Den stora gåtan

Utläst 080828: Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

I mitt förra inlägg skrev jag om gårdagens poesiöverdos. Lustigt nog hade jag nyss mailat en kompis om att jag inte läser så mycket dikter nu och att diktsamlingar ska avnjutas i små portioner. Sedan plöjde jag två poesiböcker på tre kvart. Det är trots allt lite roligt att övergöra bibliotekarierollen och sitta på en parkbänk och läsa böcker i väntan på en melodiös hardcorekonsert. Jag tycker illa om att bara sitta och vänta rakt upp och ned och hade skickat alla SMS jag kunde komma på. Så, alltså, efter Omega av Johannes Anyuru läste jag Den stora gåtan av Tomas Tranströmer. Jag tycker att Tranströmer är överreklamerad. Hade han inte varit ett känt namn hade jag inte brytt mig nämnvärt. Imponerande däremot är att han fortsatt skriva efter en hjärnblödning som gått hårt åt språkcentrum. Jag har ett lustigt getintresse och lider ibland av getabstinens sedan bocken Bilbos (först skrev jag Biblos!) bortgång. Då är det kul med en sådan här haiku:

Uppför branterna
under solen - getterna
som betade eld.

Omega

Utläst 080828: Omega av Johannes Anyuru



Nu firar jag mitt inlägg nummer 101 här, eftersom jag missade 100! Hurra, för läsdagboken!



Jag fick poesiöverdos igår. När jag satt och väntade i tre kvart mellan två konserter hade jag passande nog just köpt tio böcker på Bokias utförsäljning. Omega var en av dem. Vi hade tänkt bjuda in Anyuru som gäst till Ordkonstens dag på Sunnerbogymnasiet, men sedan fick vi aldrig tag i honom trots att vi jagade hans mamma i Växjö och allting... Kul med kille från Växjö som skriver poesi och blir utgiven. Annars vet jag inte riktigt, den här sortens poesi är inte riktigt i min smak. Jag kan inte säga att det är dåligt, för han har en egen stil och ibland berör det, men jag är mer inne på rim och roliga ordvändningar. Sedan ska ju poesi avnjutas i små doser och, som sagt, inte i överdos. Den här tyckte jag var fin:

Din syster, så sorgsen
med ditt ansikte

Många andra
också som jag inte hade sett
på länge

var där, utanför kyrkan
som drev fram ur grönskan, grå, galaxtyst,
ett generationsrymdskepp

på väg genom den
tvåtusentredje sommaren

Sonat till Miriam

Utläst 080828: Sonat till Miriam av Linda Olsson

Jag vet inte hur en sonat är uppbyggd men tydligen är denna roman skriven på samma sätt. Författaren har fått stor hjälp från Konserthuset i Stockholm i sin research och jag litar på att det är välgjort. Litteraturmässigt tycker jag det är en fullträff, för det blir väldigt gripande när man får först Adams version och sedan Cecilias. Så många trådar vävs ihop så oväntat så man blir alldeles förstörd av ängslan för hur det ska sluta. Jag brukar vilja veta hur det går och få ett ordentligt slut, men här blir jag nöjd trots att avslutningen ligger öppen för läsaren att spinna vidare på. Livet går vidare. Jag vill gärna tro att Adam och Cecilia finner något slags lycka till sist även om det inte blir med varandra.

Adam har bott i Nya Zeeland i många år, tillsammans med sin dotter Miriam. Han flyttade från Sverige så långt bort han kunde komma när han fick ett omöjligt val. När han tänker tillbaka märker han att han gjort exakt likadant som sin mamma. Han har förtigit det tidigare livet inför Miriam liksom hans mor aldrig talade om sitt polska ursprung. Han har trott att han skulle ha tid att berätta för Miriam men det hanns aldrig med. När Miriam är borta söker han sig tillbaka både till Polen och till Sverige.

Exhäxorna

Utläst 080807: Exhäxorna av Jane Moore

Efter att ha läst en bok på över 500 sidor ville jag ha något snabbt och lättsmält och då passade det bra med en chicklit som jag läste på ett par dagar. Först irriterade jag mig lite på att det kändes som att den skulle försöka vara så jävla lustig hela tiden på ett tillgjort sätt. Den börjar så här:

"Alison släppte ut en omåttligt söt liten suck - som inte fick hennes byst att välla ut ur den korsetterade klänningen - och lät blicken fara fram och tillbaka längs honnörsbordet för att slutligen stanna upp vid det spektakulära liljearrangemanget från en av Londons bästa blomsterhandlare."

