Vinylprinsessan

Utläst 120430: Vinylprinsessan av Yvonne Prinz

På nätbutiken http://www.adlibris.com/se  har den här ungdomsboken målgruppen 12-15-åringar men det tycker jag är fel. Ofta är det tvärtom så att böcker som anses vara för äldre tonåringar känns för barnsliga för gymnasiet, men denna tycker jag bör kunna fungera från 13 år och uppåt. Alltså även för vuxna som har en chans att minnas när vinylskivor var det stora. Jag tycker boken är bra och skulle gilla den ännu mer om jag kände till artisterna som nämns, för det är många som var långt före min tid. Att huvudpersonen driver en blogg känns kul och jag känner igen mig i jakten på något att skriva om.

Allie är en sextonårig musiknörd i San Fransisco, och inte musik hur som helst utan på vinyl ska det vara. Hon är perfekt som extrajobbare på Bob & Bob´s records, en liten skivbutik av den utdöende sorten. Hennes mamma koncentrerar sig mest på sin avhandling, pappan har gift om sig och ska ha barn med sin nya unga fru, bästa kompisen Kit har fullt upp med sina egna killproblem och Allie känner sig ganska ensam med sitt insnöade LP-liv. Hon bestämmer sig för att starta en blogg som ska heta Vinylprinsessan och ge ut ett fanzine med samma namn för att få kontakt med likasinnade.

Gå din väg men stanna

Utläst 120424: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson

Innan jag läste denna borde jag egentligen ha läst om debuten Hon går genom tavlan ut ur bilden eftersom den kom 1996 och det här är en fortsättning som kom ut 2011, men jag blev så sugen på att läsa den här nu. Och det kan man göra eftersom den är fristående. Det här känns så självupplevt och utlämnande så det är riktigt obehagligt och det är väldigt modigt att skriva så. Att verklighetens Johanna upplevt bokens Hannas alla helveteskänslor tvivlar jag inte på, och jag hoppas att hon mår bra nu. Hon beskriver psykisk sjukdom oerhört målande och alla som haft någon form av ångest kan känna igen sig.

Hanna är trettioett år när hon möter Alex på en bar. Hon ska föreställa vuxen men känner sig liten. Hon är författare och lever för att skriva och försvinna in i egna världar där hon trivs bättre än i den verkliga. Först vill hon inte berätta för Alex om sina ätstörningar och panikattackerna, men sedan gör hon det ändå och han lovar att aldrig överge henne vilket inte blir lätt när hon samtidigt vill att han ska gå och stanna. Alex har två barn och Hanna har svårt att anpassa sig till det.

Välkommen hem

Utläst 120223: Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Jag har tyvärr tröttnat på Lindbäck. Det som till en början kändes så skönt och faktiskt ganska ovanligt, att hon skrev om normala svenska ungdomar med helt ordinära liv, har blivit tråkigt och tjatigt. Det är för detaljerat och händelselöst. Karaktärernas humor är torr och huvudpersonen Sara ointressant. Nu vet jag att Lindbäck håller på att skriva en bok ihop med Lisa Bjärbo, som skriver roligt, och hoppas att det ska bli bra, men om du ska läsa något av Lindbäck så börja inte med denna. Det irriterar mig med ungdomar som kastar in engelska fraser utan anledning, även fast Sara just kommit hem efter ett år i London. Själva huvudproblemet är för tunnt för att bygga en bok på. Sara gjorde slut med Mattias innan hon åkte iväg och fast han sa att han inte skulle klara av att vara vänner är det vad hon hoppas på när hon kommer hem igen. Hon borde bara låta honom vara ifred ju och låta honom ta upp kontakten om han ville. Att åka utomlands under gymnasiet vet jag en del om; jag vet allt om att komma hem efter ett sabbatsår på Island, att bo hemma hos föräldrarna och vara deprimerad medan vännerna tar studenten, men det är knappast något att skriva en bok om.

Sara har pluggat ett år i London och kommer tillbaka till Luleå som en ny människa. Tyvärr är Luleå samma gamla och hon blir snabbt uttråkad. Innan hon åkte gjorde hon slut med Mattias, trots att han inte ville det och de hade det bra. Det är svårt att veta hur hon ska bete sig när de möts igen, som de måste eftersom de bor grannar och hans syster Bella är en av hennes bästa vänner. Av desperation börjar Sara på jujutsu, något hon aldrig funderat på tidigare. Där träffar hon Adrian, som också råkar vara en granne. Till en början tycker hon att han är sjukt irriterande men efter ett tag förändras hennes känslor till något annat.

