Utläst 080803: Maken av Gun-Britt Sundström
Jag får nästan skämmas som har hållit på med den här boken i månader men först hade jag den som stugbok och jag har inte varit så mycket i stugan. Jag tycker egentligen inte om långa böcker eftersom jag gillar att läsa minst en bok i veckan och så är det jobbigt att hålla i för tjocka böcker. Den här boken är mycket bra så invändningen är inte att det är för många sidor, men det hade varit behändigt att dela den i två.
Maken är en klassiker som har betytt mycket för många tjejer och kvinnor i Sverige. En kollega tipsade om den och hoppades att jag skulle tycka om den och det gjorde jag. Det är fascinerande och lite kusligt att en bok från 1976 kan sätta ord på känslor och problem som fortfarande är aktuella. Samhället omkring känns typiskt sextiotal, med demonstrationer och politiska diskussioner, ändå känns det inte tråkigt eller avlägset att läsa om det. Jag är ointresserad av politik men det passar in så bra i romanen och dessutom blir det intressant för mig som var två år när boken kom ut att läsa om hur det var då. Jag känner igen mycket i det som huvudpersonen Martina känner och tänker men stör mig lite på att hon kallar pojkvännen för make och ideligen skiljer sig trots att de inte är gifta. Kanske var det så på sextiotalet, kanske var det inte så noga med att gifta sig, kanske är det det ännu mindre nu, men jag kan inte kalla min sambo för make.
Martina och Gustav är som gjorda för varandra men han får kämpa länge för att få henne att förstå det. Även när de väl blivit tillsammans fortsätter diskussionerna om vad det är att vara ett par. Martina vill ha kvar sin självständighet men samtidigt ha Gustav. Hon vantrivs med den hon blir tillsammans med honom och avskyr att vara en del av ett par, att umgås med andra i form av "Gustavs flickvän". I sex år kämpar de med och mot varandra, går ihop och isär, träffar andra men är fullständigt ärliga med det inför varandra. Det är vansinnigt trassligt och ibland vill jag slå Martina i huvudet med något hårt för att hon ska skärpa sig samtidigt som jag på något sätt förstår henne och lider med henne. Det är inte lätt att låta någon annan älska sig när man inte tycker om sig själv och det är svårt när den ena älskar mer.
Läsande, musiklyssnande, ja, över huvud taget kulturintresserad, runtflyttad, oftast glad gymnasiebibliotekarie i Ljungby.
Monday, August 04, 2008
Sunday, July 20, 2008
Gravidchock!
Utläst 080720: Gravidchock! Reporter erkänner av Belinda Olsson
Belinda är nog mest känd som en av redaktörerna för omdebatterade Fittstim, boken som fick Jan Guillou att gå i taket för att han citerades utan sitt medgivande. Det här är hennes debutroman som är tänkt att bli den första av tre om journalisten Agata Hansson på Aftontidningen. Eftersom Belinda själv arbetar på Aftonbladet har hon bra insyn i tidningsvärlden. Det intresserar mig mera än själva historien om hur man ska kombinera barn och karriär. Jag tror inte att jag tänker uppskatta kommande delar, när barnet väl är fött, lika mycket men hon skriver roligt så jag ska nog ändå läsa dem.
Agata älskar sitt jobb som reporter mer än allt annat och hennes kille Teo klagar på att det går före honom och även kommer att gå före barnet som de plötsligt väntar. Agata vill verkligen inte ha barn, inte just nu, men när hon märker hur lycklig Teo blir när hon blir gravid börjar hon tänka om. Men hon söker tjänsten som nyhetschef, trots att hon vet att hon är gravid. Hela boken handlar om hur hon sakta vänjer sig vid tanken på att bli mamma, men ännu mer om jobbet där hon hamnar i ett spännande kidnappningsdrama. Roligt, spännande och träffande både vad det gäller livet som reporter och som blivande mamma (så vitt jag kan bedöma det...).
Belinda är nog mest känd som en av redaktörerna för omdebatterade Fittstim, boken som fick Jan Guillou att gå i taket för att han citerades utan sitt medgivande. Det här är hennes debutroman som är tänkt att bli den första av tre om journalisten Agata Hansson på Aftontidningen. Eftersom Belinda själv arbetar på Aftonbladet har hon bra insyn i tidningsvärlden. Det intresserar mig mera än själva historien om hur man ska kombinera barn och karriär. Jag tror inte att jag tänker uppskatta kommande delar, när barnet väl är fött, lika mycket men hon skriver roligt så jag ska nog ändå läsa dem.
