Utläst 120430: Vinylprinsessan av Yvonne Prinz
På nätbutiken http://www.adlibris.com/se har den här ungdomsboken målgruppen 12-15-åringar men det tycker jag är fel. Ofta är det tvärtom så att böcker som anses vara för äldre tonåringar känns för barnsliga för gymnasiet, men denna tycker jag bör kunna fungera från 13 år och uppåt. Alltså även för vuxna som har en chans att minnas när vinylskivor var det stora. Jag tycker boken är bra och skulle gilla den ännu mer om jag kände till artisterna som nämns, för det är många som var långt före min tid. Att huvudpersonen driver en blogg känns kul och jag känner igen mig i jakten på något att skriva om.
Allie är en sextonårig musiknörd i San Fransisco, och inte musik hur som helst utan på vinyl ska det vara. Hon är perfekt som extrajobbare på Bob & Bob´s records, en liten skivbutik av den utdöende sorten. Hennes mamma koncentrerar sig mest på sin avhandling, pappan har gift om sig och ska ha barn med sin nya unga fru, bästa kompisen Kit har fullt upp med sina egna killproblem och Allie känner sig ganska ensam med sitt insnöade LP-liv. Hon bestämmer sig för att starta en blogg som ska heta Vinylprinsessan och ge ut ett fanzine med samma namn för att få kontakt med likasinnade.
Monday, April 30, 2012
Wednesday, April 25, 2012
Gå din väg men stanna
Utläst 120424: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Innan jag läste denna borde jag egentligen ha läst om debuten Hon går genom tavlan ut ur bilden eftersom den kom 1996 och det här är en fortsättning som kom ut 2011, men jag blev så sugen på att läsa den här nu. Och det kan man göra eftersom den är fristående. Det här känns så självupplevt och utlämnande så det är riktigt obehagligt och det är väldigt modigt att skriva så. Att verklighetens Johanna upplevt bokens Hannas alla helveteskänslor tvivlar jag inte på, och jag hoppas att hon mår bra nu. Hon beskriver psykisk sjukdom oerhört målande och alla som haft någon form av ångest kan känna igen sig.
Hanna är trettioett år när hon möter Alex på en bar. Hon ska föreställa vuxen men känner sig liten. Hon är författare och lever för att skriva och försvinna in i egna världar där hon trivs bättre än i den verkliga. Först vill hon inte berätta för Alex om sina ätstörningar och panikattackerna, men sedan gör hon det ändå och han lovar att aldrig överge henne vilket inte blir lätt när hon samtidigt vill att han ska gå och stanna. Alex har två barn och Hanna har svårt att anpassa sig till det.
Innan jag läste denna borde jag egentligen ha läst om debuten Hon går genom tavlan ut ur bilden eftersom den kom 1996 och det här är en fortsättning som kom ut 2011, men jag blev så sugen på att läsa den här nu. Och det kan man göra eftersom den är fristående. Det här känns så självupplevt och utlämnande så det är riktigt obehagligt och det är väldigt modigt att skriva så. Att verklighetens Johanna upplevt bokens Hannas alla helveteskänslor tvivlar jag inte på, och jag hoppas att hon mår bra nu. Hon beskriver psykisk sjukdom oerhört målande och alla som haft någon form av ångest kan känna igen sig.
Hanna är trettioett år när hon möter Alex på en bar. Hon ska föreställa vuxen men känner sig liten. Hon är författare och lever för att skriva och försvinna in i egna världar där hon trivs bättre än i den verkliga. Först vill hon inte berätta för Alex om sina ätstörningar och panikattackerna, men sedan gör hon det ändå och han lovar att aldrig överge henne vilket inte blir lätt när hon samtidigt vill att han ska gå och stanna. Alex har två barn och Hanna har svårt att anpassa sig till det.
Monday, April 23, 2012
Välkommen hem
Utläst 120223: Välkommen hem av Johanna Lindbäck
Jag har tyvärr tröttnat på Lindbäck. Det som till en början kändes så skönt och faktiskt ganska ovanligt, att hon skrev om normala svenska ungdomar med helt ordinära liv, har blivit tråkigt och tjatigt. Det är för detaljerat och händelselöst. Karaktärernas humor är torr och huvudpersonen Sara ointressant. Nu vet jag att Lindbäck håller på att skriva en bok ihop med Lisa Bjärbo, som skriver roligt, och hoppas att det ska bli bra, men om du ska läsa något av Lindbäck så börja inte med denna. Det irriterar mig med ungdomar som kastar in engelska fraser utan anledning, även fast Sara just kommit hem efter ett år i London. Själva huvudproblemet är för tunnt för att bygga en bok på. Sara gjorde slut med Mattias innan hon åkte iväg och fast han sa att han inte skulle klara av att vara vänner är det vad hon hoppas på när hon kommer hem igen. Hon borde bara låta honom vara ifred ju och låta honom ta upp kontakten om han ville. Att åka utomlands under gymnasiet vet jag en del om; jag vet allt om att komma hem efter ett sabbatsår på Island, att bo hemma hos föräldrarna och vara deprimerad medan vännerna tar studenten, men det är knappast något att skriva en bok om.
Sara har pluggat ett år i London och kommer tillbaka till Luleå som en ny människa. Tyvärr är Luleå samma gamla och hon blir snabbt uttråkad. Innan hon åkte gjorde hon slut med Mattias, trots att han inte ville det och de hade det bra. Det är svårt att veta hur hon ska bete sig när de möts igen, som de måste eftersom de bor grannar och hans syster Bella är en av hennes bästa vänner. Av desperation börjar Sara på jujutsu, något hon aldrig funderat på tidigare. Där träffar hon Adrian, som också råkar vara en granne. Till en början tycker hon att han är sjukt irriterande men efter ett tag förändras hennes känslor till något annat.
