Kallocain

Utläst 100328: Kallocain av Karin Boye

Egentligen är jag inte någon framtidsvisionsfantast utan brukar tycka att det är ganska trist med science fiction och liknande och denna läste jag för att den ska vara med i skolans bokcirkel. Men Boyes dikter gillar jag och hon skrev bra så jag försöker glömma bort att jag inte förstod den här när jag läste den första gången, jag var nog för ung då. Intressant med att läsa denna nu är ju att det går att jämföra boken med det verkliga tvåtusentalet.

Leo Kall har uppfunnit ett medel som kan ge Världsstaten full kontroll. Han kallar det kallocain efter sig själv och när det sprutas in i människor talar de absolut sanning. Det visar sig att de flesta bär på hemligheter och drömmer om uppror. Makar anger varandra, liksom vänner och kollegor, och ingen går säker. Till och med Leo själv börjar tvivla på Staten och sin roll som lojal medsoldat.