Agata älskar sitt jobb som reporter mer än allt annat och hennes kille Teo klagar på att det går före honom och även kommer att gå före barnet som de plötsligt väntar. Agata vill verkligen inte ha barn, inte just nu, men när hon märker hur lycklig Teo blir när hon blir gravid börjar hon tänka om. Men hon söker tjänsten som nyhetschef, trots att hon vet att hon är gravid. Hela boken handlar om hur hon sakta vänjer sig vid tanken på att bli mamma, men ännu mer om jobbet där hon hamnar i ett spännande kidnappningsdrama. Roligt, spännande och träffande både vad det gäller livet som reporter och som blivande mamma (så vitt jag kan bedöma det...).
Tuesday, July 15, 2008
Killing yourself to live
Utläst 080709: Killing yourself to live - 85% av en sann historia av Chuck Klosterman
Om man är intresserad av rockjournalistik - och det är jag, är detta en mycket underhållande bok om när skribenten Klosterman gjorde en roadtripp på tusen mil och tre veckor genom USA i jakt på platser där rockstjärnor dött. Jag har inte läst Klosterman tidigare men han är tydligen en betydande journalist inom USA:s musikliv. Han skriver mycket roligt och rappt.
Chuck berättar frikostigt om kvinnor han träffat och förhållanden som tagit slut, om knark, om hur olika rockstjärnor dött och platserna där det skedde. Mest berättar han om sitt eget liv, vilket är en lite ovanlig vinkling när man ska skriva om artistskandaler. Även om man inte är så insatt i amerikanskt rockstjärneliv och ger sjutton i vad som egentligen hänt så kan det här vara en bra bok eftersom den är skriven på ett lockande sätt.
Om man är intresserad av rockjournalistik - och det är jag, är detta en mycket underhållande bok om när skribenten Klosterman gjorde en roadtripp på tusen mil och tre veckor genom USA i jakt på platser där rockstjärnor dött. Jag har inte läst Klosterman tidigare men han är tydligen en betydande journalist inom USA:s musikliv. Han skriver mycket roligt och rappt.
Chuck berättar frikostigt om kvinnor han träffat och förhållanden som tagit slut, om knark, om hur olika rockstjärnor dött och platserna där det skedde. Mest berättar han om sitt eget liv, vilket är en lite ovanlig vinkling när man ska skriva om artistskandaler. Även om man inte är så insatt i amerikanskt rockstjärneliv och ger sjutton i vad som egentligen hänt så kan det här vara en bra bok eftersom den är skriven på ett lockande sätt.
Sunday, July 06, 2008
Ur vulkanens mun
Utläst 080705: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
Jag har inte läst något av Zweigbergk förut (och kände inte ens igen henne när brorsan uppmärksammade mig på att vi mötte henne på Djurgården eftersom han vet att jag brukar kändisspana i Stockholm). Nu vill jag läsa mer för det här är den sortens relationsdrama som intresserar mig. Visserligen blir man illa berörd över hur hemskt personerna har det, men det som berör är bra. Jag vill inte erkänna hur mycket jag känner igen mig själv i jagfiguren Anna. Jag borde inte ha så mycket gemensamt med en mamma i 40-årsåldern, men det att känna sig otillräcklig, att inte nå fram till sin partner och att vara less på sig själv kan kännas igen i andra livssituationer.
Anna och Mats och deras barn Sebbe och Molly åker en vecka till Sicilien. Inte för att de egentligen har råd, men något måste göras för att försöka rädda äktenskapet. Efter att ha varit gifta i tolv år känner de varandra utan och innan, varje centimeter av varandras kroppar och varje gest. Det räcker inte för att kunna tala med varandra och förstå. De är inte nöjda med vare sig sig själva eller varandra men hur ska de kunna vara annorlunda?