Jag har tyvärr tröttnat på Lindbäck. Det som till en början kändes så skönt och faktiskt ganska ovanligt, att hon skrev om normala svenska ungdomar med helt ordinära liv, har blivit tråkigt och tjatigt. Det är för detaljerat och händelselöst. Karaktärernas humor är torr och huvudpersonen Sara ointressant. Nu vet jag att Lindbäck håller på att skriva en bok ihop med Lisa Bjärbo, som skriver roligt, och hoppas att det ska bli bra, men om du ska läsa något av Lindbäck så börja inte med denna. Det irriterar mig med ungdomar som kastar in engelska fraser utan anledning, även fast Sara just kommit hem efter ett år i London. Själva huvudproblemet är för tunnt för att bygga en bok på. Sara gjorde slut med Mattias innan hon åkte iväg och fast han sa att han inte skulle klara av att vara vänner är det vad hon hoppas på när hon kommer hem igen. Hon borde bara låta honom vara ifred ju och låta honom ta upp kontakten om han ville. Att åka utomlands under gymnasiet vet jag en del om; jag vet allt om att komma hem efter ett sabbatsår på Island, att bo hemma hos föräldrarna och vara deprimerad medan vännerna tar studenten, men det är knappast något att skriva en bok om.
Sara har pluggat ett år i London och kommer tillbaka till Luleå som en ny människa. Tyvärr är Luleå samma gamla och hon blir snabbt uttråkad. Innan hon åkte gjorde hon slut med Mattias, trots att han inte ville det och de hade det bra. Det är svårt att veta hur hon ska bete sig när de möts igen, som de måste eftersom de bor grannar och hans syster Bella är en av hennes bästa vänner. Av desperation börjar Sara på jujutsu, något hon aldrig funderat på tidigare. Där träffar hon Adrian, som också råkar vara en granne. Till en början tycker hon att han är sjukt irriterande men efter ett tag förändras hennes känslor till något annat.
Saturday, April 21, 2012
Havsmannen
Utläst 120420: Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Jag tyckte om Den vidunderliga kärlekens historia, men sedan har jag inte läst något mer av Vallgren förrän nu. Han var med på förra årets litterära båtsalong och berättade då om Kunzelmann och Kunzelmann men det känns inte som en bok i min smak. Om den här boken tycker jag lite sådär. De första hundra sidorna är bra, men sedan dyker den övernaturliga havsmannen upp, ett slags manlig sjöjungfru, och då blir det lite väl skruvat. Vallgren gör själv jämförelsen med Ajvides Låt den rätte komma in, men där jag tycker att det faktiskt fungerar med en vampyr i 80-talets Blackeberg är jag mer tveksam till en okänd havsvarelse i 80-talets Falkenberg. Boken är välskriven, men storyn håller inte hela vägen. Jag tycker inte att ungdomarna är helt övertygande; jag har svårt att se en sådan oerhört bortkommen sjundeklassare som Robert, även fast han går i OBS-klass.
Nella går i nian och Robert i sjuan på 80-talet i Falkenberg. Robert går i OBS-klass och är mobbad och Nella försöker skydda honom till varje pris. Hon lovar att betala skolans värsting Gerard pengar för att låta Robert vara ifred, men kan inte få ihop tillräckligt. Hemifrån får de inget stöd, mamman är alkoholist och pappan har just kommit ut ur fängelset. Nella har en kompis som hon litar på, Tommy, men en dag märker hon att han beter sig konstigt. Han och hans bröder gömmer en konstig varelse i en gammal sjöbod. Bröderna plågar den men Nella och Tommy vill hjälpa den tillbaka djupt ned i havet där den kommer ifrån.
Jag tyckte om Den vidunderliga kärlekens historia, men sedan har jag inte läst något mer av Vallgren förrän nu. Han var med på förra årets litterära båtsalong och berättade då om Kunzelmann och Kunzelmann men det känns inte som en bok i min smak. Om den här boken tycker jag lite sådär. De första hundra sidorna är bra, men sedan dyker den övernaturliga havsmannen upp, ett slags manlig sjöjungfru, och då blir det lite väl skruvat. Vallgren gör själv jämförelsen med Ajvides Låt den rätte komma in, men där jag tycker att det faktiskt fungerar med en vampyr i 80-talets Blackeberg är jag mer tveksam till en okänd havsvarelse i 80-talets Falkenberg. Boken är välskriven, men storyn håller inte hela vägen. Jag tycker inte att ungdomarna är helt övertygande; jag har svårt att se en sådan oerhört bortkommen sjundeklassare som Robert, även fast han går i OBS-klass.
Nella går i nian och Robert i sjuan på 80-talet i Falkenberg. Robert går i OBS-klass och är mobbad och Nella försöker skydda honom till varje pris. Hon lovar att betala skolans värsting Gerard pengar för att låta Robert vara ifred, men kan inte få ihop tillräckligt. Hemifrån får de inget stöd, mamman är alkoholist och pappan har just kommit ut ur fängelset. Nella har en kompis som hon litar på, Tommy, men en dag märker hon att han beter sig konstigt. Han och hans bröder gömmer en konstig varelse i en gammal sjöbod. Bröderna plågar den men Nella och Tommy vill hjälpa den tillbaka djupt ned i havet där den kommer ifrån.
Wednesday, April 18, 2012
Nattönskningen
Utläst 120418: Nattönskningen av Anne B. Ragde
Nej, nej, nej! Varför gör hon så här?! Ragde har skrivit den fina trilogin som börjar med Berlinerpopplarna, om gården Neshov, och Arseniktornet som också är väldigt bra. Och så detta, en bok som är snuskig och ledsam och inte ens rolig, som nyligen lästa Nynnes dagbok. Jag blir jättebesviken trots varningar på flera bokbloggar, för jag trodde inte att det kunde vara så illa. Hon kan ju skriva och jag tänkte att det skulle vara kul att läsa om en musikjournalist i Trondheim men den handlar mest om en sexgalen kvinna som är rädd för kärlek.
Ingunn är 39 år, men har inget problem med att ragga upp vare sig yngre eller äldre män. Det brukar alltid vara hon som gör slut för att slippa riskera att någon tröttnar på henne. Hon trivs med att leva ensam och kunna spela hög musik hemma. Plötsligt vaknar hon mitt i natten och känner sig osund och bestämmer sig för att köpa ett par gåstavar. När hon provar dem första gången träffar hon på en man och hans dotter som just har fått en hund. Detta möte berör dem alla mer än de kunnat ana.
