Utläst 070913: Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates
Det här är starkt! Det här är en av de mest gripande ungdomsböcker jag läst på mycket länge! Det här är Oates när hon är som bäst! Jag blir lite avskräckt när jag ser hennes romaner som ofta är över 500 sidor långa. Det är så skönt att läsa henne i ett mer hanterligt format och det är inte så att hon förenklar och väjer för det obehagliga när hon skriver för ungdomar. Snarare tvärtom. Det är plågsamt, på gränsen till outhärdligt. Jag kan aldrig låta bli att undra vad hon själv har råkat ut för, Oates, som verkar ha en outsinlig källa av smärtsamma böcker i sig.
Jenna är femton år, men det är inte åldern som är det viktiga för henne utan hon delar in sitt liv i före och efter kraschen. En bilfärd med hennes mamma får ett ödesdigert slut uppe på en stor bro. Jenna ser något, skriker till och sliter tag i ratten. Bilen krockar med en lastbil och mamman dör. Jenna vill inte leva när hon får veta det och tar på sig skulden för mammas död. Det blir inte lätt att flytta till mosterns familj och anpassa sig till allt nytt.
No comments:
Post a Comment