Jag har inte läst något av Zweigbergk förut (och kände inte ens igen henne när brorsan uppmärksammade mig på att vi mötte henne på Djurgården eftersom han vet att jag brukar kändisspana i Stockholm). Nu vill jag läsa mer för det här är den sortens relationsdrama som intresserar mig. Visserligen blir man illa berörd över hur hemskt personerna har det, men det som berör är bra. Jag vill inte erkänna hur mycket jag känner igen mig själv i jagfiguren Anna. Jag borde inte ha så mycket gemensamt med en mamma i 40-årsåldern, men det att känna sig otillräcklig, att inte nå fram till sin partner och att vara less på sig själv kan kännas igen i andra livssituationer.
Anna och Mats och deras barn Sebbe och Molly åker en vecka till Sicilien. Inte för att de egentligen har råd, men något måste göras för att försöka rädda äktenskapet. Efter att ha varit gifta i tolv år känner de varandra utan och innan, varje centimeter av varandras kroppar och varje gest. Det räcker inte för att kunna tala med varandra och förstå. De är inte nöjda med vare sig sig själva eller varandra men hur ska de kunna vara annorlunda?
Friday, June 27, 2008
Gör vad du vill
Utläst 080627: Gör vad du vill av Erlend Loe
Jag tycker om allt som Loe skrivit. Han är verkligen en favoritförfattare och en av dem som skriver de roligaste böcker jag vet. Om någon ber mig om tips på en rolig bok så brukar jag föreslå något av Loe. Det kan inte vara lätt att skriva roliga böcker. Dessutom är det trevligt att han är från Norge eftersom de flesta översatta böcker jag läser annars är från engelska. Jag läste förresten faktiskt hans Fakta om Finland på norska eftersom jag drivit igenom att köpa den till kommunbiblioteket. Jag har inget emot att läsa på norska men det är lite svårt att få tag på sådana böcker i Sverige. Den här boken borde egentligen vara sorglig men eftersom det är en Loebok är den ändå rolig för han skriver så himla knäppt!
Julie är 18 år och hennes mamma, pappa och bror har kraschat med flygplan i Afrika. Hon blir ensam kvar i familjens dyra hus förutom att den polske kakelsättaren Krzysztof är där och arbetar med poolen. Julies psykolog tycker att hon ska börja skriva dagbok för att bearbeta sorgen men Julie förstår inte vitsen med det. Hon vill bara dö och återförenas med sin familj.
Jag tycker om allt som Loe skrivit. Han är verkligen en favoritförfattare och en av dem som skriver de roligaste böcker jag vet. Om någon ber mig om tips på en rolig bok så brukar jag föreslå något av Loe. Det kan inte vara lätt att skriva roliga böcker. Dessutom är det trevligt att han är från Norge eftersom de flesta översatta böcker jag läser annars är från engelska. Jag läste förresten faktiskt hans Fakta om Finland på norska eftersom jag drivit igenom att köpa den till kommunbiblioteket. Jag har inget emot att läsa på norska men det är lite svårt att få tag på sådana böcker i Sverige. Den här boken borde egentligen vara sorglig men eftersom det är en Loebok är den ändå rolig för han skriver så himla knäppt!
Julie är 18 år och hennes mamma, pappa och bror har kraschat med flygplan i Afrika. Hon blir ensam kvar i familjens dyra hus förutom att den polske kakelsättaren Krzysztof är där och arbetar med poolen. Julies psykolog tycker att hon ska börja skriva dagbok för att bearbeta sorgen men Julie förstår inte vitsen med det. Hon vill bara dö och återförenas med sin familj.
Sunday, June 22, 2008
Hey Dolly
Utläst 080622: Hey Dolly av Amanda Svensson
Amanda är född 1987 och går en skrivarlinje på folkhögskola (om hon inte är utgången nu). Hon har skrivit en helt sanslös liten bok här. Jag tycker den är underbar och har bara läst positiva recensioner förutom den här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3002161
Dolly är nitton år och döpt efter en amerikansk countrydiva. Hon har pojkvännen Mårten som är ganska tråkig och vänner som är psykiskt störda. Till exempel Katrin som försöker ta livet av sig. Då blir Dolly så arg så hon skriker "Jävla hora" åt henne i telefonen. Det dröjer ett tag innan Katrins föräldrar låter Dolly träffa henne efter det. En annan kompis är Marvin som är utbildad psykolog och försöker läka hennes trasiga själ.
