Utläst 240116: Jävla karlar
Jag tycker inte om svordomar i titlar men här är det passande för det var vad mamman ofta sa när hon stod och rökte under köksfläkten. Walden fick Augustpriset för denna debutroman och jag är en av dem som tycker att den är helt fantastisk! Jag hade ingen koll på honom innan men fick veta att han skriver i DN så där kan man läsa krönikor av honom. Språket! Så perfekt med en rolig touch. Ibland kan jag tycka att det blir för mycket om man skriver en hel bok på ett komiskt krönikesätt men han får det att funka. Walden är född 1976 och vi är ungefär lika gamla så jag känner igen en del saker från uppväxten. Kul för mig är även att han är från Norrköping, liksom mina föräldrar, och att han tillbringade somrarna i Säter som ligger nära mitt Hedemora, så det är mycket igenkänning för mig.
Andrev hade sju pappor på sju år och här berättar han om den tiden i sitt liv. 1983 får Andrev veta att hans pappa inte är hans riktiga pappa. Det är i ett bråk som mamman råkar berätta hemligheten men för pojken är det det bästa han har hört. Hans riktiga pappa bor i ett annat land och har hår ned till axlarna som en indian. Andrev tolkar det som att pappan är en äkta indian och drömmer om att han ska komma och hämta honom. Men han kommer aldrig, det är bara nya män som dyker upp och bor ihop med dem en kortare eller längre period.
No comments:
Post a Comment