Tävling

Jag är med i en utlottning om boken Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones på Tonårsboken.

Vill du vara med i tävlingen kan du titta här:
http://tonarsboken.blogspot.com/

Vi i villa

Utläst 101109: Vi i villa av Hans Koppel

Det har varit mycket skriverier och gissningar om vem pseudonymen Hans Koppel är och de allra flesta blev förvånade när det visade sig vara barnboksförfattaren Petter Lidbeck. Han har rätt när han säger att man läser boken på ett annorlunda sätt när man vet det. Inte för att jag läst något annat av Lidbeck, men visst har jag andra förväntningar på böcker av en barnboksförfattare än en "vanlig" författare. Det som stör mig med den här är att den är satt i skrivmaskinstext som försvårar läsningen och att det är så kortfattade dialoger och ibland svårt att hänga med i vem som säger vad. Särskilt när det inte är några talmarkörer. Exempel:

Anna kommer ut, visar upp sig.
Få se. Gud så fin du är.
Titta, pappa.
Hon studsar på stället och diademets spiraler dansar runt.
Jag kör dig.
Men det är nära, jag kan gå .
Hon är snart fem i, jag kör så du inte kommer för sent.
Men pappa...
Ja?
Du behöver väl inte köra ända fram?
Du stannar vid lekplatsen.
Okej, då kommer jag och hämtar vid tio. Får du ha det så kul.
Du kör långsamt därifrån, iakttar henne i backspegeln.

Bra däremot är att boken är skriven i duform, det känns annorlunda. Och så är den rolig, fast det går åt skogen för huvudpersonen. Det känns lite lustigt för mig att läsa en sådan hemsk skildring av villaliv just precis när vi har köpt hus och jag ser fram emot något mera eget. Petter Lidbeck har testat att bo i villaområde och vill inte tillbaka. Jag läste i en intervju med honom att det är precis så som han beskriver det och ibland värre och att boken inte är direkt självupplevd men man kan säga avlyssnad.

Du ser ut som du mår och du mår inte bra. Din fru har fått reda på att du har en älskarinna och kommer att lämna dig. Det börjar hända konstiga saker i villaområdet och det går inte längre att lita på någon. Killarna i innebandygänget är egentligen inte dina kompisar och du retar dig på dina grannar.

Radhusdisco

Utläst 101108: Radhusdisco av Morgan Larsson

Jag har läst lite blandade recensioner om den här, men eftersom jag själv är uppvuxen på 80-talet, liksom författaren fast han är fyra år äldre, så gillar jag denna sorts nostalgi och uppväxtskildring och håller inte med de negativa rösterna. Morgan är journalist och programledare för Christer i P3. Han kommer från Trollhättan och bor i Göteborg. Det känns bra att han inte hamnat på Saab, som de flesta från Trollhättan tydligen gör (eller åtminstone gjorde, under Saabs storhetstid).

Det är en roman men det finns hur mycket igenkänning som helst. Förutom att jag ju inte kan veta hur det är att noja över att förhuden är för trång, men det känns ändå trovärdigt så jag får väl fråga mina killkompisar om snopproblem i tonåren. Jag minns kläderna, frisyrerna, TV-programmen och på avstånd frågachansproblematiken (fast det var aldrig någon som frågade chans på mig utan jag och en kompis var oftast frivilligt utanför alla kärlekskaruseller).

I den här boken får vi följa Morris under hela hans grundskoletid. Lågstadiet är en bra tid trots att kompisen Linus får alla snygga tjejer (då blir ju han andrahandsvalet vilket inte är illa det heller). Sedan flyttar familjen från lägenhet till radhus och han får börja i en ny skola på mellanstadiet. På högstadiet har klassen utvecklats till en riktig problemklass och gamle magistern kommer för att prata klassen till rätta. Utanför skolan har han kompisar, flickvänner och tonårsproblem. Han har alltid fått höra att han tänker för mycket, men när han träffar en kompis farfar som också säger att han antagligen grubblar för mycket känner han sig lugnad; han vill gärna bli som fantastiske Einar.

