången men jag minns hur jag tänkte som tonåring och kan känna igen det, även fast jag var en väldigt barnslig femtonåring.

Jessica har spanat på Arvid länge. När de väl träffas på Paulas fest känns allt bara så rätt och de hamnar i säng. Det är första gången för båda och går väldigt snabbt och inte tänker de på att skydda sig. När Jessica blir gravid är naturligtvis det enda alternativet abort. Men Jessica börjar ifrågasätta tanken på rätten till fri abort. Måste inte det betyda att man själv får välja? Att man kanske INTE vill göra abort? Varför är det ingen som frågar? Inte ens hennes superalternativa mamma som är vegetarian och annars emot all form av dödande. Det här är en mycket bra debattbok om unga tjejers rätt att bestämma om de vill göra abort eller inte.

Jaktsäsong

Utläst 071105: Jaktsäsong av Mats Strandberg

Om man är nyfiken på Stockholms gayvärld, och det är ju jag, ska man läsa något av Strandberg. Jag tycker att det är kul att höra om hetero-, homo- och bisexuella i en salig blandning och särskilt befriande är det att alla har fördomar om varandra. De som har det svårast verkar vara bisexuella som får kämpa mot både heterosar och homosar.

Melinda är en snygg kvinna på drygt trettio år som letar efter mannen i sitt liv. Eftersom hon bara umgås med homosexuella är det svårt att hitta honom. Magnus är Melindas bästa vän och han är kär i sin kompis Sebastian. Sebastian vet man inte riktigt var man har. Det här är en lite annorlunda bok om kärlek och relationer.

Elton Persson

Utläst 071102: Hej! Mitt namn var Elton Persson av Martin Svensson

I min bok står det: Till Ylva Stora kramar från Martin Svensson. Tror jag. Autografen är svår att uttyda. Gulligt var det i alla fall och han kramas hårt och härligt. Jag köpte boken på bokmässan.

Det här var kul att läsa och man kan inte låta bli att undra hur mycket som är självupplevt. Det som stör mig är att han kallar sin fru för Någon (fast alla vet att han varit gift med Dilba). Eftersom huvudpersonen heter Elton Persson kunde väl frun fått ett eget namn också. En annan störande sak är de korta kapitlen i kursiv som dyker upp ibland och som jag inte alls förstår. Annars är det som sagt en rolig bok. Jag har mailat Per Bjurman och frågat om han läst den. Han dyker upp på några ställen, bland annat en helt sanslös scen där han bjudit Elton på viagra och sedan ska krama honom godnatt när han gått och lagt sig och har saggat sig själv på magen. Flera personer finns med namngivna. Får man skriva så? Jag undrar om Martin själv är så föraktande inför artisteriet som Elton, som kallar sig underhållare och till slut blir så vansinnigt trött på sig själv och sitt ytliga liv.

Historien om IKEA

Utläst 071030: Historien om IKEA. Ingvar Kamprad berättar för Bertil Torekull.

Det tog tid för mig att läsa den här boken. Jag lånade den i början av juni... Det är en sådan bok som jag inte kan sträckläsa för att den är alldeles för tung för det, inte sidmässigt utan faktaspäckat. Samtidigt är det fascinerande att komma Ingvar så nära som man gör här. Det är bitarna om privatlivet som jag tycker är mest intressanta. Han är ju en sjuhelvetes häftig gubbe! Jag blir förvånad över hur ödmjuk och osäker han ändå är. Han kommer hela tiden tillbaka till att det han är bra på är att omge sig med duktiga människor som kan styra rätt när han är på väg åt fel håll. Ändå finns det väl knappast något liknande företag i Sverige som är så intimt förknippat med en enda person? Imponerande!

Taxi

Utläst 071014: Taxi av Alexandra Pascalidou

Pascalidou är genuint nyfiken och det är få som kan få människor att öppna sig som hon. Det verkar som att hon bara kan sätta sig i en taxi och sedan få chaufförens hela livshistoria. Kanske är det lätt att få just taxichaufförer att prata, jag har inte åkt så mycket taxi så jag kan uttala mig om det, men det gäller ju också att sedan förmedla historierna så att de blir intressanta och det gör Pascalidou på ett helt makalöst sätt. Här finns berättelser från såväl Sverige som andra länder, om både chaufförerna själva och om deras kunder. Intressant med taxichaufförer i Sverige är att de ofta är invandrare och mycket, mycket högutbildade. Jag kan tänka mig att Pascalidou med sitt grekiska utseende kan locka många att berätta om orättvisor och rasism, men det är ändå befriande lite om det och mera om rena privata öden som är nog så intressanta.