Amanda är född 1987 och går en skrivarlinje på folkhögskola (om hon inte är utgången nu). Hon har skrivit en helt sanslös liten bok här. Jag tycker den är underbar och har bara läst positiva recensioner förutom den här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3002161
Dolly är nitton år och döpt efter en amerikansk countrydiva. Hon har pojkvännen Mårten som är ganska tråkig och vänner som är psykiskt störda. Till exempel Katrin som försöker ta livet av sig. Då blir Dolly så arg så hon skriker "Jävla hora" åt henne i telefonen. Det dröjer ett tag innan Katrins föräldrar låter Dolly träffa henne efter det. En annan kompis är Marvin som är utbildad psykolog och försöker läka hennes trasiga själ.
Thursday, June 19, 2008
Sju sköna snubbar
Utläst 080619: Sju sköna snubbar av Titti Persson
Det här är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om ett kollektiv med sju personer som inte känner varandra sedan tidigare. Huvudpersonen är Mano, men de andra är lika viktiga. Själva huset spelar också en stor roll med alla sina speciella rum i olika färger. I det violetta rummet bor Richard, i det gula Gabriel, i det ljusblå Felicia, i det orangea Teresia, i det gröna Jonny, i det röda rummet Kim och så bor Mano i det mörkblåa rummet. Ibland är det surrealistiskt och övernaturligt men på ett sätt som passar in i svensk nutid. Lite magisk realism kanske? Jag vet inte riktigt vad det kan kallas men jag tycker om sättet Persson skriver på:
"Kim hade funnit en pojkvän. En stormig natt när strömmen gick bara låg han där under hennes säng. Han pillade förstrött på en Darth Wader i svartlackerad plåt, hade lugg över ögonen och sa att de visst var ämnade åt varandra."
Det här är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om ett kollektiv med sju personer som inte känner varandra sedan tidigare. Huvudpersonen är Mano, men de andra är lika viktiga. Själva huset spelar också en stor roll med alla sina speciella rum i olika färger. I det violetta rummet bor Richard, i det gula Gabriel, i det ljusblå Felicia, i det orangea Teresia, i det gröna Jonny, i det röda rummet Kim och så bor Mano i det mörkblåa rummet. Ibland är det surrealistiskt och övernaturligt men på ett sätt som passar in i svensk nutid. Lite magisk realism kanske? Jag vet inte riktigt vad det kan kallas men jag tycker om sättet Persson skriver på:
"Kim hade funnit en pojkvän. En stormig natt när strömmen gick bara låg han där under hennes säng. Han pillade förstrött på en Darth Wader i svartlackerad plåt, hade lugg över ögonen och sa att de visst var ämnade åt varandra."
Monday, June 09, 2008
Jag kammar mig
Utläst 080607: Jag kammar mig av Christophe Tarkos
Det här är en lustig diktsamling som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte blivit tipsad om den. Tarkos är en fransman som föddes 1963. Han skriver ofta med lite barnsliga meningar och upprepar saker in absurdum. Ibland blir det långrandigt men oftast blir det komiskt med denna speciella stil. Här är början på en dikt som tilltalade mig och mitt för tillfället oerhört glada sinne:
Jag lever för att det är behagligt att leva. Jag vet varför jag lever. Jag lever för att det är mig ett nöje. Jag har väl sett att det är behagligt att leva, att det finns njutningar i det. Om jag är vid liv, är det för att jag tycker att det är behagligt att leva, alltså har jag bestämt mig för att leva. Jag njuter ofta av livet.
Det här är en lustig diktsamling som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte blivit tipsad om den. Tarkos är en fransman som föddes 1963. Han skriver ofta med lite barnsliga meningar och upprepar saker in absurdum. Ibland blir det långrandigt men oftast blir det komiskt med denna speciella stil. Här är början på en dikt som tilltalade mig och mitt för tillfället oerhört glada sinne:
Jag lever för att det är behagligt att leva. Jag vet varför jag lever. Jag lever för att det är mig ett nöje. Jag har väl sett att det är behagligt att leva, att det finns njutningar i det. Om jag är vid liv, är det för att jag tycker att det är behagligt att leva, alltså har jag bestämt mig för att leva. Jag njuter ofta av livet.
