Utläst 230405: Den kalla aprilsolen av Elísabet Jökulsdóttir
Denna bok fick det isländska litteraturpriset (motsvarigheten till vårt Augustpris) för årets bästa roman 2020.
Isländska litteraturpriset – Wikipedia
Jökulsdóttir har skrivit flera romaner, dramatik och lyrik och hennes diktsamling Kärleken - ett nervvrak. Ingen dans vid fiskarstenen nominerades till Nordiska rådet litteraturpris 2016. "Denna översättning har fått stöd av nordiska ministerrådet", står det innan boken börjar och den känns typiskt isländsk. Det är roligt för mig, som bott på Island i ett halvår, men kanske för smalt för svenskar annars. Jag vet hur isländska uttalas, som till exempel att huvudpersonens namn Védis uttalas Vjedis, och det vet ju normalt inte de som inte kan isländska, så det är också kul för mig men inget man måste veta för att uppskatta boken. Romanen bygger till stor del på en period i författarens liv och ibland är stilen som i en isländsk saga:
-Havsisen, det ska jag bara tala om för dig, hörde Védis att han sa när hon klev ur bilen. Och därmed är han ute ur berättelsen.
(Sid.114)
Védis pappa är en känd författare och när han dör vet hon inte hur hon ska hantera det. Det känns som ett svek att den som skulle leda henne genom livet försvinner. När hon så träffar Kjartan uppstår en stor kärlek mellan dem, och då finns inget annat för henne. Hon klarar inte ens av att jobba då kärleken upptar all hennes tid. Men så måste Kjartan ge sig av till havs och hon vet inte om han kommer att komma hem igen. Hon börjar höra röster och går mer och mer vilse i sig själv, men blir bara arg när människor försöker hjälpa henne för hon har något viktigt att utföra som hon inte kan berätta om för någon.
2 comments:
läst denna, lite ledsam, inte varje dag man läser författare från Grönland.
Jag har läst en del isländska böcker. Skönt att veta att det gått bra för henne.
Post a Comment