Sådan är alltså stilen, men efter ett tag vänjer jag mig vid det och tycker att boken är både rolig och riktigt tänkvärd.

Nya fruars klubb är en hemlig grupp av missnöjda kvinnor som behöver prata ut om exen till deras män. Alison är gift med Luca och på deras bröllop kom hans förra fru Sofia inrusande och hämtade sönerna som var brudnäbbar. Julia är gift med James som envisas med att ha kontakt med sin förra fru Deborah. Susan var visserligen vän med Nicks förra fru men har mycket att kämpa med i minnet av fantastiska Caitlins plötsliga död. Fiona och David har det bra men hans son Jake är en liten djävul som tror att hans föräldrar skulle ha blivit tillsammans igen om inte Fiona fanns.

Maken

Utläst 080803: Maken av Gun-Britt Sundström

Jag får nästan skämmas som har hållit på med den här boken i månader men först hade jag den som stugbok och jag har inte varit så mycket i stugan. Jag tycker egentligen inte om långa böcker eftersom jag gillar att läsa minst en bok i veckan och så är det jobbigt att hålla i för tjocka böcker. Den här boken är mycket bra så invändningen är inte att det är för många sidor, men det hade varit behändigt att dela den i två.

Maken är en klassiker som har betytt mycket för många tjejer och kvinnor i Sverige. En kollega tipsade om den och hoppades att jag skulle tycka om den och det gjorde jag. Det är fascinerande och lite kusligt att en bok från 1976 kan sätta ord på känslor och problem som fortfarande är aktuella. Samhället omkring känns typiskt sextiotal, med demonstrationer och politiska diskussioner, ändå känns det inte tråkigt eller avlägset att läsa om det. Jag är ointresserad av politik men det passar in så bra i romanen och dessutom blir det intressant för mig som var två år när boken kom ut att läsa om hur det var då. Jag känner igen mycket i det som huvudpersonen Martina känner och tänker men stör mig lite på att hon kallar pojkvännen för make och ideligen skiljer sig trots att de inte är gifta. Kanske var det så på sextiotalet, kanske var det inte så noga med att gifta sig, kanske är det det ännu mindre nu, men jag kan inte kalla min sambo för make.

Martina och Gustav är som gjorda för varandra men han får kämpa länge för att få henne att förstå det. Även när de väl blivit tillsammans fortsätter diskussionerna om vad det är att vara ett par. Martina vill ha kvar sin självständighet men samtidigt ha Gustav. Hon vantrivs med den hon blir tillsammans med honom och avskyr att vara en del av ett par, att umgås med andra i form av "Gustavs flickvän". I sex år kämpar de med och mot varandra, går ihop och isär, träffar andra men är fullständigt ärliga med det inför varandra. Det är vansinnigt trassligt och ibland vill jag slå Martina i huvudet med något hårt för att hon ska skärpa sig samtidigt som jag på något sätt förstår henne och lider med henne. Det är inte lätt att låta någon annan älska sig när man inte tycker om sig själv och det är svårt när den ena älskar mer.

Gravidchock!

Utläst 080720: Gravidchock! Reporter erkänner av Belinda Olsson

Belinda är nog mest känd som en av redaktörerna för omdebatterade Fittstim, boken som fick Jan Guillou att gå i taket för att han citerades utan sitt medgivande. Det här är hennes debutroman som är tänkt att bli den första av tre om journalisten Agata Hansson på Aftontidningen. Eftersom Belinda själv arbetar på Aftonbladet har hon bra insyn i tidningsvärlden. Det intresserar mig mera än själva historien om hur man ska kombinera barn och karriär. Jag tror inte att jag tänker uppskatta kommande delar, när barnet väl är fött, lika mycket men hon skriver roligt så jag ska nog ändå läsa dem.

Agata älskar sitt jobb som reporter mer än allt annat och hennes kille Teo klagar på att det går före honom och även kommer att gå före barnet som de plötsligt väntar. Agata vill verkligen inte ha barn, inte just nu, men när hon märker hur lycklig Teo blir när hon blir gravid börjar hon tänka om. Men hon söker tjänsten som nyhetschef, trots att hon vet att hon är gravid. Hela boken handlar om hur hon sakta vänjer sig vid tanken på att bli mamma, men ännu mer om jobbet där hon hamnar i ett spännande kidnappningsdrama. Roligt, spännande och träffande både vad det gäller livet som reporter och som blivande mamma (så vitt jag kan bedöma det...).

