Utläst 070726: Utslag av oro av Mark Haddon
Det här var väldigt trevligt! Jag vill minnas att jag tyckte att debuten Den besynnerliga händelsen med hunden om natten var småcharmig men inte så fantastiskt fantastisk som alla recensenter tyckte. Nu är det nästan tvärtom. Jag har i och för sig bara läst positiva ord om den här, och hört av andra som läst den också för den delen, men ändå var jag inte beredd på något så överjordiskt roligt! Det här är det roligaste jag läst på mycket länge!
George är orolig för att han tror att han har drabbats av dödlig cancer, trots att doktorn säger att det bara är eksem.
Jean har ett förhållande med Georges före detta kollega David. Hon vill ha lite spänning som inte finns hemma.
Katie ska gifta sig med Ray. Trots att ingen i hennes familj gillar honom. Eller kanske just därför?
Jamie är homosexuell. Hans pojkvän Tony är ingen han vill ta med sig och visa upp på sin systers bröllop.
Den här familjen är så absurd men samtidigt förstår man på något sätt hur de tänker.
Läsande, musiklyssnande, ja, över huvud taget kulturintresserad, runtflyttad, oftast glad gymnasiebibliotekarie i Ljungby.
Thursday, July 26, 2007
Saker jag inte förstår
Utläst 070724: Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar av Lena Sundström
Jag är ointresserad av politik och har ingen aning om vad partierna står för. Det är heller ingen garanti att man vet vad partien vill även om man är insatt. De senaste åren har nämligen sossarna gått mer och mer åt höger och moderaterna mot sådant som tidigare varit typiskt vänster. Stor förvirring alltså.
Lena Sundström känner jag igen från Fredrik Lindströms program Världens modernaste land, där hon var finurlig bisittare. Hon är visst också (vilket jag inte visste) frilansjournalist och skriver bland annat för Aftonbladet och Dagens Arbete, samt programledare för Kalla fakta. Hon säger sig ha skrivit den här boken för sin egen skull, för att det finns en massa saker hon inte förstår. Bra gjort, tycker jag, för hon har sannerligen grävt noggrannt i en väldig massa skräp och bortförklarade konstigheter. Hon har undersökt den avreglerade elmarknaden, den svenska alkoholpolitiken och Telia. På ett roligt sätt.
Jag är ointresserad av politik och har ingen aning om vad partierna står för. Det är heller ingen garanti att man vet vad partien vill även om man är insatt. De senaste åren har nämligen sossarna gått mer och mer åt höger och moderaterna mot sådant som tidigare varit typiskt vänster. Stor förvirring alltså.
Lena Sundström känner jag igen från Fredrik Lindströms program Världens modernaste land, där hon var finurlig bisittare. Hon är visst också (vilket jag inte visste) frilansjournalist och skriver bland annat för Aftonbladet och Dagens Arbete, samt programledare för Kalla fakta. Hon säger sig ha skrivit den här boken för sin egen skull, för att det finns en massa saker hon inte förstår. Bra gjort, tycker jag, för hon har sannerligen grävt noggrannt i en väldig massa skräp och bortförklarade konstigheter. Hon har undersökt den avreglerade elmarknaden, den svenska alkoholpolitiken och Telia. På ett roligt sätt.
Thursday, July 19, 2007
Kvinnan som gick in i dörrar
Utläst 070718: Kvinnan som gick in i dörrar av Roddy Doyle
Det var väl det jag hade för mig! Den här boken läste jag för tio år sedan och tyckte att det var obegripligt hur en man kan skriva så inkännande om hur det är att vara en misshandlad kvinna. Jag tycker fortfarande likadant. Jag kan identifiera mig med Paula, trots att jag aldrig blivit misshandlad och då är det väldigt bra och äkta beskrivet. Paula berättar om sitt liv i Dublin, om hur hon träffade Charlo och hur han misshandlade henne i sjutton år. Inte förrän hon märker att han ger dottern samma hatiska blick som han brukar ge henne lyckas hon kasta ut honom. Särskilt andra hälften av boken är gripande, otäck och oerhört tragisk. Så synd att uppföljaren Paula Spencer inte berör mig alls.
Det var väl det jag hade för mig! Den här boken läste jag för tio år sedan och tyckte att det var obegripligt hur en man kan skriva så inkännande om hur det är att vara en misshandlad kvinna. Jag tycker fortfarande likadant. Jag kan identifiera mig med Paula, trots att jag aldrig blivit misshandlad och då är det väldigt bra och äkta beskrivet. Paula berättar om sitt liv i Dublin, om hur hon träffade Charlo och hur han misshandlade henne i sjutton år. Inte förrän hon märker att han ger dottern samma hatiska blick som han brukar ge henne lyckas hon kasta ut honom. Särskilt andra hälften av boken är gripande, otäck och oerhört tragisk. Så synd att uppföljaren Paula Spencer inte berör mig alls.
Subscribe to:
Posts (Atom)