Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Utläst 100525: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
av Sherman Alexie

Jag vet inte mycket om indianer utöver det svaga minnet av ett besök i ett indianreservat i Arizona där vi köpte halsband av indianer som satt under sina bord för att det var så varmt, när jag var åtta år. Det här är en ungdomsbok som passar utmärkt för vuxna, kanske till och med bättre, för de ungdomar jag hört som läst den har tyvärr inte gillat den. Den är rolig och allvarlig på samma gång och jag blir förvånad när jag ser att de konstiga händelserna faktiskt har hänt.

http://www.fallsapart.com/biography.html

Junior har det inte lätt; förutom att han är indian är han född med vattenskalle och stammar. Men han är inte dum och hans lärare råder honom att byta till en skola utanför reservatet för att komma bort så fort som möjligt. Han väljer att börja på en skola med enbart vita elever och ses som en förrädare trots att han bor kvar och lever resten av sitt liv i reservatet. Hans gamla vän Rowdy hatar honom och han har till en början svårt att få nya vänner på skolan i Reardan.

Dumpa Matthew

Utläst 100522: Dumpa Matthew av Jane Fallon.

Jag fick den här i present av en kompis som är nyfiken på vad jag tycker om den och ja, jag tycker om den. Det är en chick lit som gör att jag både blir glad och nervös, för att huvudpersonen egentligen är ganska vanlig men stökar till sitt liv så det blir fullständigt absurt men ändå inte helt otroligt. Eftersom jag är för okoncentrerad för att läsa på engelska hoppas jag att det kommer fler böcker av Fallon på svenska. Jag tror att det finns två översatta nu.

Helen har i fyra år drömt om att hennes älskare Matthew ska lämna sin familj för hennes skull och att hon inte ska behöva hålla förhållandet hemligt. När han äntligen gör det blir hon överrumplad och vill inte ha honom längre. På något mystiskt sätt blir Helen tvungen att ljuga om nästan allt, hela hennes tillvaro rasar och hon vet verkligen inte vad hon vill längre, men är säker på att det inte är att vara tillsammans med Matthew. Det är svårt att berätta om den här boken utan att avslöja för mycket för det är överraskningarna som är det roligaste.

När man skjuter arbetare...

Utläst 100515: När man skjuter arbetare... av Kerstin Thorvall

Jag har inte läst så mycket Thorvall förut men nu när hon dog kom jag på att jag ska ta och göra det. När man skjuter arbetare... är den första i en trilogi som är delvis självbiografisk och handlar om hennes föräldrars äktenskap. Jag tycker om att läsa om tidigt 1900-tal för det är inte så förfärligt länge sedan och ändå har så mycket förändrats. Det är intressant att läsa om en tid när mina far- och morföräldrar var unga. Boken är välskriven, gripande och alldeles förskräcklig men sann.

Hilma var skogshuggardotter från Norrland, och var den av barnen som fick läsa vidare. Hon var mycket stolt över sitt arbete som småskollärarinna men gav upp det när hon träffade Sigfrid, den charmerande läroverksadjunkten från finare familj. Vad hon inte visste var att han var sinnessjuk. Enligt lagen hade han äktenskapsförbud men hans släkt berättade inte för henne hur det stod till och ett undantag gjordes eftersom hon var en enkel flicka.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Utläst 100513: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon

Jag läste den här boken när den kom 2003 och har för mig att jag gillade den då. Egentligen hade jag inte tänkt läsa om den men jag gjorde det för att vi ska ha den i en bokcirkel på skolan och nu tyckte jag inte så bra om den längre. Hans andra bok på svenska, Utslag av oro, är en av de roligare jag läst! Den här däremot gör mig lite irriterad för att han är så tjatig och skriver såhär:

Jag sa: "Jag dödade inte hunden."
Han sa: "Vet du att det är fel att ljuga för polisen och att du kan råka mycket illa ut om du gör det?"
Jag sa: "Ja."
Han sa: "Vet du vem som dödade hunden?"
Jag sa: "Nej."
Han sa: "Säger du sanningen?"
Jag sa: "Jag säger alltid sanningen."