I eget sällskap

Utläst 101105: I eget sällskap av Steve Martin

Om man är i behov av något lättläst, och det var jag efter ganska tunga Hjärtblad av Aino Trosell, är det här ett bra val. Bara man säger Steve Martin tänker jag komedi, för jag förknippar honom med filmer som Hfuhruhurrs dilemma, Brudens far och Little shop of horrors. Boken är både rolig och lite sorglig och jag rekommenderar den till den som vill läsa en roman om psykisk sjukdom.

Daniel Pecan Cambridge har stora problem eftersom han är rädd för trottoarkanter. När han lämnar sin lägenhet tar han de mest mystiska vägar för att undvika trottoarkanterna men ibland måste han ut, till exempel för att gå på apoteket och köpa sexton cerat. Trots mycket innesittande händer det grejor i Daniels liv; han får spela med i en morddokumentär för TV, blir kär i mäklaren Elizabeth, träffar psykiatristudenten Clarissa och hennes son Teddy och vinner uppsatstävlingen om den mest genomsnittlige amerikanen.

Hjärtblad

Utläst 101105: Hjärtblad av Aino Trosell

Mamma sa att jag kan läsa den här och kanske tycka om den för att den handlar om dalkullor som vandrar till Stockholm, men själv tyckte hon att den var lite orealistisk för att allt för mycket händer samma människa. Och jag håller med henne. Jag ville tycka om boken, och den är inte dålig, men ibland blir den faktiskt tråkig, trots att den alltså har en historia som borde gripa mig, om kullan Hulda som vandrar till Stockholm för att söka jobb i slutet av 1800-talet. En bok på nästan femhundra sidor måste ha något mera för att jag ska tycka att den håller hela vägen. Jag gör orättvisa jämförelser med böckerna om Nancy av Elsie Johansson och naturligtvis Utvandrarserien av Moberg och Stadserien av Fogelström. Jag tycker ju om att läsa om hur det var i Sverige förr, men det måste kännas äkta och finnas personer man kan känna för och Hulda är inte någon jag kan identifiera mig med.

Hulda växte upp i ett Malung där folk var fattiga och svalt i början av 1870-talet. När hon konfirmerats gav hon sig ut på vandring som så många andra dalkullor gjorde på den tiden. Hon gick till Stockholm för att söka jobb och hamnade i en fin familj. Hemma i Malung väntade Lars, mannen hon älskade, men när hon återvände hem för att träffa honom på sommaren har något hänt.

Jag finns

Utläst 101103: Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Jag hade precis lånat den här boken när den blev nominerad till Augustpriset för barn- och ungdomsböcker. Det är en viktig bok som Maja-Maria själv säger att hon skulle ha behövt när hon var fjorton år. Den bygger på författarens egen uppväxt och är hennes debut.

Johanna är fjorton år och går i åttan. Hon har det värre än de flesta andra i hennes ålder. Förutom att två killar i klassen misshandlar henne i skolan har hon en mamma som också misshandlar henne, både fysiskt och psykiskt. Trots att det kommer en socialtant till skolan och pratar med Vedin, som är hemsk mot Johanna så händer det inget. Man förstår inte hur Johanna härdar ut och till slut gör hon inte det heller.

Krigare utan minne

Utläst 101029: Krigare utan minne av Niklas Krog

Eftersom skolan hade besök av Niklas Krog i veckan tänkte jag att jag skulle läsa något mer av honom än de två böcker jag läst om de unga basketspelarna Turk och Ayla. Jag är egentligen inte intresserad av äventyrsberättelser men det här är en liten bok från LL-förlaget (lättläst) så den går fort att läsa. Jag blev glatt överraskad över att den snabbt drog in mig i en våldsam historia med mycket blod och död, sådant som jag inte brukar gilla alls att läsa om. Det är en perfekt bok för killar som är ovana läsare och som vill ha mycket action. Det enda som stör mig är de påhittade tarpunerna som är lite för mycket fantasi för mig.