Nej, nej, nej! Varför gör hon så här?! Ragde har skrivit den fina trilogin som börjar med Berlinerpopplarna, om gården Neshov, och Arseniktornet som också är väldigt bra. Och så detta, en bok som är snuskig och ledsam och inte ens rolig, som nyligen lästa Nynnes dagbok. Jag blir jättebesviken trots varningar på flera bokbloggar, för jag trodde inte att det kunde vara så illa. Hon kan ju skriva och jag tänkte att det skulle vara kul att läsa om en musikjournalist i Trondheim men den handlar mest om en sexgalen kvinna som är rädd för kärlek.
Ingunn är 39 år, men har inget problem med att ragga upp vare sig yngre eller äldre män. Det brukar alltid vara hon som gör slut för att slippa riskera att någon tröttnar på henne. Hon trivs med att leva ensam och kunna spela hög musik hemma. Plötsligt vaknar hon mitt i natten och känner sig osund och bestämmer sig för att köpa ett par gåstavar. När hon provar dem första gången träffar hon på en man och hans dotter som just har fått en hund. Detta möte berör dem alla mer än de kunnat ana.
Nynnes dagbok 1
Utläst 120418: Nynnes dagbok 1 av Henriette Lind, Lotte Thorsen och Anette Vestergaard
Det här är egentligen en ganska fånig bok som försöker vara en Bridget Jones i Danmark men faktum är att jag tycker det är underhållande. Till ganska stor del för att den utspelas i Köpenhamn och att jag känner till många av platserna och de populärkulturella inslagen. Och när jag vill ha något lättläst och småroligt fungerar den fint. Originalet kom ut år 2000 och den har filmats (jag skulle nog gilla filmen också).
Vi får följa Nynne under ett drygt år. Hon är 35 år, bor i Köpenhamn och letar efter kärleken. Exet har hittat en ung reklamassistent utan höfter och det håller på att reta ihjäl henne. Till tröst flörtar hon med Å på jobbet. Sedan träffar hon den underbare men oberäknelige konstnären Samuel, kurden Khalim och några till. Hon är expert på att hamna i pinsamma situationer som när hon fyllnar till och råkar bränna bort håret på halva huvudet, låser fast sig i ytterdörren och sprider dataviruset "I love you".
Det här är egentligen en ganska fånig bok som försöker vara en Bridget Jones i Danmark men faktum är att jag tycker det är underhållande. Till ganska stor del för att den utspelas i Köpenhamn och att jag känner till många av platserna och de populärkulturella inslagen. Och när jag vill ha något lättläst och småroligt fungerar den fint. Originalet kom ut år 2000 och den har filmats (jag skulle nog gilla filmen också).
Vi får följa Nynne under ett drygt år. Hon är 35 år, bor i Köpenhamn och letar efter kärleken. Exet har hittat en ung reklamassistent utan höfter och det håller på att reta ihjäl henne. Till tröst flörtar hon med Å på jobbet. Sedan träffar hon den underbare men oberäknelige konstnären Samuel, kurden Khalim och några till. Hon är expert på att hamna i pinsamma situationer som när hon fyllnar till och råkar bränna bort håret på halva huvudet, låser fast sig i ytterdörren och sprider dataviruset "I love you".
Monday, April 16, 2012
Om inte nu så när
Utläst 120414: Om inte nu så när av Annika Thor
Jag tyckte om Thors första vuxenroman Motljus och även denna är välskriven och intressant, men blir lite för lång och invecklad och jag måste koncentrera mig för att hänga med i den snåriga politiken Sverige förde under andra världskriget. Det är viktigt att man fortfarande talar om detta så att det inte glöms bort och vi behöver veta att vi inte var så neutrala i det här landet som vi ofta påstår. Jag visste inte att tyska judar skickades tillbaka till Tyskland och att även judevänliga svenskar kunde råka illa ut. En sak som avslöjas på sista sidan, men som man kunde fått förstå från början, är att bokens jagperson som bara ibland skymtar fram är Ruth, dotter till Arnold och Ingrid. Det håller inte hela vägen och är ett onödigt berättargrepp; det kunde hellre ha varit en allvetande författares röst. Intressant för mig är att en del av boken utspelas på utlänningsförläggningar i Smedsbo och Långmora nära min hemstad Hedemora. Dessa förläggningar fanns på riktigt men jag har aldrig hört talas om dem.
Boken börjar 1938, innan andra världskriget startat. I Stockholm möts Arnold, som är en tysk-judisk journalist, och Ingrid som arbetar på utlänningsbyrån och de blir ett par vilket anses så olämpligt så hon tvingas byta jobb. Ilse är en tysk judinna, som kämpar för att hennes föräldrar och hennes brors familj också ska få komma till Sverige.
Jag tyckte om Thors första vuxenroman Motljus och även denna är välskriven och intressant, men blir lite för lång och invecklad och jag måste koncentrera mig för att hänga med i den snåriga politiken Sverige förde under andra världskriget. Det är viktigt att man fortfarande talar om detta så att det inte glöms bort och vi behöver veta att vi inte var så neutrala i det här landet som vi ofta påstår. Jag visste inte att tyska judar skickades tillbaka till Tyskland och att även judevänliga svenskar kunde råka illa ut. En sak som avslöjas på sista sidan, men som man kunde fått förstå från början, är att bokens jagperson som bara ibland skymtar fram är Ruth, dotter till Arnold och Ingrid. Det håller inte hela vägen och är ett onödigt berättargrepp; det kunde hellre ha varit en allvetande författares röst. Intressant för mig är att en del av boken utspelas på utlänningsförläggningar i Smedsbo och Långmora nära min hemstad Hedemora. Dessa förläggningar fanns på riktigt men jag har aldrig hört talas om dem.