Det är en bra beskrivning av en autist, men jag blir less på alla hans matematiska uträkningar.

Christopher är femton år och autistisk. Han bor med sin pappa och mamman är död. Det är i alla fall vad Cristopher tror. När han hittar grannens hund ihjälslagen vill han reda ut vad som har hänt. Han startar ett detektivarbete trots att pappan säger att han inte ska lägga näsan i blöt och samtidigt skriver han en bok om hur det går.

Mannen som älskade Yngve

Utläst 100508: Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg

Jag blir nyfiken redan av titeln men har haft den här boken stående i hyllan i flera år. Den kom ut på norska 2003 och på svenska året efter. Nu finns den som förslag att ta hit på Bio Kontrast och jag har äntligen tagit mig för att läsa den. Författaren och huvudpersonen är födda 1972, två år äldre än mig, och det är mycket som påminner mig om min gymnasietid. Det är jättekul med musikreferenser som jag kan relatera till. Boken är både rolig och sorglig. Jag tycker mycket om meningar som: "Hur dåligt kan saker gå? Det kan gå ofattbart dåligt." Då blir jag verkligen tvungen att läsa vidare för att se vad som ska hända.

Jarle Klepp går andra året på gymnasiet i Stavanger 1990. Det var innan det hette EU, när prinsessan Diana fortfarande levde och ingen hade hört talas om bandet Nirvana. Jarles egen grupp heter Mathias Rust Band och de är inte särskilt bra men väldigt energiska. En dag börjar Yngve, en ny kille, på skolan och vänder upp och ned på Jarles värld. Han har sin flickvän Katrine som han älskar och har aldrig varit intresserad av killar, men det är något särskilt med Yngve.

Yatzy

Utläst 100507: Yatzy av Harald Rosenlöw Eeg

Det här är en jättebra ungdomsbok som tyvärr har en lite missvisande framsida med en tjej på fast den handlar om en kille. Det är inget stort problem för mig, som gärna läser om både tjejer och killar, men ack så tokigt det blir när vi ska försöka låna ut boken till läsovana killar på gymnasiet. Jag är nyfiken på filmen efter att ha läst. Jag gillar ju Norge och norska språket.

Daggi har hamnat i fosterhem efter att ha gjort något hemskt. Han förstår inte varför hans nya familj är så snäll och vägrar att bli kallad storebror av Gustaf, som beundrar honom och försöker vara nära honom även fast han behandlar honom hemskt. Mamman ger honom en dyr kamera och norskläraren låter honom få ledigt från lektioner för att göra en film om sista skolåret. Daggi är expert på att ställa till det för sig och vill inte låta Gloria komma nära, även fast han gillar henne. Det är många som vill honom väl, men han har svårt att anpassa sig efter allt som hänt.

I det här trädet

Utläst 100428: I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson

Det är en kul idé av två av landets kända ungdomsförfattare att skriva en bok tillsammans och de skriver vartannat kapitel, men det är inte som man tror Katarina som skriver om Siri och Per om Jakob utan tvärtom. Deras stilar passar ihop med varandra och man tänker inte på att det är två författare. Det blir inte den kärleksroman jag förväntar mig utan något helt annat, men på ett positivt sätt blir jag överraskad.

Han har lagt märke till henne och hon har lagt märke till honom då de befunnit sig på samma plats, men egentligen har deras liv ingenting med varandras att göra. Eller har de? Jakob är en kille som tänker mycket och ofta går ensam, men han har Ida att prata med. Sin bror John har han däremot inte mycket att säga till. Siri är också en tänkare som nästan inte pratar med någon annan än Fatima. Tills den där hemska dagen när hon sårar henne och säger en massa dumma saker som hon inte alls menar.

