Utläst 221231: Det slutar med oss av Colleen Hoover
Det här är en bok som blivit oerhört uppmärksammad på tiktok har jag förstått och den är populär hos våra gymnasietjejer så jag blev nyfiken. Det är en vuxenroman och jag blev glad att den slutade som den gjorde så att jag kan låna ut den på skolbiblioteket med gott samvete. Författaren har sin mamma som förebild till huvudpersonen och på det sättet känns det äkta och gripande trots att det är ren fiktion. Det är spännande och jag har svårt att lägga ned boken. Den kommer att stanna kvar i mitt huvud länge.
För mig blev det oväntat drabbande då en del av boken består av en gammal dagbok. Jag läser mina dagböcker från trettio år sedan och nu är det en period när jag bodde på Island och var kär i byns värsting. Jag har aldrig blivit misshandlad men blev sårad av hans beteende mot mig. Inte för att vi lovat varandra något men jag blev ledsen när jag fick veta att en annan tjej väntade barn med honom. Med denna privata utvikning vill jag bara säga att det finns mycket man kan bli berörd av i romanen och att det är viktigt att lämna ett förhållande om man mår dåligt av det, även om det är passionerat. Ibland är det nära mellan kärlek och hat.
Lily har flyttat till Boston och följt sin dröm att öppna en egen blomsterhandel. Vad hon inte räknat med är att bli förälskad i en hjärnkirurg. När hon träffar Ryle uppe på ett tak är han inte heller beredd på att bli kär. Han vill vara ensam, bara ha tillfälliga förbindelser och satsa på sitt yrke. Hon vill träffa mannen i sitt liv, inte någon som bara vill ligga med henne. Efter att de pratat med varandra uppe på taket tror de inte att de ska ses igen, men det gör de och det uppstår en passion de inte kan värja sig mot. Lily har gamla dagböcker och börjar tänka på Atlas, en hemlös kille som var hennes första kärlek och som försvann ur hennes liv när hon var sexton. Hon kan inte släppa tanken på vart han tagit vägen, han lovade ju att hämta henne när hans liv ordnat upp sig.
2 comments:
gamla dagböcker kan hjälpa att förstå, med lite avstånd
Hannele. Ja, jag tänker att jag förstår gymnasisterna bättre när jag läser hur jag var själv.
Post a Comment