Boken börjar 1938, innan andra världskriget startat. I Stockholm möts Arnold, som är en tysk-judisk journalist, och Ingrid som arbetar på utlänningsbyrån och de blir ett par vilket anses så olämpligt så hon tvingas byta jobb. Ilse är en tysk judinna, som kämpar för att hennes föräldrar och hennes brors familj också ska få komma till Sverige.
Monday, April 09, 2012
Anna och Mats bor inte här längre
Utläst 120408: Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Jag tyckte om Ur vulkanens mun och även denna uppföljare trots att de är ångestdrypande så det kryper i mig när jag läser. Zweigbergk är oerhört skicklig på att förmedla känslor och jag undrar hur snacket går hemma eftersom hon är gift med relationsexperten Bengt Ohlsson. Skaver de på varandra eller har de ett problemfritt äktenskap? Troligen har de det som de flesta, lite upp och ned, men så bra som båda är på just det här med att diskutera relationer måste de prata mycket om det. Jag pratar inte mycket känslor med min man, han har svårt för det, och behöver jag älta gör jag det med vänner på gott och ont. Jag hörde Zweigbergk berätta om sin bok på den litterära båtsalongen jag nyligen var med på och hon sa att hon, liksom Majgull Axelsson som också var med på resan, ibland ber om ursäkt när någon säger att de läst en av hennes böcker eftersom de är så svarta.
Det här är fortsättningen på Ur vulkanens mun där Anna och Mats försökte lappa ihop sitt krisande äktenskap genom en bedrövlig semester med familjen på Sicilien. Nu har de givit upp och ligger i skilsmässa och den här boken beskriver det första halvåret isär. Sonen Sebbe är fjorton och dottern Molly tio och Anna och Mats vill såklart att de ska trivas i sina nya varannanveckas hem. Det är svårt för Anna att få pengarna att räcka till och hos Mats går det inte helt smärtfritt trots att han snabbt träffat en ny kvinna, Johanna som är arton år yngre. Hur ska han berätta för barnen, för Anna, för sina föräldrar?
Jag tyckte om Ur vulkanens mun och även denna uppföljare trots att de är ångestdrypande så det kryper i mig när jag läser. Zweigbergk är oerhört skicklig på att förmedla känslor och jag undrar hur snacket går hemma eftersom hon är gift med relationsexperten Bengt Ohlsson. Skaver de på varandra eller har de ett problemfritt äktenskap? Troligen har de det som de flesta, lite upp och ned, men så bra som båda är på just det här med att diskutera relationer måste de prata mycket om det. Jag pratar inte mycket känslor med min man, han har svårt för det, och behöver jag älta gör jag det med vänner på gott och ont. Jag hörde Zweigbergk berätta om sin bok på den litterära båtsalongen jag nyligen var med på och hon sa att hon, liksom Majgull Axelsson som också var med på resan, ibland ber om ursäkt när någon säger att de läst en av hennes böcker eftersom de är så svarta.
Det här är fortsättningen på Ur vulkanens mun där Anna och Mats försökte lappa ihop sitt krisande äktenskap genom en bedrövlig semester med familjen på Sicilien. Nu har de givit upp och ligger i skilsmässa och den här boken beskriver det första halvåret isär. Sonen Sebbe är fjorton och dottern Molly tio och Anna och Mats vill såklart att de ska trivas i sina nya varannanveckas hem. Det är svårt för Anna att få pengarna att räcka till och hos Mats går det inte helt smärtfritt trots att han snabbt träffat en ny kvinna, Johanna som är arton år yngre. Hur ska han berätta för barnen, för Anna, för sina föräldrar?
Wednesday, April 04, 2012
Naomi och Elys kyssförbudslista
Utläst 120403: Naomi & Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan
Nu har jag överdoserat Levithanböcker och läst tre stycken på kort tid. Den här boken är komplicerad med för många personer för att man ska förstå sig på alla. Jag tycker bättre om Nick och Noras oändliga låtlista och Dash och Lilys utmaningsbok där Cohn och Levithan skrivit vartannat kapitel med en tjej och en kille som huvudpersoner. Den här boken är inte dålig, bara sämre än de brukar vara när de skriver tillsammans, de två.
Naomi och Ely är nära vänner, bor i samma hus och ska alltid hålla ihop. Det är bara det att Naomi vill vara tillsammans med Ely men han är homosexuell. Ely har två mammor och den ena har vänstrat med Naomis pappa. Hennes föräldrar skilde sig efter det, men hans mammor fortsätter att leva ihop. För att det inte ska bli några svartsjukedraman mellan Naomi och Ely har de en kyssförbudslista med personer de alltså inte får hångla med. När Naomi är tillsammans med Bruce den andre blir det problem.
Nu har jag överdoserat Levithanböcker och läst tre stycken på kort tid. Den här boken är komplicerad med för många personer för att man ska förstå sig på alla. Jag tycker bättre om Nick och Noras oändliga låtlista och Dash och Lilys utmaningsbok där Cohn och Levithan skrivit vartannat kapitel med en tjej och en kille som huvudpersoner. Den här boken är inte dålig, bara sämre än de brukar vara när de skriver tillsammans, de två.
Naomi och Ely är nära vänner, bor i samma hus och ska alltid hålla ihop. Det är bara det att Naomi vill vara tillsammans med Ely men han är homosexuell. Ely har två mammor och den ena har vänstrat med Naomis pappa. Hennes föräldrar skilde sig efter det, men hans mammor fortsätter att leva ihop. För att det inte ska bli några svartsjukedraman mellan Naomi och Ely har de en kyssförbudslista med personer de alltså inte får hångla med. När Naomi är tillsammans med Bruce den andre blir det problem.
Monday, April 02, 2012
Den andre Will Grayson
Utläst 120401: Den andre Will Grayson av John Green och David Levithan
Jag fick ett ryck och lånade alla böcker de har på kommunbiblioteket av David Levithan, som jag tycker mycket om. Hans böcker som är skrivna tillsammans med Rachel Cohn är jättebra, men den här gillar jag inte lika mycket. Kapitlena av Green är nämligen konstant skrivna med gemener. Jag förstår inte varför och blir galen på namn och meningar som inte har versal i början! Annars är själva storyn bra om än lite väl otrolig.
