Nu blir det kanske tråkigt för er men kul för mig, för jag vill rada upp alla författare jag såg på litteraturbåten för min egen skull.








Läsande, musiklyssnande, ja, över huvud taget kulturintresserad, runtflyttad, oftast glad gymnasiebibliotekarie i Ljungby.
Nu blir det kanske tråkigt för er men kul för mig, för jag vill rada upp alla författare jag såg på litteraturbåten för min egen skull.








Utläst 220320: Tack och hej leverpastej av Elisabeth Åsbrink
Det här är en konstig titel på en seriös essäbok av Åsbrink. Förklaringen ska jag inte avslöja, men det kommer från en gång när hon faktiskt sa så. Åsbrink skriver alltid bra, men boken är inte lika bra som övriga böcker jag läst av henne, kanske för att det blir för mycket att sträckläsa texter som publicerats i tidningar.
Många texter handlar om hennes judiska ursprung och ras och är tyvärr ständigt aktuella, några handlar om corona som vi förhoppningsvis kommer att bli av med. Vissa texter handlar om Sverige och det typiskt svenska och de tycker jag är mest intressanta. Ibland blir det för komplicerat med politiken, men det kanske mest är jag som inte hänger med.
Utläst 220317: Tre systrar av Heather Morris
Morris skriver otroligt bra och förfärliga böcker om förintelselägren och överlevande. Hennes första roman Tatueraren i Auschwitz bygger på samtal med Lale, som tatuerade in nummer på fångarna där. Romanen Tre systrar kom till på grund av att Odet gav sin mamma Livia den boken. Sedan mailade han författaren och bad henne skriva om mammans historia. Morris är född i Nya Zeeland och bor nu i Australien. Hon har talat med Livia, Magda och deras släktingar så att denna roman kunnat bli till. Det är särskilt tungt att läsa den nu när det är krig i Ukraina, men kanske viktigare än någonsin att vi inte glömmer historien!
Cibi, Magda och Livia var tre systrar som växte upp i Slovakien. De lovade sin pappa att alltid hålla ihop. Omständigheterna gjorde det svårt, men de försökte alltid att hålla sitt löfte som gjorde dem starka tillsammans. 1942 skickades Livia, som då var femton år, till Auschwitz och nittonåriga Cibi följde med för att ta hand om henne. Magda lyckades klara sig undan då hon blev inlagd på sjukhus och sedan höll sig gömd när nazisterna letade efter judar. Men till sist blev även hon tillfångatagen och förd till Auschwitz där hon fick träffa sina systrar igen. Systrarna fick stöd av varandra och överlevde otroligt nog lägret.
Utläst 220308: Mer än en kvinna av Caitlin Moran
Moran är en engelsk författare, krönikör och TV-kritiker. Hon är äldst av åtta syskon, skrev sin första roman som femtonåring och började arbeta som musikjournalist året efter. Hon är född 1975 (ett år yngre än mig) och är väldigt rolig, tycker jag. Nu blir jag dock besviken över att hon har börjat använda botox! Liksom en av mina vänner, som jag tycker är snygg och ser pigg ut och som är alternativ och klär sig på sitt eget vis, har satt fillers i ögonlocken och rynkorna vid läpparna för att hon inte vill se sur och trött ut, vill inte Moran se ledsen ut. Jag kan förstå det, men jag vill inte att det ska vara så.
Jag får fortsätta att vara kroppsaktivist. Det är såklart skillnad på att vara en offentlig person som ofta syns på bild och att vara en kulturfigur i en småstad, men det behövs flera vanliga kroppar som motvikt till alla som är fixade.
Jag hörde Moran prata om sin bok Konsten att vara kvinna på Bokmässan 2013, jätteroligt!
Så, hon är fortfarande rolig, men nu övertygar hon mig inte lika mycket i sin feminism och det viktiga i att tycka om sin kropp som den är. Hon sänder ut fel signaler till ungdomar och dem som är osäkra i sig själva. Jag läser den här boken mer för nöjes skull än för att få tips, men den kan vara till stöd för mammor, kvinnor i dåliga förhållanden och kvinnor med alkoholproblem, då hon tar upp alla möjliga aspekter av att vara kvinna.