En man vaknar upp på en öde strand. Han vet inte var han är. Han vet inte ens vem han är och alla hans minnen är borta. Det kommer fram fyra hotfulla män mot honom och då minns han en sak; hur man dödar. Han undrar varför alla är rädda för honom och vad han har gjort, eftersom alla verkar veta vem han är.

Ett nytt liv på köpet

Utläst 101024: Ett nytt liv på köpet av Emma Granholm

Jag har tyckt om båda Emmas tidigare ungdomsböcker Simon & Sophie och Liv & Lovisa och jag gillar denna också. Emma har förmågan att skriva om vanliga svenska ungdomar med vanliga problem utan att det blir tråkigt. Jag känner verkligen för huvudpersonen Sanna även när hon gör fel för jag förstår varför hon beter sig som hon gör. Det är lätt att känna igen sig i osäkerheten och viljan att vara alla till lags. Boken skulle vara bra att diskutera i klass.

Sanna har varit ensam enda sedan hennes kompis på lågstadiet slutade leka med henne. Hon tror själv att det är något fel på henne och att det är därför ingen vill vara med henne. När hon börjar på gymnasiet är det på en skola där hon inte träffat någon innan och plötsligt får hon klasskompisar som låter henne vara med i gemenskapen, även utanför skolan. Hon blir överlycklig och hänger med på precis allt; bio, utställningar, fika, oavsett om hon är intresserad eller inte. Rebecca i klassen reagerar på att hon håller med alla och ibland säger emot sig själv. Hon stör sig på att Sanna vill vara kompis med alla, för det kan man väl inte?

Den osynliga väggen

Utläst 101020: Den osynliga väggen av Harry Bernstein

Den här boken har jag tänkt läsa länge och nu är jag glad att vår bokcirkel på skolan har valt den så att det äntligen blev av. Det är helt fantastiskt att Harry debuterade när han var 96 år gammal och nu har hunnit med att skriva tre böcker när han är 100. En rolig sak är att det svenska förlaget blev så förtjusta i boken så att den kom ut i svensk översättning före originalet. Jag är djupt imponerad av Bernsteins goda minne och hans exakta beskrivningar av hur saker var under det tidiga 1900-talet. Boken påminner om Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, som också skrivit om sin eländiga uppväxt.

Runt första världskriget bor Arry och hans familj på en liten fattig gata i Lancashire i England. Det är stor skillnad på de olika sidorna av gatan och på Arrys sida bor det bara judar, medan de kristna bor på den andra. Arrys mamma har det inte lätt att få pengar till mat för den stora familjen och pappan super upp det mesta han tjänar. När en judisk flicka har en kärleksaffär med en kristen pojke blir det stor skandal och mycket skvaller. Arrys mamma har mycket svårt att acceptera att dottern Lily förälskar sig i Arthur från fel sida.

Vips så blev det liv

Utläst 101003: Vips så blev det liv av Bob Hansson

Det här är en riktigt bra och framför allt väldigt rolig bok, som jag läste ut på två dagar. Det är sympatiskt med korta kapitel då jag tänker att jag lika gärna kan läsa ett till. Bobs första roman Gunnar var också bra och hans intervjubok Kärlek - hur fan gör man? är jättefin, så mina förväntningar på denna var rätt höga, och ändå var den faktiskt ännu bättre än förväntat!

Bob beskriver på ett både sorgligt och roligt sätt om saker som hänt som lett fram till att just han blev till. Hans mamma fick inte rätt till abort och när han väl föddes var det två månader för tidigt och på en färja på väg hem till Helsingborg. Mamman jobbade som kallskänka på båten och bar iland sin son i en diskkorg.

Han berättar om hur han som ung flög till Indien för att hitta sig själv. Resan höll på att sluta innan den ens börjat eftersom han glömt skaffa visum, men på ett mirakulöst sätt tog han sig dit ändå. Hela boken är fylld av små och stora mirakel, tillfälligheter och frånfälligheter (det ordet hittade jag visst på själv). Han väver samman den dåtida Bob med en nutida som sitter i Småland med fru, barn och får och äntligen har funnit sig själv och lyckan. Eller?

