Vägen till Klockrike

 Utläst 220104: Vägen till Klockrike av Harry Martinson

Det här är en klassiker som man ska ha läst, men jag tror att jag bara läst Nässlorna blomma  (bra) och utdrag av Aniara (tråkig) av honom förut. En av mina lärarkollegor tipsade om denna för länge sedan och nu blev det äntligen av att läsa den. Jag läste massor av "måsteböcker" när jag pluggade litteraturvetenskap, som tur var, för nu läser jag mest nya böcker. Jag tycker att titeln är fantastisk och boken har ett vackert språk som är njutbart även när det är gamla ord jag inte förstår . Tyvärr är den nog för svår för gymnasiet, men jag ska försöka sälja in den när de ska läsa klassiker. Boken är skriven 1948 och Martinson hade själv erfarenhet av att luffa runt i landet. 

Utdrag ur boken: Hade han då två travotter (varningar för lösdriveri) så blev det Berget. Och det blev det ändå med två travotter före. Men det fanns andra obehagligheter som kunde tillstöta enligt lag. Spöstraff för motstånd och halsstarrighet. (Sid. 69)

Bolle var en luffare som tröttnat på att stanna kvar länge på samma ställe. Han hade haft ett arbete på cigarrfabriken och senare ett eget cigarrföretag med sin kompanjon som utvandrade till Amerika. Pengarna räckte inte för att båda skulle kunna åka så Bolle gav sig ut på luffen. Han trivdes med det livet trots att det var svårt. Längs med vägarna träffade han på män som blev hans vänner och som han ibland slog följe med så de kunde hjälpas åt men oftast vandrade han ensam.