Islossning

Utläst 071008: Islossning av Barbara Voors

Voors är min absoluta favoritförfattare! Jag har tyckt om allt jag läst av henne, mer eller mindre, och nu har jag väntat sedan 2003 på en ny roman. Det här är en typisk Voors, spännande och smärtsam.

Fredrik och hans nioåriga dotter Elin försvinner under isen en vacker vårdag. Livet delas upp i ett före och ett efter. Fredriks fru Iris grubblar över hur det gick till och vännen Daniel funderar över varför. Berättelsen berättas växelvis av Iris, Daniel och Sofie, vän till familjen och mamma till Elins bästa kompis. Det är svårt att skriva något om den här boken utan att avslöja för mycket. En konstig man med ett guldhalsband i form av en kräfta spelar en stor roll för handlingen men när man tror att han är skyldig till något ändras plötsligt hela skeendet. Mycket fascinerande och mycket välskrivet!

Är det någon där?

Utläst 071002: Är det någon där? av Marian Keyes

Jag har läst allt jag kommit över av Marian Keyes, vilket är detsamma som allt som kommit ut på svenska. Det här är hennes åttonde roman och den femte med en av systrarna Walsh som huvudperson. Anna har varit med om en fruktansvärd bilolycka och varit hemma hos föräldrarna på Irland och vilat upp sig. När hon kommer tillbaka till New York kastar hon sig över jobbet trots att hon fortfarande är så skadad att hon knappt kan klä på sig själv. Men var är Aidan, mannen hon varit gift med i ett år? Hon ringer hans mobil och mailar ofta men får inget svar. Inte förrän 200 sidor in i boken får man veta vart han tagit vägen. Den här boken är, som alltid med Keyes, väldigt rolig och, som ibland med Keyes, väldigt sorglig. Det är intressant att hon lyckas kombinera allvar och komik på det här sättet.

Demo

Utläst 070930: Demo av Olivia Bergdahl

Åh, underbara Olivia, min lilla 18-åriga idol! Jag läste på hennes hemsida att debuten skulle komma ut den 27 september, lagom till bokmmässan. Letade upp montern där och köpte boken. Jag var inte säker på att jag skulle hinna, eller våga, komma dit den tid hon skulle signera så jag gick dit tidigare. När jag pratat med Alexandra Pascalidou, Marie Hermanson och Per Gessle bestämde jag att jag måste prata med Olivia också. Hon signerade min redan köpta bok "med tack för publikstödet i Ljungby" där jag såg henne två gånger på Berättarfestivalen.

Olivia har själv sagt i en intervju att det är svårt att bli utgiven och förklarat att det hjälpt henne att hon sommarjobbat på Carlsson bokförlag i tre år och blivit svensk mästare i poetry slam. Hon har skrivit väldigt länge, men hon säger att det finns så många duktiga skribenter och att det är väldigt få som faktiskt blir publicerade.

Jag tycker hennes poesi är fantastisk. Kanske hade jag inte tyckt det om jag inte hade hört henne läsa sina dikter för det var så väldigt speciellt. Nu kan jag höra hennes röst bakom varje ord. Jag älskar hennes sätt att använda och vrida på olika uttryck, att rimma, ibland banalt som hjärta-smärta men ofta oväntat som galopp-blodomlopp.

Fågelungar

Utläst 070925: Fågelungar av Annelis Johansson

Det är mycket som är intressant med Annelis. Hon är född 1983, kommer från Ljungby, jobbar på Sagomuséet, har nominerats till Lilla Augustpriset (utan att få det) två gånger och nu kommit med debutromanen. Bra bok för högstadiet. Nog lite för barnslig för gymnasiet.

Sommarlovet är slut och skolan börjar igen. Malin är den rädda. Dzenan hänger med de coola. Sandra ska bli fotomodell. Carolina är alltid bra på proven. Ester dyker upp ny i klassen och verkar hård. Alla har mycket kontakt med engelskläraren Mats. Det är mycket som rör sig i huvudet på de här högstadieeleverna. Kanske det är bra att Ester kommer och rör runt lite i det vanliga?

