Utläst 210915: Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson
Det här är den andra fristående delen i trilogin om Pojken, som inleddes med Himmel och helvete. Stefánsson är mycket skicklig på att beskriva det hårda isländska landskapet så att det känns som att man är där. Jag har bott på Island i ett halvår och vet en del om det isländska vädret och den eviga blåsten och känner igen mig i miljön. Böckerna utspelar sig för hundra år sedan, men det är mycket som är sig likt. Tack och lov behöver man inte längre vandra runt ön med posten, det är en fruktansvärd runda de gör och trots att det inte händer så mycket mer än att de går och går i boken är det spännande.
Han kallas bara för Pojken. Han får veta att hans bäste vän Bárdur har dött ute på havet. Pojken bor i ett litet samhälle och följer med brevbäraren Jens på en farlig posttur. Det är i slutet av april men fortfarande kallt. Snön faller och det blåser hårt. Jens är livrädd för havet och tar hellre långa omvägar på land om han kan slippa åka båt, men det är svårt att ta sig fram i bergen och när det blir snöstorm är det nästan omöjligt. Flera gånger riskerar de livet för att ta sig fram med posten. En del blir arga för att de är sena, andra förvånade att de dyker upp i ovädret.