Utläst 220301: Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben
Jag läser mest romaner men ibland blir jag nyfiken på en faktabok och nu lånade jag denna av mamma. Wohlleben är en tysk skogvaktare som tidigare skrivit den uppmärksammade boken Trädens hemliga liv. Det låter lite väl konstigt, men denna bok är intressant och kan leda till viktiga diskussioner om djuren. Att getter och höns tänker har vi lagt märke till och det är kul att se exempel på det i boken. Till exempel har vi sett hur en tupp kan lura en höna att han har hittat något gott åt henne, för att sedan överrumpla henne bakifrån...
Wohlleben har lång erfarenhet av skog och djur. Han har studerat skogsbruk och arbetat många år som skogvaktare. Han är föreläsare och har skrivit flera böcker om skogen och naturskydd. Med denna bok tar han upp både naturvetenskaplig forskning och egna iakttagelser på ett intressant och enkelt sätt som kan locka "vanliga" människor som inte är så insatta i naturen. Han berättar både om tama djur som hundar och katter och vilda djur som hjortar och vargar.
Utläst 220228: Saker man inte vill veta av Nicola Yoon
Nu blev det så att jag läste två ungdomsböcker om personer som på olika sätt kan se in i framtiden. Båda är väldigt bra, men de var lite för lika för att läsa direkt efter varandra och jag skulle ha gillat dem ännu mer om jag pausat med ungdomsböcker ett tag. Jag tycker mycket om Yoons sätt att beskriva ungdomar och jag känner verkligen för dem, skrattar och gråter med dem. Författaren kommer från Jamaica, flyttade till Brooklyn och bor nu i Los Angeles. Det känns bra med böcker som har mörkhyade personer utan att det är något avvikande.
Evie är sårad för att hennes pappa har träffat en ny kvinna och lämnat familjen. Hon tror inte längre på evig kärlek. Det blir inte bättre när hon plötsligt får förmågan att kunna se hur förhållanden ska sluta. När hon får se par kyssa varandra kan hon se hela deras förhållande flimra förbi; det första mötet, från flörtandet fram tills att det tar slut. Och alla hon ser kyssa varandra kommer att göra slut. Hon bestämmer att det inte är någon idé att bli tillsammans med någon när det ändå kommer att sluta med att de gör slut. Men så hamnar hon på dansklubben La Brea Dance och möter X, en helt oemotståndlig kille.
Utläst 220223: Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman
Det här är en riktigt bra roman, men jag blir besviken på slutet. Boken fick Hjärtans fröjd, priset för årets bästa ungdomsbok 2021 och är en debut. Matilda är 24 år och språket är ungdomligt. Boken är snabbläst trots att den är 400 sidor lång, för jag vill veta hur det går. Jag kan inte låta bli att jämföra med Döden i dina ögon av Rachel Ward från 2009, där de kunde se i varandras ögon när någon skulle dö, men detta är en helt egen historia med annorlunda förutsättningar. Den handlar om livet, döden, meningen, kärleken och vänskapen.
My ska bara bli sjutton år. Detta har hon vetat hela livet liksom att det sista hon ska se i livet är ett par gröna ögon. My lever i en historia som liknar vår men med den skillnaden att alla vet när de ska dö. Det börjar med att hon firar sin sista levelsedag, dagen när hon har ett år kvar. Hon känner att hon måste ta vara på tiden, men vet inte vad hon vill. Mest vill hon vara med bästa vännen Märtha, Märtha med baklängesskrattet som är född på samma dag, men ska leva tills hon blir gammal. De funderar på hur man ska kunna lura döden.
Utläst 220121: Stuk av Herman Bang
Jag brukar säga att jag kan läsa böcker på norska och danska men ibland blir det för svårt. Den här romanen är från 1887 och danskan är inte som den jag är van vid. Läsningen stoppas upp när Å skrivs som AA och substantiven börjar med stor bokstav. Det tog ett tag innan jag fattade att graablaa betyder gråblå. Det blir alltså ingen riktig recension av denna, för trots att jag läst ut den kan jag inte redovisa för vad den handlar om.
Utläst 220221: Brev till mannen av Bianca Kronlöf
Kronlöf blev uppmärksammad för sitt brev till Soran Ismail som hon läser upp på sin instagramsida.
