Utläst 210131: Vitt hav av Roy Jacobsen
Nu hände det något konstigt! Jag tyckte mycket om De osynliga och detta ska vara en fristående fortsättning, men den är inte alls likadan. Jag har stundom svårt att förstå vad som händer, om det är drömmar eller sjukdomstillstånd, det är hemskt förvirrande. Jag blir så besviken, för jag ville verkligen veta mer om livet på Barröy och nu vet jag inte ens om jag ska läsa den sista delen. Jacobsen har skrivit flera böcker, och kanske är de lättare att förstå, och jag tycker om språket så jag kanske ska läsa Segerherrarna som var hans genombrott 1991.
Ingrid återvänder till Barröy, ön där hon växte upp. Det är svårt att leva ensam på en ö, men hon försöker. Andra världskriget pågår ute i världen och sätter spår även på närmaste fastland dit hon ror ibland för att skaffa mat. En dag upptäcker hon att hon inte är ensam längre, det har flutit i land lik på ön och någon som är halvdöd. Hon tar in mannen som kanske är tysk och låter honom bo i hennes hus samtidigt som hon tar hand om honom och hjälper såren att läka. De har inget gemensamt språk men hittar något slags kärlek fast de förstår att det är en omöjlighet.
2 comments:
har varit vid Vita havet i Ryssland
Det låter fint. Havet i Norge var vitt av vågor i boken.
Post a Comment