Två sextonåringar som båda heter Will Grayson råkar mötas i en sexbutik i Chicago. Den ene Will är där för att träffa en nätdejt som inte dyker upp och den andre fördriver tiden medan hans vänner är på en konsert han är för ung för att komma in på. Den förste Will har en vän som är enorm, homosexuell och författare till en musikal han vill sätta upp. Den andre Will blir dödligt besviken på en kompis som lurat honom på det mest elaka vis.
Jag fick ett ryck och lånade alla böcker de har på kommunbiblioteket av David Levithan, som jag tycker mycket om. Hans böcker som är skrivna tillsammans med Rachel Cohn är jättebra, men den här gillar jag inte lika mycket. Kapitlena av Green är nämligen konstant skrivna med gemener. Jag förstår inte varför och blir galen på namn och meningar som inte har versal i början! Annars är själva storyn bra om än lite väl otrolig.
Två sextonåringar som båda heter Will Grayson råkar mötas i en sexbutik i Chicago. Den ene Will är där för att träffa en nätdejt som inte dyker upp och den andre fördriver tiden medan hans vänner är på en konsert han är för ung för att komma in på. Den förste Will har en vän som är enorm, homosexuell och författare till en musikal han vill sätta upp. Den andre Will blir dödligt besviken på en kompis som lurat honom på det mest elaka vis.
Sunday, April 01, 2012
Korparna
Utläst 120331: Korparna av Tomas Bannerhed
Nu har jag äntligen också läst förra årets Augustprisvinnare och tycker att det är en makalös debut! Vilket poetiskt språk, vilka fina beskrivningar av livet på landet, även fast huvudpersonen inte vill ärva gården. Det är väldigt roligt för den som bor i Småland att läsa, för Bannerhed kommer från Uråsa nära Växjö och särskilt karaktären Johnny använder den typiska småländska ordvändningen i det här exemplet "jag ska bygga nytt gömsle nere vid Kanalen i sommar, så jag ska."
Det är sjuttiotal, Klas är tolv år och äldste sonen till paret på gården Undantaget och det är han som ska ärva och fortsätta med lantbruket. I alla fall om far får som han vill, Klas själv är inte särskilt intresserad. Han vill mest vara ute och fågelskåda och träffa Veronika, den nya flickan som flyttat till byn. Far håller på att bli galen, han hör korpar som ingen annan hör och håller på både dagar och nätter med att stycka upp skrot.
Nu har jag äntligen också läst förra årets Augustprisvinnare och tycker att det är en makalös debut! Vilket poetiskt språk, vilka fina beskrivningar av livet på landet, även fast huvudpersonen inte vill ärva gården. Det är väldigt roligt för den som bor i Småland att läsa, för Bannerhed kommer från Uråsa nära Växjö och särskilt karaktären Johnny använder den typiska småländska ordvändningen i det här exemplet "jag ska bygga nytt gömsle nere vid Kanalen i sommar, så jag ska."
Det är sjuttiotal, Klas är tolv år och äldste sonen till paret på gården Undantaget och det är han som ska ärva och fortsätta med lantbruket. I alla fall om far får som han vill, Klas själv är inte särskilt intresserad. Han vill mest vara ute och fågelskåda och träffa Veronika, den nya flickan som flyttat till byn. Far håller på att bli galen, han hör korpar som ingen annan hör och håller på både dagar och nätter med att stycka upp skrot.
Thursday, March 29, 2012
Dash och Lilys utmaningsbok
Utläst 120329: Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan
Jag tycker så mycket om Levithans böcker och tillsammans med Cohn skriver han ännu mer fantastiskt fina ungdomsböcker (Cohn solo är jag osäker på för jag har inte läst hennes böcker). Tyvärr låter namnen så barnsliga på svenska så de blir svåra för mig att sälja in på gymnasiet. Men böckerna är inte barnsliga; jag skulle ha älskat dem när jag själv gick gymnasiet. Den här boken handlar till stor del om en bokhandel, en röd anteckningsbok och saker som skrivs i den. Det är så himla fint så man blir avundsjuk på ungdomarna som är med. Dash och Lily berättar vartannat kapitel och jag bläddrade ivrigt för att se hur det skulle bli när de väl möttes på riktigt efter att bara ha umgåtts skriftligt.
Det är New York och snart jul. Dash har lurat sina skilda föräldrar att han är hos den andra och på så sätt skaffat sig egen tid så han kan välja att bo i mammans eller pappans tomma hus när de är borta. Han hatar julen och all uppståndelse. Lily är raka motsaten; hon älskar allt som har med julen att göra och vet inte vad hon ska ta sig till när föräldrarna väljer att åka på försenad bröllopsresa till Fiji. Hennes bror är inte mycket till sällskap för han vill bara umgås med sin nye pojkvän. Men han kommer på en idé för att Lily ska få något att göra. De placerar en anteckningsbok i en hylla på den stora bokhandeln Strand och i den står en utmaning till den som hittar den. Dash hittar boken, följer anvisningarna och ger Lily en ny utmaning. Det dröjer många utmaningar innan de verkligen träffas på riktigt och då har de byggt upp så stora förväntningar att det är tvunget att bli katastrof.
Jag tycker så mycket om Levithans böcker och tillsammans med Cohn skriver han ännu mer fantastiskt fina ungdomsböcker (Cohn solo är jag osäker på för jag har inte läst hennes böcker). Tyvärr låter namnen så barnsliga på svenska så de blir svåra för mig att sälja in på gymnasiet. Men böckerna är inte barnsliga; jag skulle ha älskat dem när jag själv gick gymnasiet. Den här boken handlar till stor del om en bokhandel, en röd anteckningsbok och saker som skrivs i den. Det är så himla fint så man blir avundsjuk på ungdomarna som är med. Dash och Lily berättar vartannat kapitel och jag bläddrade ivrigt för att se hur det skulle bli när de väl möttes på riktigt efter att bara ha umgåtts skriftligt.