Bianca Kronlöfs kritik mot Soran Ismail: "Blir förbannad" (nyheter24.se)
Nu har hon skrivit en hel bok om män. Jag tror tyvärr inte att det är de som behöver läsa den som kommer att läsa den; män som missuppfattar feminismen och tror att den handlar om kvinnor som hatar män, men kanske den når fram till en del män. Sådana som står på kvinnors sida men inte gör något. Kanske man kan använda boken i skolor och få igång en debatt mellan unga kvinnor och män innan det är försent och männen skaffat sig dåliga åsikter.
Det som står i boken är självklarheter för mig, men inte för alla. Det är en så konstig reaktion att när kvinnor säger att det är män som slår kvinnor så är det alltid någon som protesterar; "inte alla män" och "kvinnor slår män också", när det faktiskt är så att det mesta våldet kommer från män. Män som inte slår behöver inte ta åt sig, men de borde vilja ha stopp på män som slår. Jag har haft tur och inte träffat på våldsamma män utan har en pappa, en storebror, en make och killkompisar som är vad jag tänker normala, men det verkar vara alldeles för vanligt med män som misshandlar kvinnor. Kampen behövs och det Bianca gör är viktigt!
Utläst 220212: Harmony - Må bra i och efter klimakteriet av Christina Sundequist
Jag är 48 och har inte kommit i klimakteriet än, men det skadar inte att läsa på innan. Mina äldre vänner har upplevt en del olika problem, som vallningar, och det låter jobbigt. Författaren som är väl insatt är certifierad funktionsmedicinsk kost- och hälsocoach och personlig tränare.
Christina har utarbetat en modell för bättre hälsa; HARMONY. H står för hormoner och hälsa, A - arbete, fritid, vila, R - rörelse, vardagsmotion, kondition, M - muskelträning, styrka, skelett, O - omgivning, känslor, upplevelser, N - näring och kost, Y - yoga.
Jag tänker att man kan plocka de delar man vill och göra de övningar som passar en. Det tilltalar mig att man ska hitta sitt "må bra"; Det behöver inte vara naturupplevelser eller spabesök, utan kan lika gärna vara känslan av att äta världens godaste kanelbulle eller vad det är som just du njuter av. (Sid.87).
Boken avslutas med harmonyrecept och här får jag problem när det står att man ska undvika vit mat = socker, spannmål och mejeriprodukter. Så länge jag inte mår dåligt av det kan jag inte låta bli, annars får jag tänka om. Här finns i alla fall exempel på frukost, mellanmål, huvudrätter, tillbehör, efterrätter och snacks, för dem som vill prova nyttigare mat som passar den lite äldre kroppen.
Boken ser trevlig ut men har tyvärr ett konstigt utseende på texten.
Jag tycker att det blir svårläst när det är liten text och korta rader, längst in mot mitten, men man behöver ju inte sträckläsa boken som jag gjorde.Utläst 220211: Vägen genom A av Alf Henrikson
Det här är en klassisk barnbok som kom ut 1949 och som jag tyckte om när jag var liten. Det exemplaret som jag räddade när de skänkte bort böcker på kommunbiblioteket är tryckt 1981 så då fanns det fortfarande efterfrågan, men nu tror jag att den är för svår för barn. Jag tycker själv att den är för komplicerad och detaljerad ibland. Exempel:
Ett elegant, alldeles jämnt trägolv, inte av bräder utan i ett stycke, utbredde sig framför dem. Det var fullkomligt cirkelrunt med den fyrkantiga gluggen ett gott stycke vid sidan av centrum. Det omgavs på alla sidor av en jättehög, slät, cylindrisk vägg med små ljusinsläpp här och var så långt man kunde se mot höjden. Men det märkvärdigaste var att mitt i det runda rummet stod en hiss! Den löpte i en trumma som uppåt förtonade i oändligt perspektiv och som tydligen också fortsatte nedåt under golvet i den del av stammen som ännu inte hunnit bli ihålig. (Sid.47)
Detta kapitel heter assimilation och jag förstår ingenting när de åker hiss inne i ett träd... Annars är det en underbar idé med ett par bokmalar som heter Justus och Filibert som betar sig igenom bokstaven A i en ordbok, eller ett konversationslexikon som det står. Vi får följa dem baklänges från astronomi till Ararat och de träffar på en massa mer eller mindre kända personer på vägen.
