Utläst 230330: Kanske är det längtan av Malin Fjellborg
Det här är en ny ungdomsbok och Fjellborgs romandebut. Författaren föddes 1993 i Kiruna men bor nu i Malmö. Hon älskar ord och har gått två skrivarlinjer. Det står så fint om henne på förlaget Vox hemsida:
Malin Fjellborg - Vox by Opal : Vox by Opal
Jag älskar också ord och hur hon använder dem, för att beskriva hur något verkligen känns. Ibland har jag lite svårt att hålla isär denna bok och Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare som jag läser samtidigt, men denna är mer sorglig medan Romares bok i och för sig är desperat men samtidigt rolig.
Viola har flyttat från en liten by i Norrland till Stockholm. Vad hon inte tänkt på är hur ensam hon blir när hon inte känner någon i Stockholm och hon ringer ofta till sin bästa kompis Melanie för att söka tröst. Hon jobbar på Coop och pratar med en äldre kollega där och för att bryta ensamheten går hon med i en bokcirkel. Där träffar hon Olof som är lätt att prata med och som hon bara vill ha mer av. Men vem blir hon om hon hela tiden formar sig efter honom och hans vilja? I en diskussion med Melanie låter det så här:
"Du måste få vara en människa."
"Men jag får aldrig det, jag kan aldrig vara människa. Mina dåliga dagar kan inte finnas."
"Det går inte", säger hon.
"Jag kan aldrig vara grå!"
"Du måste vara grå", kontrar Melanie. "Du måste kunna vara det."
(Sid. 274)
4 comments:
ibland är man grå 🌈
Hannele. Ja, och det får man som tur är.
P.S.
makens båda föräldrar hette Olsson… men de bytte namn innan han föddes
Lyckegård är fint! Jag hette Svensson innan jag tog mammas flicknamn Rosen.
Post a Comment