Någon sorts extas
Utläst 080606: Någon sorts extas av Johan Kinde
Besvikelse! Jag förväntade mig verkligen en intressant skildring av musiklivet i 80-talets Sverige eftersom Kinde var med i allra högsta grad genom sitt band Lustans lakejer. Till en början tyckte jag också att boken var åtminstone hyfsad, men ju längre jag läste desto mer insåg jag att den var väldigt platt, tråkig och faktiskt dåligt skriven, ibland rent fånig. Personerna är ytliga, osympatiska, snobbiga och fåfänga. Om man skriver dikter kan man komma undan med sådant här men inte om man är ute efter att skriva en läsvärd roman:
När jag åter lägger mig bredvid henne upptäcker jag att hon nedanför sitt vänstra öga har tre små födelsemärken som faller likt tårar, tre små skönhetsfläckar som ger henne ett sorgset drag som kontrasterar mot de sinnliga läpparna och gör hennes ansikte fulländat.
Besvikelse! Jag förväntade mig verkligen en intressant skildring av musiklivet i 80-talets Sverige eftersom Kinde var med i allra högsta grad genom sitt band Lustans lakejer. Till en början tyckte jag också att boken var åtminstone hyfsad, men ju längre jag läste desto mer insåg jag att den var väldigt platt, tråkig och faktiskt dåligt skriven, ibland rent fånig. Personerna är ytliga, osympatiska, snobbiga och fåfänga. Om man skriver dikter kan man komma undan med sådant här men inte om man är ute efter att skriva en läsvärd roman:
När jag åter lägger mig bredvid henne upptäcker jag att hon nedanför sitt vänstra öga har tre små födelsemärken som faller likt tårar, tre små skönhetsfläckar som ger henne ett sorgset drag som kontrasterar mot de sinnliga läpparna och gör hennes ansikte fulländat.
Monday, May 26, 2008
Innan jag dör
Utläst 080524: Innan jag dör av Jenny Downham
När jag första gången hörde talas om den här boken hade jag nyligen läst Nästa sak på min lista av Jill Smolinski och då kändes det inte så lockande att läsa ännu en bok om en tjej som skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Nu har det gått en tid emellan och jag har hunnit läsa många andra böcker så lusten att läsa om dödslistor har återuppstått (!). Böckerna är i övrigt inte särskilt lika så jag tror inte att Downham härmat Smolinski. Det här är en vansinnigt sorglig bok, och bra!
Alla ska dö, en del snart och andra om många, många år. Tessa är sexton år och vet att hon kommer att dö inom bara några månader. Hon fick diagnosen leukemi redan när hon var tolv. Det är en massa saker hon vill hinna göra och uppleva innan hon dör så hon gör en lista att beta av. Det första på listan är att ha sex. Hennes kompis Zoey lovar att vara med och hjälpa henne att uppfylla önskningarna på listan. De går ut och dansar och raggar upp ett par killar som de följer med hem.
När jag första gången hörde talas om den här boken hade jag nyligen läst Nästa sak på min lista av Jill Smolinski och då kändes det inte så lockande att läsa ännu en bok om en tjej som skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Nu har det gått en tid emellan och jag har hunnit läsa många andra böcker så lusten att läsa om dödslistor har återuppstått (!). Böckerna är i övrigt inte särskilt lika så jag tror inte att Downham härmat Smolinski. Det här är en vansinnigt sorglig bok, och bra!
Alla ska dö, en del snart och andra om många, många år. Tessa är sexton år och vet att hon kommer att dö inom bara några månader. Hon fick diagnosen leukemi redan när hon var tolv. Det är en massa saker hon vill hinna göra och uppleva innan hon dör så hon gör en lista att beta av. Det första på listan är att ha sex. Hennes kompis Zoey lovar att vara med och hjälpa henne att uppfylla önskningarna på listan. De går ut och dansar och raggar upp ett par killar som de följer med hem.
Thursday, May 22, 2008
Kurt och fisken
Utläst 080522: Kurt och fisken av Erlend Loe
Jag brukar inte läsa om böcker, det finns alldeles för många nya böcker för det. Det här är ett undantag och en barnbok som man läser fort. Jag har tyckt mer eller mindre, oftast mer, om allt som Loe har skrivit. Det här är hans första barnbok och den är alldeles underbar. Den har jätteroliga illustrationer av Kim Hiorthöy. Här är ett utdrag:
Han hittar en pingvin och frågar om han kan få ta med sig den hem, men det får han inte. Nej Bud, säger Anne-Lise strängt, den där pingvinen måste du sätta tillbaka där du hittade den. Och hon ber Bud tänka på vad som skulle hända om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin. Bud nickar och förstår. Han går tillbaka med pingvinen.