Ibland bara måste man

Utläst 100427: Ibland bara måste man av David Levithan

Tidigare har jag läst Nick och Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn. Den är jättesöt men ser tyvärr lite barnslig ut så jag får berätta för gymnasisterna att den inte är det. Det här är ännu en fantastisk ungdomsbok som jag tycker känns väldigt nu. Huvudpersonen är en bög med problem, men inte för att han är bög utan för att han trasslar till det med kärleken, och jag blir glad över att det skildras på samma sätt som en heterokärlek och att det inte är något konstigt. Han har alltid vetat att han är homosexuell och är accepterad för det.

Paul har det inte lätt. Problemet är inte att han är homosexuell utan att han har hittat Noah, världens gulligaste kille, och sedan gjort honom besviken när han råkade kyssa sin före detta pojkvän Kyle i en städskrubb på skolan. Hans kompis Joni har övergivit honom och gänget för sin nya pojkvän Chuck, som ingen gillar, och kompisen Tony är inspärrad för att hans föräldrar inte vill acceptera att han är homosexuell. Dessutom ska han vara med och arrangera den årliga festen Glada änkan och alla i festkommittén kommer inte överens.

Svinalängorna

Utläst 100425: Svinalängorna av Susanna Alakoski

Alakoski fick Augustpriset 2006 för Svinalängorna som var hennes romandebut men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu trots att jag har tänkt att jag ska. Det är en mycket verklighetstrogen barndomsskildring där jag som alltid undrar hur mycket som är självupplevt. Det känns som att bokens Leena bär mycket av verklighetens Susanna. Boken påminner mig om två andra böcker av kvinnor som vuxit upp med supande föräldrar; Dårens dotter av Mian Lodalen och Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

Till en början har Leena det ganska bra även fast familjen är fattig och de bor i de så kallade Svinalängorna, ett bostadsområde med invandrare och låginkomsttagare i Ystad. Hon leker med vännerna Riitta och Åse och har två bröder. Den sista tredjedelen består av mer och mer misär ju djupare föräldrarna fastnar i alkoholmissbruk, men det finns hopp och familjen får hjälp av socialen.

Drömmar på jorden

Utläst 100423: Drömmar på jorden av Einar Már Gudmundsson

Det här är fortsättningen på Fotspår på himlen. Nu handlar det mest om jagpersonens föräldrar. Pappan är ett av barnen från en fattig familj som blev utplacerade i olika hem. Det är svårt att förklara vad boken handlar om för det är så många trådar som knyts ihop. Men den är bra!

Fotspår på himlen

Utläst 100420: Fotspår på himlen av Einar Már Gudmundsson

Gudmundsson är en av de isländska författare som blivit mest känd utanför landet. Han beskriver det isländska livet mycket skickligt och har en stil som ibland påminner om de gamla isländska sagorna. Jag har bott ett halvår på Island och njuter av alla isländska namn och känner igen mig i mycket.

I Fotspår på himlen får vi följa en fattig familj från slutet av artonhundratalet. Det börjar med jagpersonens farmor Gudný och farfar Ólafur. Det är många personer att hålla reda på som jag redan virrat ihop så jag tar ett litet utsnitt från baksidestexten i stället:

Det är en historia om stolta människor, och samtidigt en rundmålning av det isländska samhället. Humorn och slagfärdigheten tas till bundsförvanter i skildringen av en värld full av färgstarka människor, vars liv lämnar djupa outplånliga avtryck i det isländska samhället.

Myggor och tigrar

Utläst 100419: Myggor och tigrar av Maja Lundgren

Nu kommer jag inte ens ihåg varför jag ville läsa boken, men det var nog för att jag läste en recension nyligen. Maja blev Augustnominerad för Pompeji men vann inte. Hon har levt i de spanska kvarteren i Neapel och upplevt maffian camorran på nära håll. Detta jämför hon med svenskt kulturliv och framför allt Aftonbladets kulturredaktion.

Det blir mycket smutskastning och jag tycker inte att det håller för en roman på femhundra sidor, men Neapeldelarna är intressanta. Naturligtvis är det helt åt skogen att några få maktgalna män sitter i toppen, men det berättigar inte en hel bok med privata anklagelser och uttalanden om otrohet och annat känsligt.

