Igelkottens elegans

Utläst 121129: Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Jaha, nähä, jag är visst en av få som inte uppskattar den här boken verkar det som. Mamma håller med mig i funderingen "vad är det nu som gjort den så populär?", men annars tycker jag att alla är så gräsligt översvallande. Och jag trodde även jag skulle gilla den efter att ha tyckt om filmen. Det var tur att jag för ovanlighetens skull såg filmen först för annars hade jag struntat i den. Jag är inte så inläst på fransk litteratur men får en känsla av att fransmän ofta är pretentiösa och kommer undan med det.

Renée är portvakt i en tjusig Parisfastighet och gör allt för att undanhålla att hon faktiskt är en intelligent och tänkande varelse, för det anses tydligen inte passande. Hon är änka och butter men artig som sig bör mot de rika människor som bor i huset.

Paloma är tolv år, men mycket äldre till sinnet. Hon är ovanligt klok men naturligtvis missförstådd av sin oseende familj. Hon är missnöjd med livet och planerar att begå självmord på sin trettonårsdag.

När den rike japanen Kakuro flyttar in i en av lägenheterna i huset möts Paloma och Renée som aldrig tidigare pratat med varandra.