Utläst 220205: Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén
Jag har inte läst något av Yrsa innan, men vill göra det nu. Hon blev Sveriges yngsta sommarpratare när hon ställde upp bara nitton år gammal och då talade hon om att vara blyg men ändå våga göra saker. Det pratet har jag inte hört men det verkar intressant. Nu är Yrsa 33 år, men känns fortfarande ung, och hon skriver om ungdomar på ett övertygande sätt. Det här är en fin bok om en tjej som nyss har förlorat sin mamma. Det är både oändligt sorgligt och överraskande roligt när hon gör spontana och galna saker. Varje kapitel har en titel med en låtrad från en Bruce Springsteenlåt.
Hedda har precis fyllt nitton och tagit studenten, men samma dag dör hennes mamma i cancer. Det är så orättvist och obegripligt! Hedda och hennes bästa kompis Amanda ska åka på roadtrip i USA har de bestämt sedan länge, men just nu känner Hedda bara för att försvinna. Hon lämnar begravningen och drar iväg med bilen. Hon ska till Världens ände, som hon googlat ligger i Tjöme i Norge. Som sällskap har hon Bruce Springsteen på hög volym, hennes mammas favoritartist.
Utläst 220201: Inte död än av Johan Ehn
Åh, vad bra jag tycker att den här romanen är! Bättre än Löpa varg av Kerstin Ekman, som jag läste nyss, och bättre än Hemmet av Ehns make Mats Strandberg, som är bra men spårar ur på slutet. Jag har tröttnat på honom, han är bra på relationer och psyken men det blir för mycket övernaturligt och splatter. Det jag tycker om med Ehn är också relationerna och hur han beskriver människor. Här kan jag känna sympati för en gammal man, som egentligen är ganska tjurig, för man förstår hur han känner. Ehn har själv jobbat inom hemtjänsten och bett många människor om hjälp med frågor om lasarett och vård och romanen känns trovärdig trots de svårförklarliga utflykterna i den äldre mannens medvetande, som är vackert beskrivna.
Elis är en gammal man som firar jul med sin familj. Han blir trött på de skrikande barnbarnen och sin son som stoltserar med dyr whisky och försöker vara någon annan än han är. Han blir svettigare och svettigare och plötsligt trillar han ihop. Han vaknar upp på lasarettet efter en hjärtattack och ångrar att han varit så hård mot sonen. Han känner att han kanske inte har så lång tid kvar men i sjukhussängen har han gott om tid på sig att fundera över livet. Plötsligt förflyttas han till sin barndom och får se saker han inte kunnat minnas tidigare, klart och tydligt och mer detaljerat än i en dröm. Han vill gärna återvända till den här platsen i huvudet och lär sig snart hur han ska hamna i detta tillbakablickande tillstånd.
Utläst 220129: Löpa varg av Kerstin Ekman
Jag har tröttnat på Kerstin Ekman och får nog acceptera att hon inte skriver på ett sätt som passar mig. Det är väldigt störande med dialekt och att hon skriver saker som opp i stället för upp. Denna bok är tunn, men långsam och jag tycker inte att det händer särskilt mycket. Beskrivningen av skogen och jakten intresserar mig inte och när det väl blir lite spännande de sista femtio sidorna skriver hon inte så mycket om det jag vill veta, vad som händer i mannens huvud, för han vill inte prata om det utan hustrun får dra det ur honom. Kanske är det en generationsfråga; jag vet flera äldre som älskar hennes böcker. Hon är född 1933 så det är imponerande att hon ännu skriver.
Ulf Norrstig, kallad Uffe, är en pensionerad jägmästare. Han har jagat och arbetat i skogen längre än de flesta men börjar ifrågasätta om han gjort någon nytta egentligen. Han ser hur illa länsstyrelsen sköter marken och mår dåligt av att han inte kunnat protestera mer. En dag möter han en varg och det sätter djupt avtryck i honom. Han vill behålla upplevelsen för sig själv och berättar inget för sin fru, som han annars brukar dela allt med. Han hoppas att den vackra vargen ska klara sig, men vet att det finns många som vill skjuta den.
