Utläst 111230: Frihet av Jonathan Franzen
Franzen var ett av de stora namnen på årets bokmässa men jag hörde honom inte där. Det här är en bok som behandlar en stor del av amerikansk nutidshistoria. Skrivsättet påminner mig om Joyce Carol Oates och Lionel Shriver; det är mycket välformulerat och med träffande beskrivningar. Men här kommer min vanliga invändning, tam tada dam; 650 sidor är för mycket! Det går nästan inte att hålla mitt intresse uppe så länge. Boken är "väl bra men inget måste", skulle jag nog säga, till skillnad från alla amerikaner som höjer den till skyarna.
Makarna Patty och Walter har inte ett så bra förhållande som det kan verka utifrån. Hon var egentligen kär i hans kompis Richard, som hon vet är ett svin mot alla tjejer men har en sexuell dragningskraft hon inte kan motstå. Efter att ha åkt iväg med honom och blivit nobbad åker hon tillbaka och kastar sig i armarna på Walter. Det här känns dödsdömt från början men ändå harvar de på år efter år, får två barn och är synnerligen missnöjda med äktenskapet.
Läsande, musiklyssnande, ja, över huvud taget kulturintresserad, runtflyttad, oftast glad gymnasiebibliotekarie i Ljungby.
Friday, December 30, 2011
Igelkottens elegans
Utläst 121129: Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Jaha, nähä, jag är visst en av få som inte uppskattar den här boken verkar det som. Mamma håller med mig i funderingen "vad är det nu som gjort den så populär?", men annars tycker jag att alla är så gräsligt översvallande. Och jag trodde även jag skulle gilla den efter att ha tyckt om filmen. Det var tur att jag för ovanlighetens skull såg filmen först för annars hade jag struntat i den. Jag är inte så inläst på fransk litteratur men får en känsla av att fransmän ofta är pretentiösa och kommer undan med det.
Renée är portvakt i en tjusig Parisfastighet och gör allt för att undanhålla att hon faktiskt är en intelligent och tänkande varelse, för det anses tydligen inte passande. Hon är änka och butter men artig som sig bör mot de rika människor som bor i huset.
Paloma är tolv år, men mycket äldre till sinnet. Hon är ovanligt klok men naturligtvis missförstådd av sin oseende familj. Hon är missnöjd med livet och planerar att begå självmord på sin trettonårsdag.
När den rike japanen Kakuro flyttar in i en av lägenheterna i huset möts Paloma och Renée som aldrig tidigare pratat med varandra.
Jaha, nähä, jag är visst en av få som inte uppskattar den här boken verkar det som. Mamma håller med mig i funderingen "vad är det nu som gjort den så populär?", men annars tycker jag att alla är så gräsligt översvallande. Och jag trodde även jag skulle gilla den efter att ha tyckt om filmen. Det var tur att jag för ovanlighetens skull såg filmen först för annars hade jag struntat i den. Jag är inte så inläst på fransk litteratur men får en känsla av att fransmän ofta är pretentiösa och kommer undan med det.
Renée är portvakt i en tjusig Parisfastighet och gör allt för att undanhålla att hon faktiskt är en intelligent och tänkande varelse, för det anses tydligen inte passande. Hon är änka och butter men artig som sig bör mot de rika människor som bor i huset.
Paloma är tolv år, men mycket äldre till sinnet. Hon är ovanligt klok men naturligtvis missförstådd av sin oseende familj. Hon är missnöjd med livet och planerar att begå självmord på sin trettonårsdag.
När den rike japanen Kakuro flyttar in i en av lägenheterna i huset möts Paloma och Renée som aldrig tidigare pratat med varandra.
Wednesday, December 14, 2011
Älskar - hatar
Utläst 111214: Älskar - hatar av Jenny Downham
Jag tyckte så mycket om Downhams debut Innan jag dör så jag var lite rädd för att läsa denna ifall jag skulle bli besviken. Att den första var en vuxenbok och den nya en ungdomsbok gör ingen skillnad för mig och jag kan säga att jag tyckte ännu mer om den nya boken! Så om ni är skeptiska mot att läsa ungdomsböcker; testa den här så blir ni åtminstone inte besvikna på att den är för barnslig.
Mikeys syster Karyn har blivit våldtagen och han vill hämnas på Tom, killen som gjorde det. Han och kompisen Jacko planerar vad de ska göra med honom. Ellie är Toms syster och hon vill tro att han inte har gjort vad han står anklagad för. När Mikey lurar sig in på fest hos Tom för att spionera träffar han Ellie och får känslor för henne. Han bestämmer sig för att försöka få träffa henne igen och kanske få upplysningar om Tom som han kan använda sig av men mot sin vilja blir han kär i Ellie.
Jag tyckte så mycket om Downhams debut Innan jag dör så jag var lite rädd för att läsa denna ifall jag skulle bli besviken. Att den första var en vuxenbok och den nya en ungdomsbok gör ingen skillnad för mig och jag kan säga att jag tyckte ännu mer om den nya boken! Så om ni är skeptiska mot att läsa ungdomsböcker; testa den här så blir ni åtminstone inte besvikna på att den är för barnslig.