Siljans konditori

Utläst 100413: Siljans konditori av Oscar Danielson

Jag köpte boken för att det är en fin titel och lockande framsida, är man från Dalarna kan man vara lite lättflörtad med sådant här. Det är en söt liten bok men det händer inte så mycket. Jag vet inte om det bara är jag men jag tycker inte att historierna hänger ihop riktigt och det är synd för det verkar som det är tänkt att man genom tillbakablickar ska få sammanhang förklarade för sig. Men det är vackert skrivet och det räcker långt.

Rikard och hans mamma Barbro åker till Dalarna för sin årliga iläggning av mormor Elins båt. Barbro tänker övertala sin mamma att flytta med till Stockholm men det är inte Elin intresserad av. Rikard hoppas på att få träffa sin barndomskärlek Sofie som han inte sett på tjugo år, men han minns så väl stunderna på Siljans konditori där hon jobbade. Barbros make Gunnar befinner sig på västkusten och grubblar. Vi får träffa Barbro och Gunnar i återblickar som unga.

Jag väljer livet

Utläst 100412. Jag väljer livet av Sabine Dardenne

Sabine är en av de flickor som råkat ut för pedofilen Marc Dutroux i Belgien och hon var inspärrad i hans källare i åttio dagar när hon var tolv år. Åtta år senare skrev hon en bok om hur det var. Boken är skriven tillsammans med Marie-Thérèse Cuny som är författare men jag tycker ändå tyvärr att den är dåligt skriven. Historien är viktig och får inte glömmas bort och sådana här brottslingar ska sitta på livstid och inte komma ut efter tre år på grund av gott uppförande som Dutroux gjorde.

Sabine var på väg till skolan på cykel när hon blev kidnappad av Dutroux och en medhjälpare. Hon blev neddrogad och förd till hans hus där hon blev fånge i ett litet dolt utrymme i källaren. Hon blev utnyttjad av Dutroux som påstod sig vara hennes räddare. Han ljög om att hennes föräldrar inte betalade en lösensumma och breven hon skrev till sin mamma överlämnades aldrig. Däremot var de med som bevis vid rättegången.

Genom dina ögon

Utläst 100410: Genom dina ögon av Stephenie Meyer

Det här är inte en bok som jag hade tänkt läsa eftersom den handlar om utomjordingar och science fiction är inte min genre. Jag har läst Om jag kunde drömma, den första i Twilightserien, för att se vad det var för något och trodde inte jag skulle läsa mer Meyer eftersom det känns för tonårsaktigt för mig, men så vann jag den här i en utlottning hos Kulturbloggen. Den är 606 sidor och det känns till en början rätt mastigt, men den är ändå lättläst. Det tar ett tag innan den kommer igång men sedan griper den tag och jag kommer på mig själv med att fundera över hur det ska gå även när jag gör helt andra saker än läser. Dock tror jag inte det blir samma succé som med Twilight.

En art som kallas själar har övertagit jorden och inopererats i människor. Vandraren är en själ som blivit implanterad i Melanies kropp. Men Melanie försvinner inte utan hennes känslor och minnen finns kvar och de båda rösterna pratar inne i huvudet. Melanie saknar sin älskade Jared och sin lillebror Jamie och Vandraren ger sig av för att leta reda på dem.

Ett annat liv

Utläst 100407: Ett annat liv av Per Olov Enquist

Jag hörde P O på litterär båtsalong och han är en fascinerande människa som man direkt lägger märke till innan han öppnar munnen för han är väldigt lång. När han sedan talar lyssnar man gärna eftersom han är duktig på att välja sina ord. Fast han gjorde det inte helt lätt för kvinnan som intervjuade honom. Jag trodde inte att jag läst något av honom innan men när jag tittade i min läsdagbok hade jag läst Magnetisörens femte vinter när jag läste litteraturvetenskap. Ett annat liv fick Augustpriset 2008.

