Utläst 210519: Kramabstinens av Louise Halvardsson
Halvardsson är författare och ståupp-poet och jag har sett henne uppträda live och digitalt. Att höra henne själv läsa sina dikter är förstås det bästa, men jag kan höra hennes röst inne i huvudet när jag läser. Hon är från Nässjö och använder gärna småländsk dialekt trots att hon nu bor i Göteborg och har levt tio år av sitt liv i Brighton. Det är sympatiskt tycker jag att hålla fast vid sitt ursprung, och jag försöker själv behålla det jag har av dalmål med tjocka L och breda Ä:n, även fast de tycker att det är konstigt här i Småland.
Kramabstinens är en reaktion i coronatider och några av dikterna i boken är skrivna under förra året och färgade av den bisarra utvecklingen av samhället som är påtvingad, men som det kanske kan komma något gott ur när vi kommer ut ur pandemin. Andra dikter handlar om minnen från uppväxten och dem läser jag med stor igenkänning för trots att jag är åtta år äldre än Halvardsson är det mycket nostalgi för mig. Även i dikter om fikarumsskräck med kallprat och avsaknad av biologisk klocka och gamla vänner man bara har uppväxten gemensam med kan man känna igen sig. Jag tycker mycket om de träffande detaljerna och humorn i dikterna.
Här såg jag Louise på uttagning till SM i poetry slam i Växjö 2013.
Vi tog med poeterna ut och åt efter framträdandet.
No comments:
Post a Comment