Friday, April 23, 2021

Berätta aldrig det här

 Utläst 210422: Berätta aldrig det här av Frida Boisen


Boisen har varit journalist, talare, författare, programledare, krönikör, chefredaktör, ansvarig utgivare för flera tidningar och tidskrifter... Hon har blivit utnämnd till Årets digitala influencer och Årets kvinnliga företagare. Hon är lika gammal som jag, född 1974, har skrivit böckerna Digital succé och Digital passion. Jag blir alldeles matt när jag läser hennes meritlista och när jag nu läser hennes bok om uppväxten beundrar jag henne än mer för att hon överlevt och lyckats skapa en familj och hålla ihop den. Hon har varit med om mycket som man inte ska behöva uppleva och inte ens fått prata om det, men på något sätt klarat sig igenom det. Det är väldigt starkt och ytterst personligt berättat. Jag såg en intervju med henne på Värmlands litteraturfestival och hon säger att det viktigaste är att våga prata om självmord och att finnas där för dem som mår dåligt. 


På mors dag 2007 glömmer Frida att ringa och skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon väl ringer upp svarar inte mamma och Frida inser direkt att det har hänt något. Hon ringer polisen och säger att de ska gå in i mammans lägenhet för hon känner på sig att hon tagit livet av sig. Vi får följa Fridas uppväxt efter att pappa Peter övergivit familjen när hon var bebis och när de sedan gör ett nytt försök och flyttar ihop igen när hon är fyra år. Sedan sticker pappan igen och Rosita blir psykiskt sjuk. När Frida får en egen dotter blir mamman avundsjuk och kan inte glädjas åt att det går bra för Frida och att hon har allt det där som Rosita inte längre har. Hon klagar på att Frida jobbar hela tiden och bara tänker på sig själv och kan inte acceptera att hon själv inte längre är behövd. Det blir bara värre och värre och Frida känner inte igen sin mamma, som gjorde allt för henne när hon var liten. 



Berätta aldrig det här - Frida Boisen - inbunden (9789189087309) | Adlibris Bokhandel

2 comments:

Hanneles bokparadis said...

verkar sorgsen och viktig

Ylva said...

Hannele. Ja, den är sorglig men också hoppfull och fin.