Utläst 220106: Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm
Det som först slår mig med romanen är att den påminner om Fjärilsvägen av Patrik Lundberg på så många sätt; båda skriver om sina mammor och deras sjukdomar och använder ett dutilltal som är ovanligt. Båda är biografier men i romanform. Och båda är väldigt fina, sorgliga och gripande. Denna bok är kort och lättläst med korta kapitel men mycket allvarlig. Både min och min mans mormor blev dementa så jag har sett det på nära håll. Det var som jobbigast med mormor innan hon gick långt in i glömskan, i början var hon nervös och ledsen över att hon glömde saker. En gång visade jag ett nytaget kort på mig men hon kände inte igen mig och sa "Nej, vi tar det imorgon". Jag känner igen flera saker hos mormor i romanen som att hon tror att någon har tagit hennes saker när hon själv lagt dem på konstiga ställen. Boken blir väldigt personlig då den handlar mycket om Anna-Karin själv och hennes liv också.
Samtidigt som Anna-Karin skriver en biografi över Selma Lagerlöf blir hennes mamma mer och mer sjuk i Alzheimer. Det är en plågsam process där pappan till sist inte orkar längre och mamman får flytta in på ett hem, men före det gör familjen allt för att mamman ska ha det så bra som möjligt. Relationen har inte varit enkel till mamman, men alltid kärleksfull. Mamma har varit den starka som lyckats med det hon företagit sig och studerat till läkare. Nu försvinner hon bit för bit men författarens dotter säger en gång att "Mormor är inte sig själv längre. Fast å andra sidan så är hon ju det, det är så här hon är nu, bara."
No comments:
Post a Comment