Utläst 211009: Mullbärsträdet i Aleppo av Kadir Meral
Jag tyckte mycket om Merals debutroman Pojken som följer sin skugga och gillar även denna, men jag är lite osäker på hur ondsinta man kan beskriva människor utan att det blir bråk. Jag tycker att han har rätt, men är rädd att andra folkslag kan bli upprörda. Jag tycker om bilden av mullbärsträdet som får symbolisera tryggheten och hemkänslan. (Mullbär är otroligt goda och jag har plockat från ett träd på Bornholm en gång.)
Författaren är född 1978 och kom till Sverige med sin familj på 90-talet, när de flytt från en kurdisk by i Turkiet. Han har kandidatexamen i statskunskap och gymnasielärarexamen, har arbetat som lärare i samhällskunskap och matematik, är föreläsare inom integrationsfrågor, skriver krönikor och är ståuppkomiker. Inspirationen till denna bok kom från möten med krigets offer och debatten om svenska IS-jihadisters återvändande till Sverige. (Information från insidesfliken.)
Tareq är på väg hem efter en bombning, men hemmet är sönderbombat och hela hans familj är borta. Han väljer att fly från Syrien med sin bäste vän Youssef. På vägen möter han Zarah som har lyckats fly efter tre år som fånge hos IS, där hon tvingades att gifta sig. De flyr till Sverige, som de har hört ska vara ett fredligt land med vänliga människor, men förföljelsen fortsätter.
2 comments:
och vi har svarta mullbär i vår lilla trädgård, nyfiken på denna.
Hannele! Åh, har ni mullbär!
Post a Comment