Korparna

Utläst 120331: Korparna av Tomas Bannerhed

Nu har jag äntligen också läst förra årets Augustprisvinnare och tycker att det är en makalös debut! Vilket poetiskt språk, vilka fina beskrivningar av livet på landet, även fast huvudpersonen inte vill ärva gården. Det är väldigt roligt för den som bor i Småland att läsa, för Bannerhed kommer från Uråsa nära Växjö och särskilt karaktären Johnny använder den typiska småländska ordvändningen i det här exemplet "jag ska bygga nytt gömsle nere vid Kanalen i sommar, så jag ska."

Det är sjuttiotal, Klas är tolv år och äldste sonen till paret på gården Undantaget och det är han som ska ärva och fortsätta med lantbruket. I alla fall om far får som han vill, Klas själv är inte särskilt intresserad. Han vill mest vara ute och fågelskåda och träffa Veronika, den nya flickan som flyttat till byn. Far håller på att bli galen, han hör korpar som ingen annan hör och håller på både dagar och nätter med att stycka upp skrot.