P O har skrivit en bok om sitt liv i andra person. Det börjar 1934 i lilla Hjoggböle i Västerbotten, en by som fött fram flera kända författare. När han var liten var han så snäll att han såg sig tvungen att hitta på synder att bekänna under lördagarnas bönestunder. Som vuxen blir han författare men fastnar i alkoholmissbruk. Efter femton år lyckas han ta sig ur det.

Livstecken

Utläst 100402: Livstecken av Gunilla Linn Persson

Gunilla är mest känd som författaren till TV-serien Skärgårdsdoktorn. Därutöver har hon skrivit barnböcker, romaner, dramatik och diverse annat. När jag läser det här förstår jag inte hur hon har lyckats producera så mycket när hon mått så dåligt som hon periodvis gjort. Det här är en samling brev hon skrivit till olika människor men aldrig skickat. Man kan undra lite vad hennes före detta män tycker om det, för det är inte bara smickrande läsning.

Gunillas sena nittiotal var en katastrof. -95 fick hon ett sent missfall, -96 en psykos, -97 gick hon igenom en skilsmässa och en andra psykos, -98 fick hon ett barn med Downs syndrom. -99 hittade hon barnets pappa hängd. Utöver detta har männen hon träffat haft alkoholproblem och medhängande ekonomiska problem så Gunilla har fått dra lass tyngre än man tror någon ska orka. Ändå är det inte alltigenom svart utan det ligger ofta en humor bakom.

Om du var jag

Utläst 100401: Om du var jag av Jessica Schiefauer

Den här ungdomsboken är så sorglig så det blir en klump i halsen. Det är ett bra betyg när jag blir så berörd. Jag förstår hur Agnes känner och jag vill så gärna att det ska gå bra för henne. En mycket stark debutroman!

Agnes och Louise är allra bästa kompisar, trots att de är så olika som man kan vara. Louise är den spännande av dem, hon är rolig, snygg och nästan perfekt. Agnes känner sig trist jämfört med henne men det spelar ingen roll för deras vänskap är så stark och efter gymnasiet skaffar de en lägenhet att dela. Agnes jobbar på ett fik och Louise i garderoben på en nattklubb. Men plötsligt dyker Hannes upp i Agnes liv och Louise blir avundsjuk. Hon åker ensam till Grekland för att jobba när inte Agnes vill följa med och Agnes upptäcker att Louise dolt saker för henne.

Kallare än Kargil

Utläst 100328: Kallare än Kargil av Carina Rydberg

Det här är Rydbergs debutroman och den håller inte samma klass som hennes senaste Den som vässar vargars tänder. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den här romanen vill. Som reseskildring är den hyfsad, men personporträtten är platta och man får inte grepp om vare sig huvudpersonen Ulrika, eller övriga, vilket är synd för det skulle kunna vara intressant.

Ulrika har rest till Indien för att vara ensam utan att känna sig ensam. Hon träffar på en massa människor att fortsätta resan med så själva ensamheten verkar inte vara huvudmålet. Det knarkas, has sex, och människor dör, men Ulrika reser vidare utan något mål.

Kallocain

Utläst 100328: Kallocain av Karin Boye

Egentligen är jag inte någon framtidsvisionsfantast utan brukar tycka att det är ganska trist med science fiction och liknande och denna läste jag för att den ska vara med i skolans bokcirkel. Men Boyes dikter gillar jag och hon skrev bra så jag försöker glömma bort att jag inte förstod den här när jag läste den första gången, jag var nog för ung då. Intressant med att läsa denna nu är ju att det går att jämföra boken med det verkliga tvåtusentalet.

Leo Kall har uppfunnit ett medel som kan ge Världsstaten full kontroll. Han kallar det kallocain efter sig själv och när det sprutas in i människor talar de absolut sanning. Det visar sig att de flesta bär på hemligheter och drömmer om uppror. Makar anger varandra, liksom vänner och kollegor, och ingen går säker. Till och med Leo själv börjar tvivla på Staten och sin roll som lojal medsoldat.