Utläst 211004: Ett lyckligare år av Jonas Gardell
Jag brukar tycka mycket om Gardells böcker, men nu är jag besviken! Även fast han tycker att allt han skrivit lett fram till denna roman anser jag att trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är mycket bättre och viktigare angående de homosexuellas historia. Där kändes det mera äkta eftersom mycket är självupplevt, han kan ju sin egen tid och känner till hur mycket bögarna har fått kämpa för sin existens. Här är det två historier som inte fogas samman och de berör mig inte på samma sätt som hans rena romaner gör. Viktigt, absolut, men han kanske skulle ha givit ut dem som kortromaner eller på något annat sätt.
Pontus och Herman träffades på 1850-talet när de studerade i Uppsala. Homosexualitet var inte något känt begrepp, men de kände en stor kärlek till varandra. Pontus Wikner var en av landets stora tänkare på sin tid, men idag är han helt bortglömd. Han gifte sig med en kvinna och fick barn, men skrev ett känsligt dokument som inte skulle få öppnas förrän tidigast femtio år efter hans död. Denna text ligger till grund för romanen.
I Örebro på 1970-talet gick Sveriges första demonstration för homosexuella. Där bodde Ronny som fick leta länge efter likasinnade. När han åkte till Stockholm och gick på ett badhus han hört talas om öppnades en ny värld för honom. Han startade en gayklubb dit alla var välkomna och det var inte bara homosexuella som gick dit utan även vänner som ville stötta honom. Vanja och Kerstin träffades där och blev ett par.
No comments:
Post a Comment