För bra för att dö

Utläst 070917: För bra för att dö av Christina Wahldén

Wahldén skriver ungdomsböcker på tunga ämnen. Hon väjer inte för något, vilket är en styrka när hon vågar skriva om en ung tjej som blir våldtagen (Kort kjol) och en ung kille som blir utnyttjad av sin moster (Ingen behöver veta). I För bra för att dö har hon tyvärr tagit i lite för mycket. Här finns misär så det kunde räcka till fem-sex olika böcker och det är synd att hon inte kunde hushålla lite med alla hemskheter! Det blir inte trovärdigt med en tjej som väger tresiffrigt, tröstäter, blir mobbad i skolan, inte har en enda kompis att anförtro sig åt, blir filmad i duschen efter gympan, får se filmen utlagd på nätet, blir telefonterroriserad och uppletad av sin grymma förföljare Alva på en självmordssite.

Stella går sista året på gymnasiet och är så less på sitt liv att hon går in på sidor om självmord på nätet. Där träffar hon på en kille som vill ha sällskap i sitt självmördande och undrar om de ska ingå en pakt.

Mitt himmelska kramdjur

Utläst 070915: Mitt himmelska kramdjur av Katarina Mazetti

Mazetti är rolig, både att läsa och att höra. Jag har hört henne ett par gånger på Berättarfestivalen i Ljungby och hon är en av dem som alltid får folk att skratta. Den här boken är lite annorlunda mot hennes olika Mazettiblandningar, lättsmälta krönikor som har kommit ut i olika samlingar. Här är en stundtals galet komisk roman med allvar inblandat.



Wera och Madeleine turas om att berätta ur varsina totalt olika perspektiv från kursgården Saligheten. Wera är journalist men utger sig för att vara en vilsen sökare för att kunna skildra Saligheten inifrån. När hon såg annonsen i en butik kände hon genast att det var något att gräva i. Under tre veckor kommer sju förvirrade personer "för att under en ostörd tid finna -eller skapa- sin egen tro, forma sin egen gudsbild, följa sin inre röst."

Efter kraschen

Utläst 070913: Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates

Det här är starkt! Det här är en av de mest gripande ungdomsböcker jag läst på mycket länge! Det här är Oates när hon är som bäst! Jag blir lite avskräckt när jag ser hennes romaner som ofta är över 500 sidor långa. Det är så skönt att läsa henne i ett mer hanterligt format och det är inte så att hon förenklar och väjer för det obehagliga när hon skriver för ungdomar. Snarare tvärtom. Det är plågsamt, på gränsen till outhärdligt. Jag kan aldrig låta bli att undra vad hon själv har råkat ut för, Oates, som verkar ha en outsinlig källa av smärtsamma böcker i sig.

Jenna är femton år, men det är inte åldern som är det viktiga för henne utan hon delar in sitt liv i före och efter kraschen. En bilfärd med hennes mamma får ett ödesdigert slut uppe på en stor bro. Jenna ser något, skriker till och sliter tag i ratten. Bilen krockar med en lastbil och mamman dör. Jenna vill inte leva när hon får veta det och tar på sig skulden för mammas död. Det blir inte lätt att flytta till mosterns familj och anpassa sig till allt nytt.

Hundhuvud

Utläst 070908: Hundhuvud av Morten Ramsland

Imponerande att en kille född 1971 kan komma med något sådant här. Tyvärr har jag hållit på med den så himla länge så jag kan inte förklara vad den handlar om. Då tar man baksidestexten till hjälp: Hundhuvud är en humoristisk och sorglig berättelse om en makalös familj, som vi får följa från trettiotalet, genom andra världskrigets mörker fram till våra dagar.

Det är många personer man ska hålla reda på men hela historien knyts ihop på slutet. Bra bok om man gillar släktkrönikor.

Drömstället

Utläst 070826: Drömstället av Melissa Bank

Det har blivit väldigt splittrad läsning av den här boken för jag har haft den som stugbok, alltså läst den när jag varit i stugan. Tyvärr har det medfört att jag blandar ihop handlingen med en annan bok jag läst samtidigt, Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfeld. Båda handlar om unga kvinnor och deras relationer. Den här boken är ibland väldigt rolig. Det finns flera formuleringar som jag vill sno som till exempel denna:

Vincent säger: "Du ser fantastisk ut, Sophie" och jag har på tungan att säga Du å andra sidan ser lite underlig ut, men jag säger bara "Vi ses Vinnie."

Bokens huvudperson Sophie Appelbaum passar inte in någonstans. Hon säger ofta vad hon tänker (och ibland får man veta saker hon faktiskt inte säger, som ovan) även om det inte är så smidigt, och jag känner igen mig.

