Utläst 100306: Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk
Jag tycker om sättet Zweigbergk skriver på, men det är väldigt mörka historier hon kommer med så man får lov att vara grundglad för att inte bli ledsen när man läser. I den här boken blir jag irriterad på en Louise och förstår inte hur familjen står ut och stöttar henne, hur otacksam hon än är och hur dumt hon än har ställt till det för sig.
Susanne har blivit av med jobbet, separerat från Magnus och hans tre barn och flyttat ut till sin lilla stuga på landet. Hon vill bara vara ifred och tänka en tid. Men så kommer hennes syster Louise och förstör planerna genom att dumpa sin femtonårige son Jonas hos henne. Det som bara ska vara några dagar, för att Jonas ska slippa vara med och bli vräkt från deras lägenhet, blir längre tid.
3 comments:
Har tänkt flera gånger att jag skulle läsa någon bok av henne men det har inte blivit av... har du läst flera, vilken ska man välja?
Jag har även läst Ur vulkanens mun som är bättre men svartare.
Kanske man får ta och läsa denna med.
Ja, i boken Precious är det berättigat med det fula språket. Det hade inte gett samma känsla för huvudpersonen utan det. Tycker verkligen du ska läsa boken!
Post a Comment