Jävla John

Utläst 091025: Jävla John av Eva Dozzi

Det känns inte helt rätt att skriva en så personlig roman, som det här är, om en person som har funnits på riktigt, även om det är en kändis och en död sådan. Som Dozzi själv skriver i efterordet är det nog också så att engelskspråkiga troligen inte kommer att läsa den här texten. Men varför skriver man då om en äkta människa? Jag har aldrig gillat Beatles så värst mycket så jag bryr mig inte så stort, men vore jag ett fan skulle jag nog tycka att det var rent hädande. För det är ingen smickrande bild som målas upp av John Lennon.

När Beatles är i Sverige på sin första utlandsturné 1963 bor de på Hotell Continental i Stockholm. Där jobbar Katja, som är overkligt lång och blond och måste vara urtypen för den som söker efter en riktig viking. Inte för att Beatlarna påstås gilla överdimensionerade kvinnor, utan snarare föredrar korta tjejer, men när John på sitt hotellrum har fått hjälp till sängen för att han är för full för att ta sig dit själv fastnar han ohjälpligt för tjejen med det fantastiska långa håret som hjälper honom. Hon visar sig dessutom vara en duktig musiker som hjälper honom med låtar men ger upp sitt eget liv för honom.