Det är New York och snart jul. Dash har lurat sina skilda föräldrar att han är hos den andra och på så sätt skaffat sig egen tid så han kan välja att bo i mammans eller pappans tomma hus när de är borta. Han hatar julen och all uppståndelse. Lily är raka motsaten; hon älskar allt som har med julen att göra och vet inte vad hon ska ta sig till när föräldrarna väljer att åka på försenad bröllopsresa till Fiji. Hennes bror är inte mycket till sällskap för han vill bara umgås med sin nye pojkvän. Men han kommer på en idé för att Lily ska få något att göra. De placerar en anteckningsbok i en hylla på den stora bokhandeln Strand och i den står en utmaning till den som hittar den. Dash hittar boken, följer anvisningarna och ger Lily en ny utmaning. Det dröjer många utmaningar innan de verkligen träffas på riktigt och då har de byggt upp så stora förväntningar att det är tvunget att bli katastrof.
Thursday, March 22, 2012
Litterär båtsalong
Idag ska jag åka på litterär båtsalong med tidskriften Vi, also known as Finlandsfärjan. Jag återkommer på söndag och kommer att skriva mer om det på min andra blogg http://yfronten.blogg.se/
Wednesday, March 21, 2012
Tretton skäl varför
Utslät 120320: Tretton skäl varför av Jay Asher
Wow! Vilken fruktansvärt gripande bok! Med tanke på att det är en debut är det helt fantastiskt bra och jag hoppas på fler böcker från Asher. Som tur var är jag ensam hemma så jag kunde ligga och läsa tills den tog slut vid midnatt. Även fast man vet vad som ska hända sitter man som klistrad för att få veta hur det gick till. Det är så synd om huvudpersonen Clay och framför allt om Hannah som historien kretsar kring. Jag vill inte att ungdomar ska kunna vara så jävliga, men vet att de kan det och allt känns obehagligt realistiskt.
Hannah Baker har tagit livet av sig, men innan hon gjorde det spelade hon in kassettband där hon förklarar vad som ledde till det oåterkalleliga beslutet. Det finns sju band och tretton personer som kommer att få höra vad de gjort. Clay förstår inte varför han är med på banden, han tyckte ju om Hannah och har aldrig gjort henne något ont, så vitt han vet. Ändå är han med på ett band och måste skicka dem vidare till nästa på listan.
Wow! Vilken fruktansvärt gripande bok! Med tanke på att det är en debut är det helt fantastiskt bra och jag hoppas på fler böcker från Asher. Som tur var är jag ensam hemma så jag kunde ligga och läsa tills den tog slut vid midnatt. Även fast man vet vad som ska hända sitter man som klistrad för att få veta hur det gick till. Det är så synd om huvudpersonen Clay och framför allt om Hannah som historien kretsar kring. Jag vill inte att ungdomar ska kunna vara så jävliga, men vet att de kan det och allt känns obehagligt realistiskt.
Hannah Baker har tagit livet av sig, men innan hon gjorde det spelade hon in kassettband där hon förklarar vad som ledde till det oåterkalleliga beslutet. Det finns sju band och tretton personer som kommer att få höra vad de gjort. Clay förstår inte varför han är med på banden, han tyckte ju om Hannah och har aldrig gjort henne något ont, så vitt han vet. Ändå är han med på ett band och måste skicka dem vidare till nästa på listan.
Monday, March 19, 2012
Baby Jane
Utläst 120317: Baby Jane av Sofi Oksanen
Jag läste Oksanens Utrensning i bokcirkel och det är en fruktansvärd och otroligt bra bok. Även fast jag förstått att det här är något helt annat kunde jag inte ana att den skulle vara så annorlunda. Det var inte så att jag blev besviken, för jag tycker om den här boken också, men väldigt förvånad över att man kan skriva så totalt olika böcker. Nu måste jag läsa hennes tredje bok på svenska, Stalins kossor, för att se hur den är. Utmärkande för Oksanen är att hon alltid är välformulerad. Oksanen är bisexuell och har lidit av ätstörningar, i övrigt vet jag inte hur mycket hon kan identifiera sig med bokens personer. Själv kan jag känna igen mig i hur en deprimerad tänker.
Piki var den coolaste tjejen i Helsingfors och känd i homosexuella kretsar. Men någonting hände; hon drabbades av panikångest och vågade till sist inte lämna sin lägenhet. Flickvänner och före detta hjälper henne med att tvätta, bära ut sopor och gå och handla. Piki gör allt för att dölja hur dåligt hon mår, men flickvännen undrar över varför hon aldrig kan träffa henne när hon är nykter, om det är för att hon inte duger åt henne?
Jag läste Oksanens Utrensning i bokcirkel och det är en fruktansvärd och otroligt bra bok. Även fast jag förstått att det här är något helt annat kunde jag inte ana att den skulle vara så annorlunda. Det var inte så att jag blev besviken, för jag tycker om den här boken också, men väldigt förvånad över att man kan skriva så totalt olika böcker. Nu måste jag läsa hennes tredje bok på svenska, Stalins kossor, för att se hur den är. Utmärkande för Oksanen är att hon alltid är välformulerad. Oksanen är bisexuell och har lidit av ätstörningar, i övrigt vet jag inte hur mycket hon kan identifiera sig med bokens personer. Själv kan jag känna igen mig i hur en deprimerad tänker.
Piki var den coolaste tjejen i Helsingfors och känd i homosexuella kretsar. Men någonting hände; hon drabbades av panikångest och vågade till sist inte lämna sin lägenhet. Flickvänner och före detta hjälper henne med att tvätta, bära ut sopor och gå och handla. Piki gör allt för att dölja hur dåligt hon mår, men flickvännen undrar över varför hon aldrig kan träffa henne när hon är nykter, om det är för att hon inte duger åt henne?
