Silverfisken

Utläst 070528: Silverfisken av Sofia Rapp Johansson

Otäck! Otäck! Otäck! Sofia har skrivit om sin fruktansvärda uppväxt med pappan som utnyttjade henne och lånade ut henne till kompisar för att få pengar till sprit. Hon har skrivit i diktform och ibland rimmar det. Jag fattar inte hur man kan överleva allt detta hemska och jag tycker det är ofattbart modigt att skriva så öppet om allt. Hoppas för Sofias skull att hon har blivit hjälpt av att skriva som terapi. Boken börjar såhär:

Pappa
du kupar dina händer kring mina platta
taxöron till bröst
du fördjupar dej
du tränger in i mej
du navigerar mellan mina blåslagna revben
och sönderknäckta kotor
jag gråter
jag snyftar
jag snorar och låter
du pressar dej in i min lilla kropp
och smärtan och strålarna
och vålnaderna
och andetag och yrsel
trasiga blödande skinkor