Killing yourself to live

Utläst 080709: Killing yourself to live - 85% av en sann historia av Chuck Klosterman

Om man är intresserad av rockjournalistik - och det är jag, är detta en mycket underhållande bok om när skribenten Klosterman gjorde en roadtripp på tusen mil och tre veckor genom USA i jakt på platser där rockstjärnor dött. Jag har inte läst Klosterman tidigare men han är tydligen en betydande journalist inom USA:s musikliv. Han skriver mycket roligt och rappt.

Chuck berättar frikostigt om kvinnor han träffat och förhållanden som tagit slut, om knark, om hur olika rockstjärnor dött och platserna där det skedde. Mest berättar han om sitt eget liv, vilket är en lite ovanlig vinkling när man ska skriva om artistskandaler. Även om man inte är så insatt i amerikanskt rockstjärneliv och ger sjutton i vad som egentligen hänt så kan det här vara en bra bok eftersom den är skriven på ett lockande sätt.

Ur vulkanens mun

Utläst 080705: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Jag har inte läst något av Zweigbergk förut (och kände inte ens igen henne när brorsan uppmärksammade mig på att vi mötte henne på Djurgården eftersom han vet att jag brukar kändisspana i Stockholm). Nu vill jag läsa mer för det här är den sortens relationsdrama som intresserar mig. Visserligen blir man illa berörd över hur hemskt personerna har det, men det som berör är bra. Jag vill inte erkänna hur mycket jag känner igen mig själv i jagfiguren Anna. Jag borde inte ha så mycket gemensamt med en mamma i 40-årsåldern, men det att känna sig otillräcklig, att inte nå fram till sin partner och att vara less på sig själv kan kännas igen i andra livssituationer.

Anna och Mats och deras barn Sebbe och Molly åker en vecka till Sicilien. Inte för att de egentligen har råd, men något måste göras för att försöka rädda äktenskapet. Efter att ha varit gifta i tolv år känner de varandra utan och innan, varje centimeter av varandras kroppar och varje gest. Det räcker inte för att kunna tala med varandra och förstå. De är inte nöjda med vare sig sig själva eller varandra men hur ska de kunna vara annorlunda?

Gör vad du vill

Utläst 080627: Gör vad du vill av Erlend Loe

Jag tycker om allt som Loe skrivit. Han är verkligen en favoritförfattare och en av dem som skriver de roligaste böcker jag vet. Om någon ber mig om tips på en rolig bok så brukar jag föreslå något av Loe. Det kan inte vara lätt att skriva roliga böcker. Dessutom är det trevligt att han är från Norge eftersom de flesta översatta böcker jag läser annars är från engelska. Jag läste förresten faktiskt hans Fakta om Finland på norska eftersom jag drivit igenom att köpa den till kommunbiblioteket. Jag har inget emot att läsa på norska men det är lite svårt att få tag på sådana böcker i Sverige. Den här boken borde egentligen vara sorglig men eftersom det är en Loebok är den ändå rolig för han skriver så himla knäppt!

Julie är 18 år och hennes mamma, pappa och bror har kraschat med flygplan i Afrika. Hon blir ensam kvar i familjens dyra hus förutom att den polske kakelsättaren Krzysztof är där och arbetar med poolen. Julies psykolog tycker att hon ska börja skriva dagbok för att bearbeta sorgen men Julie förstår inte vitsen med det. Hon vill bara dö och återförenas med sin familj.

Hey Dolly

Utläst 080622: Hey Dolly av Amanda Svensson

Amanda är född 1987 och går en skrivarlinje på folkhögskola (om hon inte är utgången nu). Hon har skrivit en helt sanslös liten bok här. Jag tycker den är underbar och har bara läst positiva recensioner förutom den här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3002161

Dolly är nitton år och döpt efter en amerikansk countrydiva. Hon har pojkvännen Mårten som är ganska tråkig och vänner som är psykiskt störda. Till exempel Katrin som försöker ta livet av sig. Då blir Dolly så arg så hon skriker "Jävla hora" åt henne i telefonen. Det dröjer ett tag innan Katrins föräldrar låter Dolly träffa henne efter det. En annan kompis är Marvin som är utbildad psykolog och försöker läka hennes trasiga själ.

Sju sköna snubbar

Utläst 080619: Sju sköna snubbar av Titti Persson

Det här är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om ett kollektiv med sju personer som inte känner varandra sedan tidigare. Huvudpersonen är Mano, men de andra är lika viktiga. Själva huset spelar också en stor roll med alla sina speciella rum i olika färger. I det violetta rummet bor Richard, i det gula Gabriel, i det ljusblå Felicia, i det orangea Teresia, i det gröna Jonny, i det röda rummet Kim och så bor Mano i det mörkblåa rummet. Ibland är det surrealistiskt och övernaturligt men på ett sätt som passar in i svensk nutid. Lite magisk realism kanske? Jag vet inte riktigt vad det kan kallas men jag tycker om sättet Persson skriver på:

"Kim hade funnit en pojkvän. En stormig natt när strömmen gick bara låg han där under hennes säng. Han pillade förstrött på en Darth Wader i svartlackerad plåt, hade lugg över ögonen och sa att de visst var ämnade åt varandra."