Mannen i mina drömmar

Utläst 070808: Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfeld

Vad trevligt! Det blev precis som med Utslag av oro i förra inlägget; jag tycker bättre om den här andra boken än om den första, som jag tyckte var väldigt bra! Hoppas att det är en ihållande trend så jag kan fortsätta att låta mig uppslukas av författares bok nummer två.

Hannah har en problematisk uppväxt med en pappa som blir irriterad för minsta lilla och man får träffa henne först när hon är 14 år och bor hos en moster en tid för att situtaionen hemma är helt ohållbar. I slutet av boken har hon hunnit bli 28 och verkar ha kommit fram till vem hon är och varför hon blivit som hon blivit. Mycket kretsar kring killar i Hannahs liv, först hur man ska skaffa sig en och sedan hur man ska veta att han är rätt.

Hannah är en besvärlig tjej som envisas med att säga vad hon tycker och kommer för sent på att hon inte borde ha sagt till sin syster som ska gifta sig att hon inte sett hennes blivande make som så särskilt speciell. Sådant gör henne väldigt mänsklig och man kan le igenkännande. Hon har en rolig men krävande kusin som släpar med henne på allt möjligt och kan säga saker som: "Varför inte förmoda från och med nu, tills du har fått bevis på motsatsen, att alla män du möter tycker att du är oemotståndlig?" Härligt!

Utslag av oro

Utläst 070726: Utslag av oro av Mark Haddon

Det här var väldigt trevligt! Jag vill minnas att jag tyckte att debuten Den besynnerliga händelsen med hunden om natten var småcharmig men inte så fantastiskt fantastisk som alla recensenter tyckte. Nu är det nästan tvärtom. Jag har i och för sig bara läst positiva ord om den här, och hört av andra som läst den också för den delen, men ändå var jag inte beredd på något så överjordiskt roligt! Det här är det roligaste jag läst på mycket länge!

George är orolig för att han tror att han har drabbats av dödlig cancer, trots att doktorn säger att det bara är eksem.

Jean har ett förhållande med Georges före detta kollega David. Hon vill ha lite spänning som inte finns hemma.

Katie ska gifta sig med Ray. Trots att ingen i hennes familj gillar honom. Eller kanske just därför?

Jamie är homosexuell. Hans pojkvän Tony är ingen han vill ta med sig och visa upp på sin systers bröllop.

Den här familjen är så absurd men samtidigt förstår man på något sätt hur de tänker.

Saker jag inte förstår

Utläst 070724: Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar av Lena Sundström

Jag är ointresserad av politik och har ingen aning om vad partierna står för. Det är heller ingen garanti att man vet vad partien vill även om man är insatt. De senaste åren har nämligen sossarna gått mer och mer åt höger och moderaterna mot sådant som tidigare varit typiskt vänster. Stor förvirring alltså.

Lena Sundström känner jag igen från Fredrik Lindströms program Världens modernaste land, där hon var finurlig bisittare. Hon är visst också (vilket jag inte visste) frilansjournalist och skriver bland annat för Aftonbladet och Dagens Arbete, samt programledare för Kalla fakta. Hon säger sig ha skrivit den här boken för sin egen skull, för att det finns en massa saker hon inte förstår. Bra gjort, tycker jag, för hon har sannerligen grävt noggrannt i en väldig massa skräp och bortförklarade konstigheter. Hon har undersökt den avreglerade elmarknaden, den svenska alkoholpolitiken och Telia. På ett roligt sätt.

Kvinnan som gick in i dörrar

Utläst 070718: Kvinnan som gick in i dörrar av Roddy Doyle

Det var väl det jag hade för mig! Den här boken läste jag för tio år sedan och tyckte att det var obegripligt hur en man kan skriva så inkännande om hur det är att vara en misshandlad kvinna. Jag tycker fortfarande likadant. Jag kan identifiera mig med Paula, trots att jag aldrig blivit misshandlad och då är det väldigt bra och äkta beskrivet. Paula berättar om sitt liv i Dublin, om hur hon träffade Charlo och hur han misshandlade henne i sjutton år. Inte förrän hon märker att han ger dottern samma hatiska blick som han brukar ge henne lyckas hon kasta ut honom. Särskilt andra hälften av boken är gripande, otäck och oerhört tragisk. Så synd att uppföljaren Paula Spencer inte berör mig alls.