Jag brukar inte läsa om böcker, det finns alldeles för många nya böcker för det. Det här är ett undantag och en barnbok som man läser fort. Jag har tyckt mer eller mindre, oftast mer, om allt som Loe har skrivit. Det här är hans första barnbok och den är alldeles underbar. Den har jätteroliga illustrationer av Kim Hiorthöy. Här är ett utdrag:
Han hittar en pingvin och frågar om han kan få ta med sig den hem, men det får han inte. Nej Bud, säger Anne-Lise strängt, den där pingvinen måste du sätta tillbaka där du hittade den. Och hon ber Bud tänka på vad som skulle hända om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin. Bud nickar och förstår. Han går tillbaka med pingvinen.
Sunday, May 18, 2008
Swing it!
Utläst 080519: Swing it! av Linda Unnhem
Linda Unnhem är en sådan där, som jag tycker eftersom hon är yngre än mig, ung författare och hur hon hunnit med allt som står i presentationen om henne på baksidan av boken fattar inte jag; född 1977, jobbat som redaktionschef på tidningen Hennes och reporter på tidingen Solo, arbetar idag vid sidan av sitt författarskap som frilansjournalist, sex- och relationskrönikör för Hennes och relationsexpert i Radio City Mix Megapol. Jag blir positivt förvånad över hur en tjej kan skriva om en man ur jagperspektiv på ett så övertygande sätt samtidigt som boken är rolig och ibland helt vansinnig men kanske ändå inte alldeles otrolig.
Lars blir mycket förvånad när hans flickvän Pernilla plötsligt föreslår att de ska ha en trekant. Han vet hur envis hon är och att han inte kan säga nej på en gång för hon kommer bara att fortsätta tjata. Han blir mer och mer insnärjd i hennes idéer och funderar för sig själv på hur han ska kunna få stopp på Pernilla för han är livrädd bara för tanken på att låta en annan man dela deras sexliv.
Linda Unnhem är en sådan där, som jag tycker eftersom hon är yngre än mig, ung författare och hur hon hunnit med allt som står i presentationen om henne på baksidan av boken fattar inte jag; född 1977, jobbat som redaktionschef på tidningen Hennes och reporter på tidingen Solo, arbetar idag vid sidan av sitt författarskap som frilansjournalist, sex- och relationskrönikör för Hennes och relationsexpert i Radio City Mix Megapol. Jag blir positivt förvånad över hur en tjej kan skriva om en man ur jagperspektiv på ett så övertygande sätt samtidigt som boken är rolig och ibland helt vansinnig men kanske ändå inte alldeles otrolig.
Lars blir mycket förvånad när hans flickvän Pernilla plötsligt föreslår att de ska ha en trekant. Han vet hur envis hon är och att han inte kan säga nej på en gång för hon kommer bara att fortsätta tjata. Han blir mer och mer insnärjd i hennes idéer och funderar för sig själv på hur han ska kunna få stopp på Pernilla för han är livrädd bara för tanken på att låta en annan man dela deras sexliv.
Monday, May 12, 2008
Italienaren
Utläst 080511: Italienaren av Sven Olov Karlsson
Åh, vilken underbart oväntad och bisarr bok! Först var jag lite skeptisk och rädd att den skulle handla om ufon men det är bara en liten pikant detalj att huvudpersonen tror sig (?) ha blivit bortförd av utomjordingar. I övrigt handlar berättelsen om livet i den lilla västmanländska byn Ålsvarta och Italienaren och hans familj. Italienaren heter egentligen Karl-Erik och fick sitt namn eftersom han är mörk och ser utländsk ut. När Italienaren drabbas av tumörer blir det sonen Peter som får ta hand om gården Sveddet. En bok som lyckas vara både rolig och vemodig när man följer Italienaren under hans sista tid.