Havsmannen

Utläst 120420: Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Jag tyckte om Den vidunderliga kärlekens historia, men sedan har jag inte läst något mer av Vallgren förrän nu. Han var med på förra årets litterära båtsalong och berättade då om Kunzelmann och Kunzelmann men det känns inte som en bok i min smak. Om den här boken tycker jag lite sådär. De första hundra sidorna är bra, men sedan dyker den övernaturliga havsmannen upp, ett slags manlig sjöjungfru, och då blir det lite väl skruvat. Vallgren gör själv jämförelsen med Ajvides Låt den rätte komma in, men där jag tycker att det faktiskt fungerar med en vampyr i 80-talets Blackeberg är jag mer tveksam till en okänd havsvarelse i 80-talets Falkenberg. Boken är välskriven, men storyn håller inte hela vägen. Jag tycker inte att ungdomarna är helt övertygande; jag har svårt att se en sådan oerhört bortkommen sjundeklassare som Robert, även fast han går i OBS-klass.

Nella går i nian och Robert i sjuan på 80-talet i Falkenberg. Robert går i OBS-klass och är mobbad och Nella försöker skydda honom till varje pris. Hon lovar att betala skolans värsting Gerard pengar för att låta Robert vara ifred, men kan inte få ihop tillräckligt. Hemifrån får de inget stöd, mamman är alkoholist och pappan har just kommit ut ur fängelset. Nella har en kompis som hon litar på, Tommy, men en dag märker hon att han beter sig konstigt. Han och hans bröder gömmer en konstig varelse i en gammal sjöbod. Bröderna plågar den men Nella och Tommy vill hjälpa den tillbaka djupt ned i havet där den kommer ifrån.

Nattönskningen

Utläst 120418: Nattönskningen av Anne B. Ragde

Nej, nej, nej! Varför gör hon så här?! Ragde har skrivit den fina trilogin som börjar med Berlinerpopplarna, om gården Neshov, och Arseniktornet som också är väldigt bra. Och så detta, en bok som är snuskig och ledsam och inte ens rolig, som nyligen lästa Nynnes dagbok. Jag blir jättebesviken trots varningar på flera bokbloggar, för jag trodde inte att det kunde vara så illa. Hon kan ju skriva och jag tänkte att det skulle vara kul att läsa om en musikjournalist i Trondheim men den handlar mest om en sexgalen kvinna som är rädd för kärlek.

Ingunn är 39 år, men har inget problem med att ragga upp vare sig yngre eller äldre män. Det brukar alltid vara hon som gör slut för att slippa riskera att någon tröttnar på henne. Hon trivs med att leva ensam och kunna spela hög musik hemma. Plötsligt vaknar hon mitt i natten och känner sig osund och bestämmer sig för att köpa ett par gåstavar. När hon provar dem första gången träffar hon på en man och hans dotter som just har fått en hund. Detta möte berör dem alla mer än de kunnat ana.

Nynnes dagbok 1

Utläst 120418: Nynnes dagbok 1 av Henriette Lind, Lotte Thorsen och Anette Vestergaard

Det här är egentligen en ganska fånig bok som försöker vara en Bridget Jones i Danmark men faktum är att jag tycker det är underhållande. Till ganska stor del för att den utspelas i Köpenhamn och att jag känner till många av platserna och de populärkulturella inslagen. Och när jag vill ha något lättläst och småroligt fungerar den fint. Originalet kom ut år 2000 och den har filmats (jag skulle nog gilla filmen också).

Vi får följa Nynne under ett drygt år. Hon är 35 år, bor i Köpenhamn och letar efter kärleken. Exet har hittat en ung reklamassistent utan höfter och det håller på att reta ihjäl henne. Till tröst flörtar hon med Å på jobbet. Sedan träffar hon den underbare men oberäknelige konstnären Samuel, kurden Khalim och några till. Hon är expert på att hamna i pinsamma situationer som när hon fyllnar till och råkar bränna bort håret på halva huvudet, låser fast sig i ytterdörren och sprider dataviruset "I love you".

Om inte nu så när

Utläst 120414: Om inte nu så när av Annika Thor

Jag tyckte om Thors första vuxenroman Motljus och även denna är välskriven och intressant, men blir lite för lång och invecklad och jag måste koncentrera mig för att hänga med i den snåriga politiken Sverige förde under andra världskriget. Det är viktigt att man fortfarande talar om detta så att det inte glöms bort och vi behöver veta att vi inte var så neutrala i det här landet som vi ofta påstår. Jag visste inte att tyska judar skickades tillbaka till Tyskland och att även judevänliga svenskar kunde råka illa ut. En sak som avslöjas på sista sidan, men som man kunde fått förstå från början, är att bokens jagperson som bara ibland skymtar fram är Ruth, dotter till Arnold och Ingrid. Det håller inte hela vägen och är ett onödigt berättargrepp; det kunde hellre ha varit en allvetande författares röst. Intressant för mig är att en del av boken utspelas på utlänningsförläggningar i Smedsbo och Långmora nära min hemstad Hedemora. Dessa förläggningar fanns på riktigt men jag har aldrig hört talas om dem.