Utläst 220124: Ett helt nytt liv av Charlotta Kåks Röshammar
Det här är en fin bok med porträtt av tolv kvinnor som lyckats starta om i Sverige. Författaren är en gammal bekant till familjen så det är extra roligt! Hon är journalist med inriktning kultur och samhälle, född i Hedemora och bor i Östberga, en Stockholmsförort. Initiativet till boken kom från Ludvika kommun. Boken kan ge inspiration och hopp till andra nyanlända kvinnor i Sverige som behöver få veta att det finns möjligheter och inte bara hinder här.
Charlotta träffade kvinnorna i boken under våren och sommaren 2021, mitt i pandemin, så man får tänka på att hela världen var uppochned. Kvinnorna har kommit hit från andra länder, de flesta har flytt hit från krig, och bär på svåra minnen. De är starka och har fått kämpa mycket för att komma dit de är idag. De kommer från patriarkala samhällen där de inte kunnat arbeta, studera eller bestämma över sina liv. I Sverige ser de att det är möjligt.
Utläst 220119: De unga vi dödar av Eija Hetekivi Olsson
Det här är en avslutande fristående del i trilogin om Miira. Jag tyckte om debutromanen Ingenbarnsland och trodde att jag hade läst den andra delen, Miira, men det hade jag visst inte. Nu kommer jag nog inte att göra det, för jag blev trött på Hetekivis egna språk, det som roade mig till en början. Det stoppar upp läsningen med alla egensinniga sammansättningar som "Hon själv hade varaktig antistädlust och arbetsförmedlingsolust. Och paddansikte efter fontänbölandet, hon pös ut på en vintrig promenad." (Sid. 279) Annars är det en intressant historia om Miira som nu blivit vuxen. Eija har arbetat bland annat som trappstädare och restaurangbiträde, utbildat sig till gymnasielärare och skrivit flera böcker. Man känner att hon är en stark kvinna som tagit sig dit hon vill trots stora hinder under en tuff uppväxt i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön.
Miira är 33 år och studerar till lärare. Hon praktiserar på ett gymnasium och jobbar samtidigt i en mataffär. Hon vill inte att ungdomar ska få en likadan uppväxt som hon hade utan vill bli en lärare som gör skillnad, så att ungdomarna får utbildning och kan komma vidare i livet. Hon tycker att lärarutbildningen koncentreras för mycket på gamla kungar och andra män och inget på hur man håller en lektion. Miiras femtonåriga dotter Nova är mobbad i skolan av både lärare och elever. Hon mår sämre och sämre och Miira kämpar för att mobbningen ska gå över.
Utläst 220117: Att vara stilla när allt skyndar av Magnus Fridh
Det här är en jättefin liten bok av en författare som undervisar i yoga, mindfulness och meditation. Den borde passa mig men gör inte riktigt det för jag har inte tillräckligt mycket motivation att följa råden. Jag skulle verkligen behöva kunna koncentrera mig och få mera tålamod, men jag kan inte bara släppa negativa tankar och gå in i ett meditativt tillstånd. Om jag är orolig så är jag orolig och samma tankar bara mal och mal. Min man berättar om att han kan stå och fräsa en detalj till en maskin i åtta timmar, men om det blir fel på biten måste han slänga den. Jag skulle bli tokig och ge upp då, men det är ju inte ett alternativ för honom. Nog om oss, jag ville bara säga att jag är för långt ifrån stillheten för att hitta den när jag behöver den, men om man är intresserad av meditation är detta en mycket bra och undervisande bok.
"Att finna sin tystnad och stillhet är det genomgående temat i den här boken. Att uppleva utrymmet i vardagen som skapar helhet och mening, i stället för att styras av stress och jäkt. Det är egentligen bara det som det handlar om." Baksidestext.
Magnus Fridh presenterar olika platser för stillhet i tre teman; vardagen, naturen och meditationen. Hans första exempel på en att-göra-ingenting-aktivitet när han kommer hem från jobbet är att sitta och umgås med sin katt i fem-tio minuter. När han sätter sig i soffan kommer hon och lägger sig bredvid och sedan bara sitter han där och blir lugn. Det andra tillfället är att vara i naturen och det tredje meditation.
