Omega

Utläst 080828: Omega av Johannes Anyuru



Nu firar jag mitt inlägg nummer 101 här, eftersom jag missade 100! Hurra, för läsdagboken!



Jag fick poesiöverdos igår. När jag satt och väntade i tre kvart mellan två konserter hade jag passande nog just köpt tio böcker på Bokias utförsäljning. Omega var en av dem. Vi hade tänkt bjuda in Anyuru som gäst till Ordkonstens dag på Sunnerbogymnasiet, men sedan fick vi aldrig tag i honom trots att vi jagade hans mamma i Växjö och allting... Kul med kille från Växjö som skriver poesi och blir utgiven. Annars vet jag inte riktigt, den här sortens poesi är inte riktigt i min smak. Jag kan inte säga att det är dåligt, för han har en egen stil och ibland berör det, men jag är mer inne på rim och roliga ordvändningar. Sedan ska ju poesi avnjutas i små doser och, som sagt, inte i överdos. Den här tyckte jag var fin:

Din syster, så sorgsen
med ditt ansikte

Många andra
också som jag inte hade sett
på länge

var där, utanför kyrkan
som drev fram ur grönskan, grå, galaxtyst,
ett generationsrymdskepp

på väg genom den
tvåtusentredje sommaren