Rosor, min kära, bara rosor

Utläst 121013: Rosor, min kära, bara rosor av Mark Levengood

Jag tycker mycket om Marks fina böcker med betraktelser och mjuka illustrationer av Ilon Wikland. Det här är den fjärde och det enda som stör mig är att den är större i formatet än de tidigare. Som tur är äger jag inte böckerna för då hade det irriterat mig ännu mer att de inte skulle se snygga ut bredvid varandra i hyllan. Mark fortsätter att berätta om människor han möter och saker han tänker. Denna gång är boken indelad i årstider.

I den första anekdoten får vi läsa om hur Mark när han var liten en gång satt med sin bror och gungade hysteriskt högt och glatt för att de blev filmade av två buttra män som inte förklarade varför. Senare fick de veta när de tittade på TV och fick se sig själva i en dokumentär som hette De två Gäddvikarna. Mamman blev mycket upprörd och sa "Men ska det vara nödvändigt att gunga på det där sättet?".