Här ligger jag och blöder

Utläst 101016: Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

Jag blev glatt överraskad av Jägerfelds första bok Hål i huvudet för den var bättre än jag trodde, både rolig och sorglig. Den här boken är klassad som ungdomsbok, men kan absolut läsas av vuxna också och även denna gång har författaren lyckats med att beskriva en ung tjejs liv på ett sätt som är realistiskt men ändå urflippat. Men vilken tonåring känner sig egentligen normal? Det här är den roligaste bok jag läst på länge! Huvudpersonen Maja är underbart drastisk och spännande att följa. För mig är det också kul att Jenny är född samma år som jag och kommer från lilla Skärblacka, en bruksort utanför Norrköping där även min pappa växte upp och där jag varit mycket och hälsat på farföräldrarna.

Maja går första året på gymnasiet och bor med sin pappa i Stockholm. Varannan helg åker hon och hälsar på sin mamma i Norrköping. Mamman jobbar med psykologi på universitetet, men har psykiska problem själv. När Maja råkar såga sig i tummen på en bildlektion undrar hennes pappa om hon gjorde det med flit. Hennes mamma svarar inte i telefon och hör inte av sig trots olyckan. Till tröst hittar Maja en kille som egentligen heter något annat men presenterade sig för henne som Justin Case på en fest.

Barns tankar om barn

Utläst 101015: Barns tankar om barn av Grethe Dirckinck-Holmfeld

Det här är samma idé som i böckerna Gud som haver barnen kär har du någon ull och Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell. Den danska författaren har åkt runt och intervjuat barn och i det här fallet frågat dem om barn. Det är en trevlig sorts presentbok, med många små kloka och galna tankar i en salig röra. Här är några exempel:

Min mamma och pappa fick ett barn som dog. Och det hade de ju ingen glädje av. Så då fick de mig.
Maria 8 år

Jag vet inte om det är bra med många syskon. För jag har bara två småsystrar, en lillebror, en storebror och två storasystrar.
Ambreen 8 år

Om bebisen blir för smal blir den ju för lång.
Benjamin 9 år

Jag sa att min lillebror skulle heta Martin. Så han fick heta Christian.
Karina 6 år

Dråpliga kulturkrockar

Utläst 101011: Dråpliga kulturkrockar - en novellantologi

Dråpliga kulturkrockar är en söt liten bok med två redaktörer; Annica Anderson och Namder Nasser. Jag vet inte riktigt hur mycket redaktörerna har bestämt över texten, men kan tycka att vissa texter är skrivna på ett misstänkt likadant sätt för att vara författade av olika människor. Annars har jag inga större invändningar mot novellerna för de flesta är roliga (dråpliga är ett ord som för mig tyvärr drar tankarna mot buskis och annan humor jag avskyr) och har stor igenkänningsfaktor. Jag känner bara igen Zinat Pirzadeh bland författarna och det är en bra blandning av svenskar som gjort bort sig utomlands och invandrare som varit med om missförstånd i Sverige.

Min första världssensation

Utläst 101010: Min första världssensation av Annalena Hedman

Nu när jag jobbar på en grundskola passar jag på att låna barnböcker och det är jätteroligt! Den här boken skulle jag ha älskat när jag var tio år. Det är kul att den handlar om Norrland och att huvudpersonen är adopterad från Sri Lanka (trots att det bara nämns i en bisats).

Abbe (som egentligen heter Matilda Albertina)och hennes kompisar Antón och Nadja får en fantastisk idé; de ska se till så att det blir en världssensation i lilla Istermyrträsk. De går till biblioteket, där Abbes mormor jobbar, och tittar i alla gamla Guinness rekordbok de hittar för att se om det finns något rekord de kan slå. Nadja borde kunna slå rekord i att äta flest mums-mums på en minut.

