Utläst 231001: Au revoir Agneta av Emma Hamberg
Jag tyckte om Je m´appelle Agneta och som det ofta är gillar jag inte uppföljaren riktigt lika mycket. Den är bra, men det är några saker som stör mig. Det blir lite för ytligt när det handlar om vackra underkläder, vilket i och för sig kompenseras av att det som räknas som vackert kan vara glittrande ögon, tjocka barägare och människor som dansar av livsglädje. Jag gillar inte när Agneta pratar i telefon med Verkligheten och Livslögnslinjen. Dessutom har jag tidigare tyckt att det är osannolikt att två bögar äger ett gammalt kloster i Frankrike. Men! Just den delen är sann! En släkting till Emmas man och hans pojkvän bor i ett kloster i Provence! Jag har varit och lyssnat på Emma när hon berättat om sitt liv och verkligheten överträffar ofta dikten.
Agneta som tidigare varit en liten grå mus har blivit synlig. Hon lever ett underbart liv med Einar och katterna på klostret och allt är bra. Tills det inträffar en katastrof! Hon råkar släppa in en objuden gäst på klostret och allt faller sönder. Ska hon behöva åka hem till Sverige, gå tillbaka till det trista jobbet på Trafikkontoret, bo tillsammans med exmannen Magnus och tappa sin nyvunna livslust? Kanske kan Bonnibelles ljuvliga underkläder rädda henne och klostret?
2 comments:
nästan man längtar till Frankrike
Hannele. Ja, det gör man när man läser hennes böcker. Jag ska låna Au pif också, hennes kokbok från Frankrike.
Post a Comment