Utläst 090206: Änklingen av Ray Kluun
Det här är fortsättningen på världsrekordsorgliga En sorts kärlek. Stens fru Carmen har dött i bröstcancer och han blir ensam kvar med treåriga dottern Luna. I första boken blir man arg på Sten för att han är otrogen mot sin döende fru, samtidigt som man kan förstå honom till viss del att han söker tröst hos andra. Den nya boken är inte lika sorglig eftersom den utspelas efter Carmens död, men ibland rinner tårarna och man blir fortfarande arg på Sten som grisar runt och super och knarkar och träffar en massa unga tjejer fast han har Rose som älskar honom. Han tröttnar till slut på sitt självdestruktiva liv och tar med sig Luna till Australien, bort från Amsterdam och allt det jobbiga där. Kluun har själv mist sin fru i cancer och man kan inte låta bli att undra hur mycket som är självupplevt. Författaren är löjligt lik skådespelaren Colin Firth och jag undrar om han drar nytta av det när han träffar tjejer.
4 comments:
tycker på nå't sätt att man är modig när man orkar läsa dessa böcker. för mig räcker det med att se omslaget på Kluuns böcker för att det ska stocka sig i halsen och dina recensioner bekräftar det ytterligare:)
Haha... ja, jag såg en intervju på TV med honom för ett tag sedan och visst är han lik Colin Firth.
Så knark, festande och unga tjejer alltså.
Jag beställde hem den igår som sagt så vi får väl se vad jag tycker...
Jag skulle gissa att allt är självupplevt men det är ju skrivet på ett ganska speciellt sätt för att locka läsare.
Paperback. Jag tror också det, och det är vädligt modigt att skriva så.
Post a Comment