Mario Vargas Llosa

Här är ett inlägg från igår på min andra blogg http://yfronten.blogg.se :

Nobelpristagare i litteratur blev Mario Vargas Llosa från Peru. Vi satt fyra stycken inne på vårt lilla kontor på skolbiblioteket och lyssnade på radio när det avslöjades. Fast först när Peter Englund sagt namnet var vi bara ett stort "Va?" för det lät mest som capricciosa när han uttalade det.

Jag googlade raskt upp det och hämtade de tre böcker vi faktiskt har av honom och en blev utlånad direkt av en man som ringde och frågade om han fick låna och vi var enda biblioteket i kommunen som hade den boken.

Jag har inte läst något av honom men har hört namnet och det får man vara glad för i Nobelprissammanhang. Mina föräldrar ska åka till Peru så de kanske köper något av honom på spanska.

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Utläst 101006: Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

Thydells debutbok I taket lyser stjärnorna har nästan blivit ihjälälskad och tar upp det svåra ämnet att en mamma kan dö i cancer. Nästa bok Det fattas en tärning är också fin och uppskattad och jag tror att de flesta som läst båda tycker att det är en bra uppföljare. Så kom då denna den tredje boken och med den tänkte Thydell att hon skulle skriva en historia utan något jätteproblem, med helt vanliga ungdomar, och då gör man det ganska svårt för sig eftersom det ändå måste hända något för att man ska hålla intresset uppe hela vägen. Jag har läst lite olika åsikter om hur hon lyckas med det, men själv tycker jag att det går fint. Jag vill verkligen veta hur det ska bli för Nora och blir förvånad när inte allting ordnar sig på slutet. Som en kul detalj finns det ibland små Noriska ordspråk längst ned på sidorna, som till exempel: Inget ont som inte har något gott med sig till någon annan. Sorglig, rolig och mycket påminnande om min egen gymnasietid är denna bok.

Nora Jonasson har bästa vännen Lisa som är snygg och smart och populär, allt det som Nora inte är, men hon tycker att det är okej för populariteten smittar liksom av sig så att hon får glädje av den också. Så har det i alla fall varit tidigare. Men någonstans är Nora nog ändå lite avundsjuk på att Lisa har så lätt för att få killar. Nora råkar prata med Lisas pojkvän Jack på en fest och försöker trösta honom för att Lisa försvunnit iväg med en annan kille. Vad som händer sedan är inte alls något Nora har planerat.

Vips så blev det liv

Första recensionsdatum 19 oktober

Utläst 101003: Vips så blev det liv av Bob Hansson

Det här är en riktigt bra och framför allt väldigt rolig bok, som jag läste ut på två dagar. Det är sympatiskt med korta kapitel då jag tänker att jag lika gärna kan läsa ett till. Bobs första roman Gunnar var också bra och hans intervjubok Kärlek - hur fan gör man? är jättefin, så mina förväntningar på denna var rätt höga, och ändå var den faktiskt ännu bättre än förväntat!

Bob beskriver på ett både sorgligt och roligt sätt om saker som hänt som lett fram till att just han blev till. Hans mamma fick inte rätt till abort och när han väl föddes var det två månader för tidigt och på en färja på väg hem till Helsingborg. Mamman jobbade som kallskänka på båten och bar iland sin son i en diskkorg.

Han berättar om hur han som ung flög till Indien för att hitta sig själv. Resan höll på att sluta innan den ens börjat eftersom han glömt skaffa visum, men på ett mirakulöst sätt tog han sig dit ändå. Hela boken är fylld av små och stora mirakel, tillfälligheter och frånfälligheter (det ordet hittade jag visst på själv). Han väver samman den dåtida Bob med en nutida som sitter i Småland med fru, barn och får och äntligen har funnit sig själv och lyckan. Eller?

