Jag tycker om sättet Beischer skriver på; det är mycket lukter och målande synintryck. Fast jag inte har några barn och aldrig har varit utbränd, men däremot haft depressioner med liknande symptom, kan jag känna mig in i huvudpersonen. Och där är det tufft! Det här är en jobbig bok att läsa för jag blir så upprörd och liksom bokens Minna trött. Jag blev nyfiken på om det är självupplevt så jag googlade Beischer som är utbildad lärare men inte har jobbat inom yrket, som har barn själv men inte har varit utbränd. Hon är helt enkelt en bra författare som fått inspiration och tagit del av andras situation.
Minna ser utåt sett ut att vara en duktig karriärkvinna som både klarar av de två små barnen och jobbet som gymnasielärare. Hennes man Niklas är med och delar på hushållsarbete och barnuppfostran, men det blir diskussioner om vems tur det är att vabba när båda måste gå till jobbet. Minna har det väl egentligen inte värre än många andra men det är något som skaver. En dag orkar hon inte mer, hon faller ihop och får diagnosen utmattningssyndrom. Hon får arbetsträning på en handelsträdgård där hon tycker att alla andra är galna. Men så får hon kontakt med Iris, en långtidsarbetslös konstnär som hon först också tycker är konstig men som hon sedan blir vän med.
http://www.adlibris.com/se/bok/mamma-ar-bara-lite-trott-9789174616149
4 comments:
tyckte verkligen inte om boken... Varför lämnar inte maken barnen till förskolan på morgonen? Eller sorterar bland smutstvätten? Eller handlar på vägen hem från jobbet och fixar mat? Han plockar inte ens disken... packar inte gympaväskor, tränar när barnen sjuka! Minna fixar allt; vabbar, lagar barnens frukost. Nattar barnen, snyter, läser saga...
Hannele. Jag tyckte nog att han gjorde en del hemma, men visst var det Minna som fick dra det tyngsta lasset.
(sen lite i slutet av boken, inte innan hon blev sjuk)
Jag tyckte att den kändes trovärdig även fast han inte är så hjälpsam. Många har det så tyvärr. Men jag förstår också att du blir irriterad.
Post a Comment