Den stora gåtan

Utläst 080828: Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

I mitt förra inlägg skrev jag om gårdagens poesiöverdos. Lustigt nog hade jag nyss mailat en kompis om att jag inte läser så mycket dikter nu och att diktsamlingar ska avnjutas i små portioner. Sedan plöjde jag två poesiböcker på tre kvart. Det är trots allt lite roligt att övergöra bibliotekarierollen och sitta på en parkbänk och läsa böcker i väntan på en melodiös hardcorekonsert. Jag tycker illa om att bara sitta och vänta rakt upp och ned och hade skickat alla SMS jag kunde komma på. Så, alltså, efter Omega av Johannes Anyuru läste jag Den stora gåtan av Tomas Tranströmer. Jag tycker att Tranströmer är överreklamerad. Hade han inte varit ett känt namn hade jag inte brytt mig nämnvärt. Imponerande däremot är att han fortsatt skriva efter en hjärnblödning som gått hårt åt språkcentrum. Jag har ett lustigt getintresse och lider ibland av getabstinens sedan bocken Bilbos (först skrev jag Biblos!) bortgång. Då är det kul med en sådan här haiku:

Uppför branterna
under solen - getterna
som betade eld.