Utläst 120223: Välkommen hem av Johanna Lindbäck
Jag har tyvärr tröttnat på Lindbäck. Det som till en början kändes så skönt och faktiskt ganska ovanligt, att hon skrev om normala svenska ungdomar med helt ordinära liv, har blivit tråkigt och tjatigt. Det är för detaljerat och händelselöst. Karaktärernas humor är torr och huvudpersonen Sara ointressant. Nu vet jag att Lindbäck håller på att skriva en bok ihop med Lisa Bjärbo, som skriver roligt, och hoppas att det ska bli bra, men om du ska läsa något av Lindbäck så börja inte med denna. Det irriterar mig med ungdomar som kastar in engelska fraser utan anledning, även fast Sara just kommit hem efter ett år i London. Själva huvudproblemet är för tunnt för att bygga en bok på. Sara gjorde slut med Mattias innan hon åkte iväg och fast han sa att han inte skulle klara av att vara vänner är det vad hon hoppas på när hon kommer hem igen. Hon borde bara låta honom vara ifred ju och låta honom ta upp kontakten om han ville. Att åka utomlands under gymnasiet vet jag en del om; jag vet allt om att komma hem efter ett sabbatsår på Island, att bo hemma hos föräldrarna och vara deprimerad medan vännerna tar studenten, men det är knappast något att skriva en bok om.
Sara har pluggat ett år i London och kommer tillbaka till Luleå som en ny människa. Tyvärr är Luleå samma gamla och hon blir snabbt uttråkad. Innan hon åkte gjorde hon slut med Mattias, trots att han inte ville det och de hade det bra. Det är svårt att veta hur hon ska bete sig när de möts igen, som de måste eftersom de bor grannar och hans syster Bella är en av hennes bästa vänner. Av desperation börjar Sara på jujutsu, något hon aldrig funderat på tidigare. Där träffar hon Adrian, som också råkar vara en granne. Till en början tycker hon att han är sjukt irriterande men efter ett tag förändras hennes känslor till något annat.
No comments:
Post a Comment