Turk & Ayla

Utläst 101001: Turk & Ayla av Niklas Krog

Jag läste Ingen rädsla, den första boken om basketspelarna Turk och Ayla, för att jag ville läsa något av Krog och inte för att jag är intresserad av basket, för det är jag inte. Det finns inte någon sport jag vill läsa om egentligen så det får lov att vara rejält mycket annan handling för att locka mig, som i Dubbelfel och Dagen efter av Lionel Shriver om tennis respektive snooker. De här böckerna om ungdomarna som spelar basket är bra för att de även handlar om kärlek och identitet. Själv har jag spelat volleyboll och kan känna igen mig i lagspelet, även fast jag aldrig nådde någon högre nivå. Turk & Ayla är fristående men jag tyckte om att läsa Ingen rädsla först så att jag blev rejält nyfiken på de här femtonåringarna. Det är så bra beskrivet hela deras tillvaro, både i skolan, hemma och på basketplanen.

Jag var på ett seminarium på bokmässan där Krog samtalade med Martin Svensson och Alexandra Pascalidou på temat svennar, blattar och helt vanliga människor och Pascalidou som har grekiskt ursprung och kallar sig själv för blatte tyckte att både Krog och Svensson skrivit böcker som skildrar invandrare på ett bra sätt och inte använder klyschor som "mamma rör i stora grytan" som det lätt kan bli när man beskriver stora invandrarfamiljer.

Turk är helsvensk och heter egentligen Mattias och har haft det lustiga smeknamnet sedan han var liten. Han bor i Bromma och spelar basket bättre än vad han förstår själv. Ayla är en turkisk tjej i Rinkeby som spelar med invandrarlaget Akropol. Egentligen har de väl inget gemensamt förutom basketen men de dras till varandra trots att han är blyg och hon arg. De vill inte erkänna det för sina kompisar men till slut märker alla att det är något på gång mellan dem.

Kapten Nemos bibliotek

Utläst 100926: Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist

Efter att jag varit på litterär båtsalong med tidningen Vi och hört PO blev jag nyfiken och läste hans biografi Ett annat liv och tyckte mycket om den. Det var bra att jag valde den som första bok av honom (förutom att jag visst läst Magnetisörens femte vinter på litteraturvetenskapen men inte minns något av den). Jag har ofta mycket svårt för böcker som blandar realistiskt och påhitt. Enquist är duktig på att uttrycka sig fint så språket är njutbart, men tyvärr förstod jag inte handlingen. Till grund ligger det sanna livsödet med två pojkar som förväxlades på BB i Västerbotten på 40-talet och det hade kunnat bli en så bra berättelse! Jag borde ha låtit mig varnas av baksidestexten och låtit bli den här boken:

"Den är en mörk fabel som söker svaret på en gåta, som kanske är en kriminalgåta, i det gränsland där fantasin ger skydd mot verkligheten men speglar sanningen."

Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig

Utläst 100916: Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood

Mark Levengood har skrivit en tredje ljuvlig liten bok med mysiga, fyndiga och ofta väldigt roliga anekdoter. Jag har hört honom två gånger på bokmässan och han säger att han ser som sin uppgift att göra människor glada. Det finns många som inte tål honom, men vad man än tycker om homosexuella i allmänhet eller hans mer provocerande make Jonas Gardell i synnerhet så förstår jag inte hur man kan tycka illa om Mark. Han är ju så snäll och harmlös och vill bara alla väl! Det är till stor del Ilon Wiklands förtjänst att böckerna är så fina; hon har fyllt dem med mjuka, härliga illustrationer. Mark är mycket tacksam över att han övertalat henne och det är även läsarna.

Flera av berättelserna i den här boken handlar om Marks morfar, som var en usel trollkarl men som släkten ändå lät hållas eftersom han blev så glad när han fick visa upp sig, hans mamma som inte kunde laga mat men en gång fick för sig att hon skulle göra lunch åt honom, och hans bror som aldrig förlåtit honom att han inte är den kanin han önskat sig. Här finns även historier om andra människor Mark stött på, som taxichauffören som slickade på hans kontokort, den arga nunnan och den vackra gynekologen.