Friday, March 16, 2012
Stundande natten
Utläst 120316: Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark
Det låter kanske inte så lockande att läsa om fyra män som ligger och väntar på döden,(särskilt inte just som jag läst Jag ska egentligen inte jobba här, som också utspelar sig på ett ålderdomshem) men jag tycker att det här är en riktigt bra liten bok med ett vackert språk och den fick Augustpriset 2007. Jag har inte läst något annat av Wijkmark men blev uppmärksammad på denna på Maries blogg
http://mimmimarie.blogspot.com/2012/03/carl-henning-wijkmark-stundande-natten.html
Hasse har varit skådespelare och ligger nu på sal 5 och väntar på att dö. Först är de fyra i rummet; främlingen som inget säger, spelaren Börje och uteliggaren Harry, men till sist är det bara Hasse kvar. Han förbereder sig att dö, läser böcker om döden och förväntar sig inget därefter. Trots att han har mycket ont har han svårt att släppa taget.
Det låter kanske inte så lockande att läsa om fyra män som ligger och väntar på döden,(särskilt inte just som jag läst Jag ska egentligen inte jobba här, som också utspelar sig på ett ålderdomshem) men jag tycker att det här är en riktigt bra liten bok med ett vackert språk och den fick Augustpriset 2007. Jag har inte läst något annat av Wijkmark men blev uppmärksammad på denna på Maries blogg
http://mimmimarie.blogspot.com/2012/03/carl-henning-wijkmark-stundande-natten.html
Hasse har varit skådespelare och ligger nu på sal 5 och väntar på att dö. Först är de fyra i rummet; främlingen som inget säger, spelaren Börje och uteliggaren Harry, men till sist är det bara Hasse kvar. Han förbereder sig att dö, läser böcker om döden och förväntar sig inget därefter. Trots att han har mycket ont har han svårt att släppa taget.
Wednesday, March 14, 2012
Jag ska egentligen inte jobba här
Utläst 120313: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Den här romandebuten är perfekt tajmad med debatten om äldrevården. Författaren har själv jobbat som vikarierande vårdbiträde inom äldreomsorgen. Nu är hon gymnasielärare i svenska och religion och jag vet inte om hon haft drömmar om teatern liksom bokens huvudperson, men även de delarna känns äkta. Boken är välformulerad och väldigt bra.
Moa som är nitton år har flyttat till Stockholm för att bli skådespelare. I väntan på att komma in på en teaterutbildning tar hon jobb på äldreboendet Liljebacken. Det är tänkt som en tillfällig lösning, men plötsligt har hon varit där i ett helt år.
Jag tycker att de första meningarna i boken är så bra!:
"A4 avled i morse, kvart över fyra."
De flesta verkar dö på morgonen. Jag undrar om jag kommer att dö på morgonen.
Vem är A4? Det snurrar i mitt huvud. A måste innebära nedre botten, men höger eller vänster? Alla korridorer ser likadana ut och jag har inte lärt mig numren än. Inte bokstäverna heller för den delen. Vet inte om jag vill lära mig dem.
Det är innan jag förstår att det är sådant man inte väljer."
Den här romandebuten är perfekt tajmad med debatten om äldrevården. Författaren har själv jobbat som vikarierande vårdbiträde inom äldreomsorgen. Nu är hon gymnasielärare i svenska och religion och jag vet inte om hon haft drömmar om teatern liksom bokens huvudperson, men även de delarna känns äkta. Boken är välformulerad och väldigt bra.
Moa som är nitton år har flyttat till Stockholm för att bli skådespelare. I väntan på att komma in på en teaterutbildning tar hon jobb på äldreboendet Liljebacken. Det är tänkt som en tillfällig lösning, men plötsligt har hon varit där i ett helt år.
Jag tycker att de första meningarna i boken är så bra!:
"A4 avled i morse, kvart över fyra."
De flesta verkar dö på morgonen. Jag undrar om jag kommer att dö på morgonen.
Vem är A4? Det snurrar i mitt huvud. A måste innebära nedre botten, men höger eller vänster? Alla korridorer ser likadana ut och jag har inte lärt mig numren än. Inte bokstäverna heller för den delen. Vet inte om jag vill lära mig dem.
Det är innan jag förstår att det är sådant man inte väljer."
Monday, March 12, 2012
Från Långshyttan till Gävle
Utläst 120311: Från Långshyttan till Gävle av Anders Vestlund
Jag fick den här boken av mamma och pappa och när man som jag kommer från Hedemora tycker man att den har en väldigt rolig titel. Långshyttan är en bruksort med ca 1700invånare och de eleverna brukar gå gymnasiet i Hedemora. Den här killen har tagit det stora steget ut i världen, till... Gävle. Mellan Långshyttan och Gävle är det åtta mil och Gävle har ca 70 000 invånare så det är ju större men kanske inte en storstad direkt. Boken är ganska dåligt skriven med många grammatikfel och det tycker jag hans handledare kunde ha rättat till, men som projektarbete är det ambitiöst att skriva en bok på sextio sidor.
Jag är imponerad över att en sextonårig kille väljer att bo i egen lägenhet men blir också irriterad över att han är så kräsen. Han tittar på fem olika lägenheter innan han bestämmer sig och föräldrarna betalar hyran för annars hade det inte gått. Boken har undertiteln En bok om studier på annan ort och om upplevelsen med att flytta som 16-åring. Den är skriven som projektarbete när Anders gick sista året på IT-medialinjen i Gävle. Han har skrivit om hur det var för honom att flytta och ger råd till andra som funderar i samma banor.
Jag fick den här boken av mamma och pappa och när man som jag kommer från Hedemora tycker man att den har en väldigt rolig titel. Långshyttan är en bruksort med ca 1700invånare och de eleverna brukar gå gymnasiet i Hedemora. Den här killen har tagit det stora steget ut i världen, till... Gävle. Mellan Långshyttan och Gävle är det åtta mil och Gävle har ca 70 000 invånare så det är ju större men kanske inte en storstad direkt. Boken är ganska dåligt skriven med många grammatikfel och det tycker jag hans handledare kunde ha rättat till, men som projektarbete är det ambitiöst att skriva en bok på sextio sidor.
