Utläst 121004: Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken av Jonas Gardell
Den här boken har jag bara läst gott om och hade höga förväntningar som den levde upp till. När jag läste den blev jag ledsen och upprörd över hur homosexuella och AIDS-sjuka behandlades på 80-talet. Jag gjorde praktik på folktandvården 1988 och fick se ett särskilt rum där de tog hand om olika smittbärare och det gjorde djupt intryck på mig att se hur sterilt och totalt inplastat allting var. Annars kändes HIV inte på riktigt, eller åtminstone inte som att det kunde drabba mig eller någon jag kände. I boken nämns Hedemora, som jag kommer ifrån, en gång och jag undrar vilka homosexuella Gardell träffat därifrån. I min gamla småstad (8000 invånare i stan, 16 000 i kommunen) var det otänkbart att vara homo och de som var det flyttade snabbt därifrån. Under min uppväxt kände vi till ETT homosexuellt par, (badvakten och hennes flickvän) men det är klart, det måste ju ha funnits fler. Detta är min bakgrundsförståelse, och många är lika ovetande så det här är en mycket viktig bok! Den första i trilogin lovar ännu sorgligare fortsättning som jag väntar spänt på. Och snart börjar serien på TV.
Rasmus från lilla Koppom i Värmland flyttar till Stockholm direkt efter studenten. Han kommer dit med tåget 1982 och ska bo hos en moster. Genast kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm och följer med vem som helst för att få sex.
Benjamin är Jehovas vittne och går med stor övertygelse och knackar dörr för att predika om Gud. En dag hamnar han hos Paul, en varm och rolig bög som vänder upp och ned på allt han tidigare trott på. På julafton bjuder Paul in Rasmus, Benjamin och några andra bögar och det blir starten på ett helt nytt liv för de unga männen.
No comments:
Post a Comment