Fjollornas fest

 Utläst 240124: Fjollornas fest av Jonas Gardell

Jag har tyvärr tröttnat på Gardell som jag har gillat sedan 90-talet. Tidigare har jag tyckt mycket om hans språk och sätt att skriva om utsatta människor, men den här griper inte alls tag i mig. Det är samma sak med boken Ett lyckligare år, boken före denna, som också kändes slarvigt skriven. Har inte Jonas någon redaktör eller någon som kan korrekturläsa? Här är fullt med stavfel och andra onödiga fel! Fjollornas fest är så nischad så att jag undrar om den skulle ha blivit utgiven om det vore en okänd författare. Det som engagerar Gardell med bögar i kvinnokläder intresserar kanske inte så många andra. Jag blir förvirrad när personerna ibland nämns som han och ibland som hon. Jonas har gjort ett mycket viktigt arbete med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar, om bögarna som fick aids på 80-talet, men denna roman känns inte alls viktig för allmänheten. Berättelsen om Fjollornas fest känns för tunn för att skriva en hel roman om, även om den drygas ut med en historia om en ung killes första möte med en äldre homosexuell man. 

1971 flyttade Club Etoile till Piperska muren och anordnade en fest som skulle kallas Sveriges största fjollparty. Här samlades alla Stockholms fjollor och tillresta för att leva ut en kväll. Männen i kvinnokläder föraktas även av andra homosexuella men fick en natt som var deras. Samtidigt vaknade den lille killen Mikael i en förort och kände en dragning till staden. Han var ännu för ung för att veta varför men när mamman varnade honom för att ta emot godis av främmande män kände han att han skulle göra det. Ja, han började längta efter den främmande mannen som skulle komma och även om mannen skulle be honom om något så konstigt som att kissa i hans hatt skulle han göra det. 

Fjollornas fest - Jonas Gardell - Bok (9789113129044) | Bokus