Jag kammar mig

Utläst 080607: Jag kammar mig av Christophe Tarkos

Det här är en lustig diktsamling som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte blivit tipsad om den. Tarkos är en fransman som föddes 1963. Han skriver ofta med lite barnsliga meningar och upprepar saker in absurdum. Ibland blir det långrandigt men oftast blir det komiskt med denna speciella stil. Här är början på en dikt som tilltalade mig och mitt för tillfället oerhört glada sinne:

Jag lever för att det är behagligt att leva. Jag vet varför jag lever. Jag lever för att det är mig ett nöje. Jag har väl sett att det är behagligt att leva, att det finns njutningar i det. Om jag är vid liv, är det för att jag tycker att det är behagligt att leva, alltså har jag bestämt mig för att leva. Jag njuter ofta av livet.

Någon sorts extas

Utläst 080606: Någon sorts extas av Johan Kinde

Besvikelse! Jag förväntade mig verkligen en intressant skildring av musiklivet i 80-talets Sverige eftersom Kinde var med i allra högsta grad genom sitt band Lustans lakejer. Till en början tyckte jag också att boken var åtminstone hyfsad, men ju längre jag läste desto mer insåg jag att den var väldigt platt, tråkig och faktiskt dåligt skriven, ibland rent fånig. Personerna är ytliga, osympatiska, snobbiga och fåfänga. Om man skriver dikter kan man komma undan med sådant här men inte om man är ute efter att skriva en läsvärd roman:

När jag åter lägger mig bredvid henne upptäcker jag att hon nedanför sitt vänstra öga har tre små födelsemärken som faller likt tårar, tre små skönhetsfläckar som ger henne ett sorgset drag som kontrasterar mot de sinnliga läpparna och gör hennes ansikte fulländat.

Innan jag dör

Utläst 080524: Innan jag dör av Jenny Downham

När jag första gången hörde talas om den här boken hade jag nyligen läst Nästa sak på min lista av Jill Smolinski och då kändes det inte så lockande att läsa ännu en bok om en tjej som skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Nu har det gått en tid emellan och jag har hunnit läsa många andra böcker så lusten att läsa om dödslistor har återuppstått (!). Böckerna är i övrigt inte särskilt lika så jag tror inte att Downham härmat Smolinski. Det här är en vansinnigt sorglig bok, och bra!

Alla ska dö, en del snart och andra om många, många år. Tessa är sexton år och vet att hon kommer att dö inom bara några månader. Hon fick diagnosen leukemi redan när hon var tolv. Det är en massa saker hon vill hinna göra och uppleva innan hon dör så hon gör en lista att beta av. Det första på listan är att ha sex. Hennes kompis Zoey lovar att vara med och hjälpa henne att uppfylla önskningarna på listan. De går ut och dansar och raggar upp ett par killar som de följer med hem.

Kurt och fisken

Utläst 080522: Kurt och fisken av Erlend Loe

Jag brukar inte läsa om böcker, det finns alldeles för många nya böcker för det. Det här är ett undantag och en barnbok som man läser fort. Jag har tyckt mer eller mindre, oftast mer, om allt som Loe har skrivit. Det här är hans första barnbok och den är alldeles underbar. Den har jätteroliga illustrationer av Kim Hiorthöy. Här är ett utdrag:

Han hittar en pingvin och frågar om han kan få ta med sig den hem, men det får han inte. Nej Bud, säger Anne-Lise strängt, den där pingvinen måste du sätta tillbaka där du hittade den. Och hon ber Bud tänka på vad som skulle hända om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin. Bud nickar och förstår. Han går tillbaka med pingvinen.

Swing it!

Utläst 080519: Swing it! av Linda Unnhem

Linda Unnhem är en sådan där, som jag tycker eftersom hon är yngre än mig, ung författare och hur hon hunnit med allt som står i presentationen om henne på baksidan av boken fattar inte jag; född 1977, jobbat som redaktionschef på tidningen Hennes och reporter på tidingen Solo, arbetar idag vid sidan av sitt författarskap som frilansjournalist, sex- och relationskrönikör för Hennes och relationsexpert i Radio City Mix Megapol. Jag blir positivt förvånad över hur en tjej kan skriva om en man ur jagperspektiv på ett så övertygande sätt samtidigt som boken är rolig och ibland helt vansinnig men kanske ändå inte alldeles otrolig.