Kära vänner

Utläst 070625: Kära vänner av Charlotte Ekbom

Det här var mig en svårrecenserad ungdomsbok! Jag tyckte det lät så lovande när jag läste baksidestexten, både handlingen och med författaren som är född -71 och arbetar som skribent och översättare. Att tjejen är översättare får mig att ställa högre krav på språket. Jag hade antagligen tyckt om boken som tonåring, men nu är det för mycket som stör mig. Klyschor och lite väl mycket Stockholmsmiljö för att andra ska förstå helt. Ibland rena uttrycksfel som pruta i stället för pluta. Lite konstigt upplagt med tanken att Jakob och Ebba ska få berätta vartannat kapitel och sedan står det ändå hon respektive han. Det ska stå jag om det stilgreppet ska funka! Det konstiga och frustrerande är att hur mycket jag än har att klaga på så fastnade jag på något sätt i historien i alla fall och ville veta hur det skulle sluta. Det är som när jag börjar se en film, märker snabbt att jag inte tycker om den men ändå måste se hela. Jag frågade en arbetskompis som läst boken vad hon tyckte och hon sa att det var ett oväntat slut så då var jag förberedd på det. Och faktiskt, det är ett oväntat slut och det gör att boken lyfter lite i upplösningen.

Jag kanske skulle skriva lite om vad boken handlar om också. Jag tycker att ämnet är intressant och går att diskutera hur mycket som helst. Det är Ebba och Jakob som dras till varandra, men Ebba utnyttjar Jakob och sårar honom ideligen. Hon skäms för honom inför sina kompisar och vill bara träffa honom i smyg. Men åren går och båda mognar. De har andra förhållanden men kan inte glömma varandra. Det är mycket man kan känna igen sig i. Man blir ledsen över att Jakob inte kan släppa tanken på Ebba när hon behandlar honom så illa, men alla som varit olyckligt kära vet att man kan tycka om någon även om det råkar vara ett svin.

Varulvsvalsen

Utläst 070614: Varulvsvalsen av Sigge Eklund

Jag tyckte att Sigges Det är 1988 och har precis börjat snöa var bra men tänkte att det var så väldigt mycket självupplevt så det blir svårt att jämföra med annat han skriver. Jag vet inte hur mycket som är verklighet bakom den nya romanen, men vet att den känns äkta. Den går rätt in i hjärtat och gör ont från första sidan. Man kastas raskt mellan hopp och förtvivlan tillsammans med Sandra och hennes pojkvän som är jagperson. De försöker hjälpa Sandras syster Rebecka att sluta knarka. Rebecka har varit ren i fyra år, men har plötsligt börjat missbruka igen. Och det går fort utför. Hon bryr sig inte om sin tvåårige son utan skriver utan att tveka på papper om vårdnaden på Sammys pappa som hon inte längre lever ihop med. Hon har blivit tillsammans med Hannes igen, en knarkare som håller henne med droger.

Expert på att rodna

Utläst 070610: Expert på att rodna av Katarina von Bredow

Jag har tidigare läst Hur kär får man bli? och Räcker det om jag älskar dig? av von Bredow. De gjorde att jag ville läsa mer av henne och att jag önskade att jag fått läsa dem när jag var femton. Den här är tyvärr inte alls lika bra. Jag stör mig tidigt på den taskiga synen på tjejer, som ska vara fina. Det ska tas som en komplimang att man är söt när man misslyckas med "karlgöra" som att slita hö ur en höbal. Stackars Natalie, som är fjorton år, måste flytta med sin mamma till hennes nya kärlek Bo, en man som är så torr och trist så man skulle kunna gnida honom mot en pinne och göra upp eld. Hon får en snygg "bror" på köpet men är han egentligen speciellt trevlig? Jag hade kanske gillat boken när jag gick på högstadiet, men nu känns den mest ofullständig. Man skulle ha kunnat göra så mycket mera, för ramberättelsen är intressant.

Game over

Utläst 070603: Game over av Adele Parks

Detta är Parks andra bok men den första som översatts till svenska. Jag gillar chicklitt av den här sorten. Jag tycker om när böcker utspelar sig i England och inte i USA, för det är lättare att känna igen sig.

