Skräck är egentligen inte min genre men jag gillar Mats Strandbergs sätt att skriva på. Det märks att han är inspirerad av Stephen King som jag läst några böcker av för länge sedan. Jag blir inte rädd av det här, men det är spännande och framför allt tycker jag om Strandbergs personbeskrivningar och relationer. Jag tycker inte ens om att bli för uppskrämd för då kan jag inte sova, så det passar mig bättre med krypande obehag som tydligen inte fastnar. Hemmet är väldigt detaljerat och bra beskrivet och jag minns de ålderdomshem jag varit på där mina far- och morföräldrar bott. Igenkänningen är viktig och även fast jag till exempel inte kan identifiera mig med människor med drogproblem kan jag sätta mig in i hur det är genom de målande beskrivningarna i romanen.
Joel som bor i Stockholm har kommit hem till småstaden han kommer ifrån på Västkusten för att hjälpa sin dementa mamma att flytta in på ett hem. Mamman Monika förstår inte alls varför hon ska flytta till Tallskuggan, hon har det ju bra hemma och är väldigt motsträvig. Hon är rädd att inte Nils, hennes döde make, ska kunna hitta henne om han kommer tillbaka. Joels gamla barndomskompis Nina jobbar på Tallskuggan, men de har inte setts sedan de var tonåringar och hade ett riktigt jobbigt avsked. Nu tvingas de att ha kontakt igen, när de ska försöka få Monika att acceptera sitt nya hem. På hemmet blir Monika våldsam och säger saker som ingen har berättat för henne. Det är som att hon blivit besatt och Joel och Nina försöker hitta en vettig förklaring.
https://www.adlibris.com/se/bok/hemmet-9789113073958
2 comments:
(vill inte läsa om gamlingar, har jobbat i min ungdom och min far har alzheimer - sonen jobbar med dementa)
Hannele. Det kan jag förstå.
Post a Comment