Monday, April 16, 2012

Om inte nu så när

Utläst 120414: Om inte nu så när av Annika Thor

Jag tyckte om Thors första vuxenroman Motljus och även denna är välskriven och intressant, men blir lite för lång och invecklad och jag måste koncentrera mig för att hänga med i den snåriga politiken Sverige förde under andra världskriget. Det är viktigt att man fortfarande talar om detta så att det inte glöms bort och vi behöver veta att vi inte var så neutrala i det här landet som vi ofta påstår. Jag visste inte att tyska judar skickades tillbaka till Tyskland och att även judevänliga svenskar kunde råka illa ut. En sak som avslöjas på sista sidan, men som man kunde fått förstå från början, är att bokens jagperson som bara ibland skymtar fram är Ruth, dotter till Arnold och Ingrid. Det håller inte hela vägen och är ett onödigt berättargrepp; det kunde hellre ha varit en allvetande författares röst. Intressant för mig är att en del av boken utspelas på utlänningsförläggningar i Smedsbo och Långmora nära min hemstad Hedemora. Dessa förläggningar fanns på riktigt men jag har aldrig hört talas om dem.

Boken börjar 1938, innan andra världskriget startat. I Stockholm möts Arnold, som är en tysk-judisk journalist, och Ingrid som arbetar på utlänningsbyrån och de blir ett par vilket anses så olämpligt så hon tvingas byta jobb. Ilse är en tysk judinna, som kämpar för att hennes föräldrar och hennes brors familj också ska få komma till Sverige.

4 comments:

Josefin said...

Så det finns alltså en som heter Motljus också! Jag är jättedålig på att komma ihåg att uppdatera mig om författare jag gillar har skrivit något nytt. Gillade verkligen både "Om inte nu så när" och hennes ungdomsböcker om Steffi och Nellie, så Motljus måste jag absolut kolla upp!

Ylva said...

Josefin. Hon är bra på att uttrycka sig och jag tycker absolut att du ska läsa Motljus. Min recension om den finns här
http://ylvarosen.blogspot.se/search?q=motljus

Hanneles bokparadis said...

har läst en del om andra världskriget, men inte denna

Ylva said...

Hannele. Ja, jag med. Jag har läst flera skildringar av koncentrationsläger men det här är en ny vinkel för mig.