Mikeys syster Karyn har blivit våldtagen och han vill hämnas på Tom, killen som gjorde det. Han och kompisen Jacko planerar vad de ska göra med honom. Ellie är Toms syster och hon vill tro att han inte har gjort vad han står anklagad för. När Mikey lurar sig in på fest hos Tom för att spionera träffar han Ellie och får känslor för henne. Han bestämmer sig för att försöka få träffa henne igen och kanske få upplysningar om Tom som han kan använda sig av men mot sin vilja blir han kär i Ellie.
Monday, December 05, 2011
Brev från en bruten horisont
Utläst 111104: Brev från en bruten horisont av Calle Brunell
Jag hörde Brunell på bokmässan i ett samtal med Jenny Jägerfeld om psykologer som skriver böcker. Innan tyckte jag det lät ganska tungt ifall boken handlar om segling och djupa filosofiska resonemang men den är inte alls så svår som jag trodde. Däremot är den fantastisk, fin, speciell och tänkvärd! Tack till förlaget Gilla böcker som skickat mig ett recensionsexemplar! Ja, boken har dessutom vackert omslag om man ska bry sig om sådant.
Jag tycker om språket i boken, ofta vackert, alltid bra beskrivande som så här:
"Men trots skrattet hade något gått upp för Angela där ute på piren. Något förlamande. En insikt om att William inte enbart var hennes. Att han hade andra älskarinnor, och av den värsta sorten. De man inte kunde ta på, inte kunde konkurrera med. Vinden, den subban, havet, den slampan." (Sid.116)
William har lämnat sin familj och givit sig ut på en världsomsegling. Någonstans ute på öppna havet seglar han vilse i både verkligheten och sitt eget inre. Han blir mer och mer galen men innan han blir fullständigt sinnessjuk skriver han brev som han sänder iväg på vågorna. De når en strand i Bohuslän där invånarna tar emot dem som tecken från Gud.
Jag hörde Brunell på bokmässan i ett samtal med Jenny Jägerfeld om psykologer som skriver böcker. Innan tyckte jag det lät ganska tungt ifall boken handlar om segling och djupa filosofiska resonemang men den är inte alls så svår som jag trodde. Däremot är den fantastisk, fin, speciell och tänkvärd! Tack till förlaget Gilla böcker som skickat mig ett recensionsexemplar! Ja, boken har dessutom vackert omslag om man ska bry sig om sådant.
Jag tycker om språket i boken, ofta vackert, alltid bra beskrivande som så här:
"Men trots skrattet hade något gått upp för Angela där ute på piren. Något förlamande. En insikt om att William inte enbart var hennes. Att han hade andra älskarinnor, och av den värsta sorten. De man inte kunde ta på, inte kunde konkurrera med. Vinden, den subban, havet, den slampan." (Sid.116)
William har lämnat sin familj och givit sig ut på en världsomsegling. Någonstans ute på öppna havet seglar han vilse i både verkligheten och sitt eget inre. Han blir mer och mer galen men innan han blir fullständigt sinnessjuk skriver han brev som han sänder iväg på vågorna. De når en strand i Bohuslän där invånarna tar emot dem som tecken från Gud.
Kompani Orheim
Utläst 111102: Kompani Orheim av Tore Renberg
Jag har lånat den här boken på norska av mina föräldrar som i sin tur lånat den av norska vänner för den finns inte översatt till svenska. Vilket är lite konstigt med tanke på att det är samma huvudperson som i flera av hans böcker varav Mannen som älskade Yngve och Jag reser ensam är de enda på svenska.
Jag läste Mannen som älskade Yngve förra året och tyckte om den för att jag kände igen mycket från 80-talet och för att den var både rolig och allvarlig. Nu blev jag besviken på denna som jag så gärna vill tycka om men inte rycks med av. Det är kul att läsa på norska men den är för lång och blir seg och jag irriteras av Jarle som beter sig klumpigt och inte är särskilt trevlig mot tjejer.
Jarle växer upp med sin pappa och sin mamma och tillsammans är de Kompani Orheim, ett lag som aldrig ska upplösas. Pappa är med och spelar fotboll med barnen på gatan och är charmig och trevlig. Utom när han dricker och det blir allt oftare. När Jarle blir tonåring umgås han med Helge och ger sig in i politik som han kanske inte förstår så mycket av men det är spännande att demonstrera och ett sätt att träffa tjejer.
Jag har lånat den här boken på norska av mina föräldrar som i sin tur lånat den av norska vänner för den finns inte översatt till svenska. Vilket är lite konstigt med tanke på att det är samma huvudperson som i flera av hans böcker varav Mannen som älskade Yngve och Jag reser ensam är de enda på svenska.
Jag läste Mannen som älskade Yngve förra året och tyckte om den för att jag kände igen mycket från 80-talet och för att den var både rolig och allvarlig. Nu blev jag besviken på denna som jag så gärna vill tycka om men inte rycks med av. Det är kul att läsa på norska men den är för lång och blir seg och jag irriteras av Jarle som beter sig klumpigt och inte är särskilt trevlig mot tjejer.
Jarle växer upp med sin pappa och sin mamma och tillsammans är de Kompani Orheim, ett lag som aldrig ska upplösas. Pappa är med och spelar fotboll med barnen på gatan och är charmig och trevlig. Utom när han dricker och det blir allt oftare. När Jarle blir tonåring umgås han med Helge och ger sig in i politik som han kanske inte förstår så mycket av men det är spännande att demonstrera och ett sätt att träffa tjejer.
Subscribe to:
Posts (Atom)