Boken börjar 1938, innan andra världskriget startat. I Stockholm möts Arnold, som är en tysk-judisk journalist, och Ingrid som arbetar på utlänningsbyrån och de blir ett par vilket anses så olämpligt så hon tvingas byta jobb. Ilse är en tysk judinna, som kämpar för att hennes föräldrar och hennes brors familj också ska få komma till Sverige.

Anna och Mats bor inte här längre

Utläst 120408: Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

Jag tyckte om Ur vulkanens mun och även denna uppföljare trots att de är ångestdrypande så det kryper i mig när jag läser. Zweigbergk är oerhört skicklig på att förmedla känslor och jag undrar hur snacket går hemma eftersom hon är gift med relationsexperten Bengt Ohlsson. Skaver de på varandra eller har de ett problemfritt äktenskap? Troligen har de det som de flesta, lite upp och ned, men så bra som båda är på just det här med att diskutera relationer måste de prata mycket om det. Jag pratar inte mycket känslor med min man, han har svårt för det, och behöver jag älta gör jag det med vänner på gott och ont. Jag hörde Zweigbergk berätta om sin bok på den litterära båtsalongen jag nyligen var med på och hon sa att hon, liksom Majgull Axelsson som också var med på resan, ibland ber om ursäkt när någon säger att de läst en av hennes böcker eftersom de är så svarta.

Det här är fortsättningen på Ur vulkanens mun där Anna och Mats försökte lappa ihop sitt krisande äktenskap genom en bedrövlig semester med familjen på Sicilien. Nu har de givit upp och ligger i skilsmässa och den här boken beskriver det första halvåret isär. Sonen Sebbe är fjorton och dottern Molly tio och Anna och Mats vill såklart att de ska trivas i sina nya varannanveckas hem. Det är svårt för Anna att få pengarna att räcka till och hos Mats går det inte helt smärtfritt trots att han snabbt träffat en ny kvinna, Johanna som är arton år yngre. Hur ska han berätta för barnen, för Anna, för sina föräldrar?

Naomi och Elys kyssförbudslista

Utläst 120403: Naomi & Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan

Nu har jag överdoserat Levithanböcker och läst tre stycken på kort tid. Den här boken är komplicerad med för många personer för att man ska förstå sig på alla. Jag tycker bättre om Nick och Noras oändliga låtlista och Dash och Lilys utmaningsbok där Cohn och Levithan skrivit vartannat kapitel med en tjej och en kille som huvudpersoner. Den här boken är inte dålig, bara sämre än de brukar vara när de skriver tillsammans, de två.

Naomi och Ely är nära vänner, bor i samma hus och ska alltid hålla ihop. Det är bara det att Naomi vill vara tillsammans med Ely men han är homosexuell. Ely har två mammor och den ena har vänstrat med Naomis pappa. Hennes föräldrar skilde sig efter det, men hans mammor fortsätter att leva ihop. För att det inte ska bli några svartsjukedraman mellan Naomi och Ely har de en kyssförbudslista med personer de alltså inte får hångla med. När Naomi är tillsammans med Bruce den andre blir det problem.

Den andre Will Grayson

Utläst 120401: Den andre Will Grayson av John Green och David Levithan

Jag fick ett ryck och lånade alla böcker de har på kommunbiblioteket av David Levithan, som jag tycker mycket om. Hans böcker som är skrivna tillsammans med Rachel Cohn är jättebra, men den här gillar jag inte lika mycket. Kapitlena av Green är nämligen konstant skrivna med gemener. Jag förstår inte varför och blir galen på namn och meningar som inte har versal i början! Annars är själva storyn bra om än lite väl otrolig.

Två sextonåringar som båda heter Will Grayson råkar mötas i en sexbutik i Chicago. Den ene Will är där för att träffa en nätdejt som inte dyker upp och den andre fördriver tiden medan hans vänner är på en konsert han är för ung för att komma in på. Den förste Will har en vän som är enorm, homosexuell och författare till en musikal han vill sätta upp. Den andre Will blir dödligt besviken på en kompis som lurat honom på det mest elaka vis.

Korparna

Utläst 120331: Korparna av Tomas Bannerhed

Nu har jag äntligen också läst förra årets Augustprisvinnare och tycker att det är en makalös debut! Vilket poetiskt språk, vilka fina beskrivningar av livet på landet, även fast huvudpersonen inte vill ärva gården. Det är väldigt roligt för den som bor i Småland att läsa, för Bannerhed kommer från Uråsa nära Växjö och särskilt karaktären Johnny använder den typiska småländska ordvändningen i det här exemplet "jag ska bygga nytt gömsle nere vid Kanalen i sommar, så jag ska."

Det är sjuttiotal, Klas är tolv år och äldste sonen till paret på gården Undantaget och det är han som ska ärva och fortsätta med lantbruket. I alla fall om far får som han vill, Klas själv är inte särskilt intresserad. Han vill mest vara ute och fågelskåda och träffa Veronika, den nya flickan som flyttat till byn. Far håller på att bli galen, han hör korpar som ingen annan hör och håller på både dagar och nätter med att stycka upp skrot.