Utläst 101105: Hjärtblad av Aino Trosell
Mamma sa att jag kan läsa den här och kanske tycka om den för att den handlar om dalkullor som vandrar till Stockholm, men själv tyckte hon att den var lite orealistisk för att allt för mycket händer samma människa. Och jag håller med henne. Jag ville tycka om boken, och den är inte dålig, men ibland blir den faktiskt tråkig, trots att den alltså har en historia som borde gripa mig, om kullan Hulda som vandrar till Stockholm för att söka jobb i slutet av 1800-talet. En bok på nästan femhundra sidor måste ha något mera för att jag ska tycka att den håller hela vägen. Jag gör orättvisa jämförelser med böckerna om Nancy av Elsie Johansson och naturligtvis Utvandrarserien av Moberg och Stadserien av Fogelström. Jag tycker ju om att läsa om hur det var i Sverige förr, men det måste kännas äkta och finnas personer man kan känna för och Hulda är inte någon jag kan identifiera mig med.
Hulda växte upp i ett Malung där folk var fattiga och svalt i början av 1870-talet. När hon konfirmerats gav hon sig ut på vandring som så många andra dalkullor gjorde på den tiden. Hon gick till Stockholm för att söka jobb och hamnade i en fin familj. Hemma i Malung väntade Lars, mannen hon älskade, men när hon återvände hem för att träffa honom på sommaren har något hänt.
2 comments:
Jag tyckte att Hjärtblad var en helt okej bok. Jag gillade början bäst. Den del av boken som beskriver Huldas liv som barn i Dalarna.
Däremot tyckte jag den blev lite långtråkig och för "mycket" i slutet av boken.
Jag gillade också början bäst. Boken har fått lyriska recensioner så jag hade förväntat mig mer.
Post a Comment