Radhusdisco

Utläst 101108: Radhusdisco av Morgan Larsson

Jag har läst lite blandade recensioner om den här, men eftersom jag själv är uppvuxen på 80-talet, liksom författaren fast han är fyra år äldre, så gillar jag denna sorts nostalgi och uppväxtskildring och håller inte med de negativa rösterna. Morgan är journalist och programledare för Christer i P3. Han kommer från Trollhättan och bor i Göteborg. Det känns bra att han inte hamnat på Saab, som de flesta från Trollhättan tydligen gör (eller åtminstone gjorde, under Saabs storhetstid).

Det är en roman men det finns hur mycket igenkänning som helst. Förutom att jag ju inte kan veta hur det är att noja över att förhuden är för trång, men det känns ändå trovärdigt så jag får väl fråga mina killkompisar om snopproblem i tonåren. Jag minns kläderna, frisyrerna, TV-programmen och på avstånd frågachansproblematiken (fast det var aldrig någon som frågade chans på mig utan jag och en kompis var oftast frivilligt utanför alla kärlekskaruseller).

I den här boken får vi följa Morris under hela hans grundskoletid. Lågstadiet är en bra tid trots att kompisen Linus får alla snygga tjejer (då blir ju han andrahandsvalet vilket inte är illa det heller). Sedan flyttar familjen från lägenhet till radhus och han får börja i en ny skola på mellanstadiet. På högstadiet har klassen utvecklats till en riktig problemklass och gamle magistern kommer för att prata klassen till rätta. Utanför skolan har han kompisar, flickvänner och tonårsproblem. Han har alltid fått höra att han tänker för mycket, men när han träffar en kompis farfar som också säger att han antagligen grubblar för mycket känner han sig lugnad; han vill gärna bli som fantastiske Einar.