Vägen genom A

 Utläst 220211: Vägen genom A av Alf Henrikson

Det här är en klassisk barnbok som kom ut 1949 och som jag tyckte om när jag var liten. Det exemplaret som jag räddade när de skänkte bort böcker på kommunbiblioteket är tryckt 1981 så då fanns det fortfarande efterfrågan, men nu tror jag att den är för svår för barn. Jag tycker själv att den  är för komplicerad och detaljerad ibland. Exempel: 

Ett elegant, alldeles jämnt trägolv, inte av bräder utan i ett stycke, utbredde sig framför dem. Det var fullkomligt cirkelrunt med den fyrkantiga gluggen ett gott stycke vid sidan av centrum. Det omgavs på alla sidor av en jättehög, slät, cylindrisk vägg med små ljusinsläpp här och var så långt man kunde se mot höjden. Men det märkvärdigaste var att mitt i det runda rummet stod en hiss! Den löpte i en trumma som uppåt förtonade i oändligt perspektiv och som tydligen också fortsatte nedåt under golvet i den del av stammen som ännu inte hunnit bli ihålig. (Sid.47)

Detta kapitel heter assimilation och jag förstår ingenting när de åker hiss inne i ett träd... Annars är det en underbar idé med ett par bokmalar som heter Justus och Filibert som betar sig igenom bokstaven A i en ordbok, eller ett konversationslexikon som det står. Vi får följa dem baklänges från astronomi till Ararat och de träffar på en massa mer eller mindre kända personer på vägen.