Cas är 33 år, ägnar största delen av sitt liv åt jobbet som TV-producent på den lilla kanalen TV6 och låter aldrig en man komma riktigt nära. Jo, det gör hon, men bara en gång. Hon vägrar att lita på någon. Hennes programidé Sex med ett ex, som är riktigt läskigt snaskande i folks privatliv blir en succé. Så träffar hon Darren, som inte vill vara med i hennes spekulerande program. Hon blir kär för första gången i sitt liv. Vad jag inte förstår är vad denne perfekte man ser i en sådan fruktansvärd människa, men allt löser sig såklart på slutet, och det är det man vill trots att Cas är en bitch, i alla fall i större delen av boken.

Försvinnanden

Utläst 070530: Försvinnanden av Jodi Picoult

När jag läste Picoults första bok på svenska, Allt för min syster, blev jag mer gripen än jag blivit av en bok på många år. Den är något så fruktansvärt bra! Med en sådan bok i minnet är det svårt att inte ha höga förväntningar, trots att jag läst blandade recensioner om den här. Jag blev inte besviken. Den är inte lika fängslande, men det hade jag ju heller inte trott och det här räcker långt.

Delia har haft en idyllisk uppväxt med sin pappa, men plötsligt anklagas han för att ha kidnappat henne när hon var liten. Hela hennes liv vänds upp och ned och hon vet inte längre vem hon är. Kapitlena är berättade omväxlande av Delia, hennes pappa Andrew, hennes blivande make Eric och deras gemensamme vän Fitz. Så vitt jag förstår ligger det väldigt mycket research bakom boken för att kunna beskriva hur ett amerikanskt fängelse och domstolen fungerar. Sorgligt så man gråter, spännande så man MÅSTE få veta.

Silverfisken

Utläst 070528: Silverfisken av Sofia Rapp Johansson

Otäck! Otäck! Otäck! Sofia har skrivit om sin fruktansvärda uppväxt med pappan som utnyttjade henne och lånade ut henne till kompisar för att få pengar till sprit. Hon har skrivit i diktform och ibland rimmar det. Jag fattar inte hur man kan överleva allt detta hemska och jag tycker det är ofattbart modigt att skriva så öppet om allt. Hoppas för Sofias skull att hon har blivit hjälpt av att skriva som terapi. Boken börjar såhär:

Pappa
du kupar dina händer kring mina platta
taxöron till bröst
du fördjupar dej
du tränger in i mej
du navigerar mellan mina blåslagna revben
och sönderknäckta kotor
jag gråter
jag snyftar
jag snorar och låter
du pressar dej in i min lilla kropp
och smärtan och strålarna
och vålnaderna
och andetag och yrsel
trasiga blödande skinkor

Paula Spencer

Utläst 070516: Paula Spencer av Roddy Doyle

Jag tyckte jättemycket om Barrytowntrilogin The commitments, The Snapper och The Van. Åtminstone filmerna, böckerna minns jag faktiskt inte om jag läst. Jag tyckte om Paddy Clark, Ha ha ha. Och jag tyckte om Kvinnan som gick in i dörrar som kom ut 1997. Det här är fortsättningen på den, utgiven på svenska tio år senare. Det blir sällan bra att vänta så länge med uppföljare. Där den förra var gripande och imponerande för att Doyle lyckades gestalta hur det är att vara en misshandlad kvinna är den här mest oengagerad och enformig i översättningen med återkommande "toppen" hela tiden, där jag misstänker att originalet har "great".

Test

Jag försökte skriva ett inlägg här med det nya inloggningssystemet via mailadress men det fungerade inte. Ska bara se om det går nu. Dessutom vill jag hålla med om att det var väldigt trevligt i Växjö!

Datastrul

Usch, vad jag blir less när datorer krånglar! Jag har problem med min hemsida där jag har läsdagbok (www.freewebs.com/rosenylva) och ska nog flytta den hit. Hoppas bara att det ska funka, det har varit lite problem att logga in här med.

Och nästa gång det kommer en elev som inte har lösenord skriker jag nog rätt ut. Terminen är snart slut ju.

Dagensbok.com

Gamla kollegan Sara Larsson är ny recensent på dagensbok.com. Hennes första recension finns med idag. Det är modigt av henne att såga en bok och bara ge den en etta i betyg. Kolla på www.dagensbok.com

Lite autistisk

Jag tror att jag är lite milt autistisk. Ibland tar jag saker så väldigt bokstavligt så man måste säga exakt vad man menar. Om man till exempel säger till mig "kan du plocka ihop en vagn med böcker?" så tänker jag att ja, det kan jag, men jag gör det inte. Säg i stället "plocka ihop en vagn!" för det går inte att missförstå. Fast i det här aktuella fallet så hann jag faktiskt inte.