Åh, vilken underbart oväntad och bisarr bok! Först var jag lite skeptisk och rädd att den skulle handla om ufon men det är bara en liten pikant detalj att huvudpersonen tror sig (?) ha blivit bortförd av utomjordingar. I övrigt handlar berättelsen om livet i den lilla västmanländska byn Ålsvarta och Italienaren och hans familj. Italienaren heter egentligen Karl-Erik och fick sitt namn eftersom han är mörk och ser utländsk ut. När Italienaren drabbas av tumörer blir det sonen Peter som får ta hand om gården Sveddet. En bok som lyckas vara både rolig och vemodig när man följer Italienaren under hans sista tid.
urklippt.cirklar & fyrkanter
Utläst 080506: urklippt. cirklar & fyrkanter av Klas Mathiasson
Jag fick ett signerat exemplar av Klas och han sa att jag ska kulturkulla den så det har jag gjort. Det är inte var dag jag blir hembjuden till en författare. (Hoppsan, nu censurerar jag mig själv jättemycket...) Men fy, vad coolt att känna en poet som blivit utgiven! Jag tycker nog mest om den här boken för att jag tycker om Klas. Om det var någon annan som hade skrivit dikterna skulle jag nog bara ha tänkt att "Vadå, ska det här vara en dikt?" om många av dem. Jag tycker det är lite knasigt att plocka ut ord ur Magdalena Ribbings bok Nya etikettboken: spelregler för väluppfostrade ur sitt sammanhang så här:
utsatta
är glasen
sten i munnen
Bättre tycker jag om de dikter som är skrivna med hans egna ord som:
man går
under
och förundras
över
ett och annat
under
ja, de flesta under-
gångar är
outredda
och över-
gångar urskiljs väl
först när man gått
över?
Jag fick ett signerat exemplar av Klas och han sa att jag ska kulturkulla den så det har jag gjort. Det är inte var dag jag blir hembjuden till en författare. (Hoppsan, nu censurerar jag mig själv jättemycket...) Men fy, vad coolt att känna en poet som blivit utgiven! Jag tycker nog mest om den här boken för att jag tycker om Klas. Om det var någon annan som hade skrivit dikterna skulle jag nog bara ha tänkt att "Vadå, ska det här vara en dikt?" om många av dem. Jag tycker det är lite knasigt att plocka ut ord ur Magdalena Ribbings bok Nya etikettboken: spelregler för väluppfostrade ur sitt sammanhang så här:
utsatta
är glasen
sten i munnen
Bättre tycker jag om de dikter som är skrivna med hans egna ord som:
man går
under
och förundras
över
ett och annat
under
ja, de flesta under-
gångar är
outredda
och över-
gångar urskiljs väl
först när man gått
över?
Monday, May 05, 2008
Emma, vem är du?
Utläst 080504: Emma, vem är du? av Calle Ljungström
Calle har under hela sin uppväxt fått höra sången om Kalles klätterträd och Emma. Nu har han valt som examensarbete på konstfack att leta efter Emma och dokumentera sökandet under tjugo veckor. Vem är Emma? Var ska han hitta henne? Han sätter upp affischer på stan, efterlyser henne via Coops högtalarsystem, letar efter henne på Spray Date. Han reser till och med till Italien och letar i romantiska Verona, där Romeo och Julia bodde, och i Venedig. Det är en fin liten bok med foton, och själva Calle är jättesöt och jättelång och har jättetjockt hår. Alltihop är sant.
Calle har under hela sin uppväxt fått höra sången om Kalles klätterträd och Emma. Nu har han valt som examensarbete på konstfack att leta efter Emma och dokumentera sökandet under tjugo veckor. Vem är Emma? Var ska han hitta henne? Han sätter upp affischer på stan, efterlyser henne via Coops högtalarsystem, letar efter henne på Spray Date. Han reser till och med till Italien och letar i romantiska Verona, där Romeo och Julia bodde, och i Venedig. Det är en fin liten bok med foton, och själva Calle är jättesöt och jättelång och har jättetjockt hår. Alltihop är sant.
Bekantas bekanta
Utläst 080504: Bekantas bekanta av Mats Strandberg
Jag blir lite kluven av den här boken och läser jag på baksidan blir jag rent rädd när det står "Sveriges svar på Jackie Collins" enligt Elle. Jag tyckte om Strandbergs förra bok Jaktsäsong som handlar om böglivet i Stockholm. Denna handlar väldigt mycket om 90-talet i Stockholm och det är roligt med alla musikreferenser, men personerna blir lite väl otroliga för att övertyga mig. Ibland känns boken pratig och oengagerad och ibland blir jag nästan tårögd. Jag tycker om chicklitt och relationsdramer så i princip gillar jag ju det här, men den hade nog tjänat på att vara lite kortare.