Utläst 220110: Grim av Sara Bergmark Elfgren
Jag brukar inte läsa fantasy med påhittade världar men tycker om sådana här ungdomsböcker som utspelar sig i vanlig svensk vardag men med övernaturliga inslag. Sara har skrivit den populära Cirkelntrilogin tillsammans med Mats Strandberg och där är det också vanliga ungdomar men med magiska krafter. Kanske är den här boken roligast för oss som minns åttiotalet även fast vi inte var inne i hårdrockskretsar. Jag älskar tillbakablickarna till Stockholm i slutet av 1980-talet, för jag minns hur man höll på att spela in blandband och lyssnade på radio för att få höra nya låtar. Det här är en mycket spännande roman som väver ihop hur death metalscenen i Sverige startade med nutid.
Kasper är arton och har haft det jobbigt med depressioner men börjar komma tillbaka till sitt gamla jag och har fått ett drömjobb på Gröna Lund där han ska arbeta på House of Demons med att skrämma besökare. Först känner han sig utanför men så blir han kompis med Iris, en tjej som har tatuerat ett bandnamn på armen; Dark Cruelty, bandet som Kaspers pappa var med och startade! Trettio år tidigare träffade pappan Håkan Grim, som blev sångare i bandet. Grim levde för death metal och experimenterade med magiska riter. Ibland försvann han i flera dagar utan att förklara var han varit och en dag kom han inte tillbaka utan hittades död. Kasper vill veta vad som egentligen hände.
Utläst 220106: Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm
Det som först slår mig med romanen är att den påminner om Fjärilsvägen av Patrik Lundberg på så många sätt; båda skriver om sina mammor och deras sjukdomar och använder ett dutilltal som är ovanligt. Båda är biografier men i romanform. Och båda är väldigt fina, sorgliga och gripande. Denna bok är kort och lättläst med korta kapitel men mycket allvarlig. Både min och min mans mormor blev dementa så jag har sett det på nära håll. Det var som jobbigast med mormor innan hon gick långt in i glömskan, i början var hon nervös och ledsen över att hon glömde saker. En gång visade jag ett nytaget kort på mig men hon kände inte igen mig och sa "Nej, vi tar det imorgon". Jag känner igen flera saker hos mormor i romanen som att hon tror att någon har tagit hennes saker när hon själv lagt dem på konstiga ställen. Boken blir väldigt personlig då den handlar mycket om Anna-Karin själv och hennes liv också.
Samtidigt som Anna-Karin skriver en biografi över Selma Lagerlöf blir hennes mamma mer och mer sjuk i Alzheimer. Det är en plågsam process där pappan till sist inte orkar längre och mamman får flytta in på ett hem, men före det gör familjen allt för att mamman ska ha det så bra som möjligt. Relationen har inte varit enkel till mamman, men alltid kärleksfull. Mamma har varit den starka som lyckats med det hon företagit sig och studerat till läkare. Nu försvinner hon bit för bit men författarens dotter säger en gång att "Mormor är inte sig själv längre. Fast å andra sidan så är hon ju det, det är så här hon är nu, bara."
Utläst 220104: Vägen till Klockrike av Harry Martinson
Det här är en klassiker som man ska ha läst, men jag tror att jag bara läst Nässlorna blomma (bra) och utdrag av Aniara (tråkig) av honom förut. En av mina lärarkollegor tipsade om denna för länge sedan och nu blev det äntligen av att läsa den. Jag läste massor av "måsteböcker" när jag pluggade litteraturvetenskap, som tur var, för nu läser jag mest nya böcker. Jag tycker att titeln är fantastisk och boken har ett vackert språk som är njutbart även när det är gamla ord jag inte förstår . Tyvärr är den nog för svår för gymnasiet, men jag ska försöka sälja in den när de ska läsa klassiker. Boken är skriven 1948 och Martinson hade själv erfarenhet av att luffa runt i landet.
Utdrag ur boken: Hade han då två travotter (varningar för lösdriveri) så blev det Berget. Och det blev det ändå med två travotter före. Men det fanns andra obehagligheter som kunde tillstöta enligt lag. Spöstraff för motstånd och halsstarrighet. (Sid. 69)
Bolle var en luffare som tröttnat på att stanna kvar länge på samma ställe. Han hade haft ett arbete på cigarrfabriken och senare ett eget cigarrföretag med sin kompanjon som utvandrade till Amerika. Pengarna räckte inte för att båda skulle kunna åka så Bolle gav sig ut på luffen. Han trivdes med det livet trots att det var svårt. Längs med vägarna träffade han på män som blev hans vänner och som han ibland slog följe med så de kunde hjälpas åt men oftast vandrade han ensam.