Utläst 120424: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Innan jag läste denna borde jag egentligen ha läst om debuten Hon går genom tavlan ut ur bilden eftersom den kom 1996 och det här är en fortsättning som kom ut 2011, men jag blev så sugen på att läsa den här nu. Och det kan man göra eftersom den är fristående. Det här känns så självupplevt och utlämnande så det är riktigt obehagligt och det är väldigt modigt att skriva så. Att verklighetens Johanna upplevt bokens Hannas alla helveteskänslor tvivlar jag inte på, och jag hoppas att hon mår bra nu. Hon beskriver psykisk sjukdom oerhört målande och alla som haft någon form av ångest kan känna igen sig.
Hanna är trettioett år när hon möter Alex på en bar. Hon ska föreställa vuxen men känner sig liten. Hon är författare och lever för att skriva och försvinna in i egna världar där hon trivs bättre än i den verkliga. Först vill hon inte berätta för Alex om sina ätstörningar och panikattackerna, men sedan gör hon det ändå och han lovar att aldrig överge henne vilket inte blir lätt när hon samtidigt vill att han ska gå och stanna. Alex har två barn och Hanna har svårt att anpassa sig till det.
2 comments:
Jag måste verkligen läsa den. Måste.
Issa. Ja, det tror jag att du måste. Du skulle nog känna igen dig på samma sätt som jag gör.
Post a Comment