Utläst 220119: De unga vi dödar av Eija Hetekivi Olsson
Det här är en avslutande fristående del i trilogin om Miira. Jag tyckte om debutromanen Ingenbarnsland och trodde att jag hade läst den andra delen, Miira, men det hade jag visst inte. Nu kommer jag nog inte att göra det, för jag blev trött på Hetekivis egna språk, det som roade mig till en början. Det stoppar upp läsningen med alla egensinniga sammansättningar som "Hon själv hade varaktig antistädlust och arbetsförmedlingsolust. Och paddansikte efter fontänbölandet, hon pös ut på en vintrig promenad." (Sid. 279) Annars är det en intressant historia om Miira som nu blivit vuxen. Eija har arbetat bland annat som trappstädare och restaurangbiträde, utbildat sig till gymnasielärare och skrivit flera böcker. Man känner att hon är en stark kvinna som tagit sig dit hon vill trots stora hinder under en tuff uppväxt i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön.
Miira är 33 år och studerar till lärare. Hon praktiserar på ett gymnasium och jobbar samtidigt i en mataffär. Hon vill inte att ungdomar ska få en likadan uppväxt som hon hade utan vill bli en lärare som gör skillnad, så att ungdomarna får utbildning och kan komma vidare i livet. Hon tycker att lärarutbildningen koncentreras för mycket på gamla kungar och andra män och inget på hur man håller en lektion. Miiras femtonåriga dotter Nova är mobbad i skolan av både lärare och elever. Hon mår sämre och sämre och Miira kämpar för att mobbningen ska gå över.
6 comments:
min kompis på Biskopsgårdens bibliotek säger att Eija Hetekivi Olsson är bästa författaren, synd att jag missade hennes föredrag i höstas
två av mina barn är födda i Bergsjön
Jag har hört henne på Bokmässan, finns gratis nu. Kul att lyssna på. Jag bodde i Bergsjön 98-99, ett av mina roligaste år!
ska kolla, räcker att se efteråt
(äldre kommentarer måste jag godkänna... annars försvinner de)
Hannele. Aha, det var därför jag trodde de försvann.
Post a Comment