Lars blir mycket förvånad när hans flickvän Pernilla plötsligt föreslår att de ska ha en trekant. Han vet hur envis hon är och att han inte kan säga nej på en gång för hon kommer bara att fortsätta tjata. Han blir mer och mer insnärjd i hennes idéer och funderar för sig själv på hur han ska kunna få stopp på Pernilla för han är livrädd bara för tanken på att låta en annan man dela deras sexliv.

Italienaren

Utläst 080511: Italienaren av Sven Olov Karlsson

Åh, vilken underbart oväntad och bisarr bok! Först var jag lite skeptisk och rädd att den skulle handla om ufon men det är bara en liten pikant detalj att huvudpersonen tror sig (?) ha blivit bortförd av utomjordingar. I övrigt handlar berättelsen om livet i den lilla västmanländska byn Ålsvarta och Italienaren och hans familj. Italienaren heter egentligen Karl-Erik och fick sitt namn eftersom han är mörk och ser utländsk ut. När Italienaren drabbas av tumörer blir det sonen Peter som får ta hand om gården Sveddet. En bok som lyckas vara både rolig och vemodig när man följer Italienaren under hans sista tid.

urklippt.cirklar & fyrkanter

Utläst 080506: urklippt. cirklar & fyrkanter av Klas Mathiasson

Jag fick ett signerat exemplar av Klas och han sa att jag ska kulturkulla den så det har jag gjort. Det är inte var dag jag blir hembjuden till en författare. (Hoppsan, nu censurerar jag mig själv jättemycket...) Men fy, vad coolt att känna en poet som blivit utgiven! Jag tycker nog mest om den här boken för att jag tycker om Klas. Om det var någon annan som hade skrivit dikterna skulle jag nog bara ha tänkt att "Vadå, ska det här vara en dikt?" om många av dem. Jag tycker det är lite knasigt att plocka ut ord ur Magdalena Ribbings bok Nya etikettboken: spelregler för väluppfostrade ur sitt sammanhang så här:

utsatta
är glasen
sten i munnen

Bättre tycker jag om de dikter som är skrivna med hans egna ord som:

man går
under

och förundras
över
ett och annat
under

ja, de flesta under-
gångar är
outredda

och över-
gångar urskiljs väl
först när man gått
över?

Emma, vem är du?

Utläst 080504: Emma, vem är du? av Calle Ljungström

Calle har under hela sin uppväxt fått höra sången om Kalles klätterträd och Emma. Nu har han valt som examensarbete på konstfack att leta efter Emma och dokumentera sökandet under tjugo veckor. Vem är Emma? Var ska han hitta henne? Han sätter upp affischer på stan, efterlyser henne via Coops högtalarsystem, letar efter henne på Spray Date. Han reser till och med till Italien och letar i romantiska Verona, där Romeo och Julia bodde, och i Venedig. Det är en fin liten bok med foton, och själva Calle är jättesöt och jättelång och har jättetjockt hår. Alltihop är sant.

Bekantas bekanta

Utläst 080504: Bekantas bekanta av Mats Strandberg

Jag blir lite kluven av den här boken och läser jag på baksidan blir jag rent rädd när det står "Sveriges svar på Jackie Collins" enligt Elle. Jag tyckte om Strandbergs förra bok Jaktsäsong som handlar om böglivet i Stockholm. Denna handlar väldigt mycket om 90-talet i Stockholm och det är roligt med alla musikreferenser, men personerna blir lite väl otroliga för att övertyga mig. Ibland känns boken pratig och oengagerad och ibland blir jag nästan tårögd. Jag tycker om chicklitt och relationsdramer så i princip gillar jag ju det här, men den hade nog tjänat på att vara lite kortare.

Camilla är drygt trettio och före detta fotomodell. Efter en tid i New York kommer hon hem till Stockholm, har inga pengar och vet inte vad hon ska göra. Förutom att försöka få tillbaka Carlo, mannen som lämnade henne strax före bröllopet när hon avslöjade att hon varit otrogen. Dessutom vill hon bli popstjärna. Ett av hennes hinder heter Lilly som är lillasyster till hennes bästa kompis Daniel och har flyttat till Stockholm för att bli känd. På vilket sätt som helst. Daniel är en överviktig drag queen som vill vara stöd både åt Camilla och Lilly.