Jag är imponerad över att en sextonårig kille väljer att bo i egen lägenhet men blir också irriterad över att han är så kräsen. Han tittar på fem olika lägenheter innan han bestämmer sig och föräldrarna betalar hyran för annars hade det inte gått. Boken har undertiteln En bok om studier på annan ort och om upplevelsen med att flytta som 16-åring. Den är skriven som projektarbete när Anders gick sista året på IT-medialinjen i Gävle. Han har skrivit om hur det var för honom att flytta och ger råd till andra som funderar i samma banor.
Ingenbarnsland
Utläst 120311: Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
När jag läser den här boken blir jag förundrad över hur det var i Göteborgsförorterna under min uppväxt. Jag har bott i Bergsjön och det var ett av de roligaste åren i mitt liv men att leva som student är stor skillnad mot att växa upp där ofrivilligt. Eija är ett år äldre än jag men om hennes uppväxt var likadan som bokens Miras så var det oändligt olika mot min. Inte ens i byarna utanför Hedemora, som jag kommer ifrån, där det var vanligt med barn vars föräldrar bara pratade finska hade de särskilda invandrarklasser. Jag förstår inte hur Mira/Eija kunnat bli tvingad att gå i en finneklass; det borde ha funnits ett val. Boken är skriven på ett speciellt språk, med egna sammansättningar som näsfnissade, stoltskämdes och entandsmormor. Kanske för att man sätter ihop ord så på finska, hur som helst är det kul att läsa den speciella språkbehandlingen. Det känns skönt att veta att det gick bra för Eija till slut, för i boken känns det som att allt är hopplöst trots att den slutar med en glimt av tur.
Mira växer upp i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön och vi får följa henne genom hennes grundskoleår i finneklasserna som hon tvingats gå i fast hon inte vill. Mira är född i Sverige men ändå stämplad som invandrare. Hon snattar det hon behöver och börjar tidigt dricka och röka så hennes veckopeng räcker inte till. Hon börjar städa trappor trots att hon lovat sig själv att inte bli som sin mamma som slitit ut ryggen på att städa. Mira vill bli hjärnkirurg eller stadsminister men har allt emot sig.
När jag läser den här boken blir jag förundrad över hur det var i Göteborgsförorterna under min uppväxt. Jag har bott i Bergsjön och det var ett av de roligaste åren i mitt liv men att leva som student är stor skillnad mot att växa upp där ofrivilligt. Eija är ett år äldre än jag men om hennes uppväxt var likadan som bokens Miras så var det oändligt olika mot min. Inte ens i byarna utanför Hedemora, som jag kommer ifrån, där det var vanligt med barn vars föräldrar bara pratade finska hade de särskilda invandrarklasser. Jag förstår inte hur Mira/Eija kunnat bli tvingad att gå i en finneklass; det borde ha funnits ett val. Boken är skriven på ett speciellt språk, med egna sammansättningar som näsfnissade, stoltskämdes och entandsmormor. Kanske för att man sätter ihop ord så på finska, hur som helst är det kul att läsa den speciella språkbehandlingen. Det känns skönt att veta att det gick bra för Eija till slut, för i boken känns det som att allt är hopplöst trots att den slutar med en glimt av tur.
Mira växer upp i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön och vi får följa henne genom hennes grundskoleår i finneklasserna som hon tvingats gå i fast hon inte vill. Mira är född i Sverige men ändå stämplad som invandrare. Hon snattar det hon behöver och börjar tidigt dricka och röka så hennes veckopeng räcker inte till. Hon börjar städa trappor trots att hon lovat sig själv att inte bli som sin mamma som slitit ut ryggen på att städa. Mira vill bli hjärnkirurg eller stadsminister men har allt emot sig.
Det borde finnas regler
Utläst 120304: Det borde finnas regler av Lina Arvidsson
Att vara fjorton år är inte lätt, man är varken barn eller vuxen. Tonårsföräldrar som läser den här boken får ångest över allt som dessa fjortonåringar gör och jag får ångest över att minnas hur jag var som tonåring. Jag ville inte vara olik andra, men samtidigt tyckte jag att de var tråkiga som bara pratade om killar, disco och utseende så jag ville kanske att de andra tjejerna skulle vara som jag i stället. Som tur var hade jag töntiga kompisar som jag umgicks med och pratade i och för sig om killar, men vi kom aldrig nära dem.
Mia är kompis med Miriam, har alltid varit och kommer alltid att vara. Men när Miriam blir kär i Per, som är fyrti år, tycker Mia och deras kompis Karl att det är äckligt. Det är ju till och med olagligt att ligga med någon under femton. Miriam är den coola, snygga tjejen som alla killar tittar på och Mia kan väl också vara cool på ett sätt, men hon är mer svart och arg och ingen bryr sig om henne. Förrän hon träffar Vlad som är sjutton, har hatt och hängslen, spelar i ett band och skriver en roman.
Att vara fjorton år är inte lätt, man är varken barn eller vuxen. Tonårsföräldrar som läser den här boken får ångest över allt som dessa fjortonåringar gör och jag får ångest över att minnas hur jag var som tonåring. Jag ville inte vara olik andra, men samtidigt tyckte jag att de var tråkiga som bara pratade om killar, disco och utseende så jag ville kanske att de andra tjejerna skulle vara som jag i stället. Som tur var hade jag töntiga kompisar som jag umgicks med och pratade i och för sig om killar, men vi kom aldrig nära dem.
Mia är kompis med Miriam, har alltid varit och kommer alltid att vara. Men när Miriam blir kär i Per, som är fyrti år, tycker Mia och deras kompis Karl att det är äckligt. Det är ju till och med olagligt att ligga med någon under femton. Miriam är den coola, snygga tjejen som alla killar tittar på och Mia kan väl också vara cool på ett sätt, men hon är mer svart och arg och ingen bryr sig om henne. Förrän hon träffar Vlad som är sjutton, har hatt och hängslen, spelar i ett band och skriver en roman.
Subscribe to:
Posts (Atom)