Camilla är drygt trettio och före detta fotomodell. Efter en tid i New York kommer hon hem till Stockholm, har inga pengar och vet inte vad hon ska göra. Förutom att försöka få tillbaka Carlo, mannen som lämnade henne strax före bröllopet när hon avslöjade att hon varit otrogen. Dessutom vill hon bli popstjärna. Ett av hennes hinder heter Lilly som är lillasyster till hennes bästa kompis Daniel och har flyttat till Stockholm för att bli känd. På vilket sätt som helst. Daniel är en överviktig drag queen som vill vara stöd både åt Camilla och Lilly.
Jag blir lite kluven av den här boken och läser jag på baksidan blir jag rent rädd när det står "Sveriges svar på Jackie Collins" enligt Elle. Jag tyckte om Strandbergs förra bok Jaktsäsong som handlar om böglivet i Stockholm. Denna handlar väldigt mycket om 90-talet i Stockholm och det är roligt med alla musikreferenser, men personerna blir lite väl otroliga för att övertyga mig. Ibland känns boken pratig och oengagerad och ibland blir jag nästan tårögd. Jag tycker om chicklitt och relationsdramer så i princip gillar jag ju det här, men den hade nog tjänat på att vara lite kortare.
Camilla är drygt trettio och före detta fotomodell. Efter en tid i New York kommer hon hem till Stockholm, har inga pengar och vet inte vad hon ska göra. Förutom att försöka få tillbaka Carlo, mannen som lämnade henne strax före bröllopet när hon avslöjade att hon varit otrogen. Dessutom vill hon bli popstjärna. Ett av hennes hinder heter Lilly som är lillasyster till hennes bästa kompis Daniel och har flyttat till Stockholm för att bli känd. På vilket sätt som helst. Daniel är en överviktig drag queen som vill vara stöd både åt Camilla och Lilly.
Monday, April 28, 2008
Too fast for love
Utläst 080427: Too fast for love av Jonas Inde och Martin Kellerman
Jag hade inte tänkt läsa den här boken för när jag läst recensioner om den har den inte lockat men min bror tyckte den var bra så jag gav den en chans. Och blev glatt överraskad. Inde är känd som en av medlemmarna i Killinggänget med Schyffert, Robert Gustafsson och Johan Rheborg i spetsen. Kellerman är känd för att teckna serien Rocky. Kändispoäng är att mamma bott granne med Indes pappa när hon var liten. Jag tycker ibland att Rocky är dryg för att det är så oerhört Stockholm att man knappt fattar vad det handlar om ifall man inte bor i samma kvarter som Kellerman på Söder. Nu gör min bror det så det är klart han tycker serien är kul. Och jag börjar också tycka det. Ett halvår innan Inde och Kellerman åkte på roadtripp i USA höll Inde på att ta livet av sig när han hoppade ut genom ett fönster på tredje våningen. Man märker att han fortfarande kämpar mot sina inre demoner, eller Apan som han kallar det. Jag skulle inte vilja åka med denne psykiskt sjuke man genom USA, men det är underhållande att läsa om resan.
Jonas Inde och Martin Kellerman har kört genom USA och dokumenterat resan. Inde har skrivit och Kellerman tecknat. Det blir en väldigt personlig skildring både av landet de far igenom och Indes kaotiska inre. Han delar frikostigt med sig av sina tankar:
En gång åkte vi bil genom Skåne tillsammans, Flickan och jag. Vi passerade ett gigantiskt sädesfält som böljade som ett grönt hav. Jag kunde se i Flickans ansikte att hon blev glad och lugn av att titta på det böljande sädesfältet. Naturen kan göra sånt med människor. Om människan är någorlunda frisk. Det var inte jag. För mig var det bara en massa grönt jobbigt gräs som geggade omkring därute.
Jag hade inte tänkt läsa den här boken för när jag läst recensioner om den har den inte lockat men min bror tyckte den var bra så jag gav den en chans. Och blev glatt överraskad. Inde är känd som en av medlemmarna i Killinggänget med Schyffert, Robert Gustafsson och Johan Rheborg i spetsen. Kellerman är känd för att teckna serien Rocky. Kändispoäng är att mamma bott granne med Indes pappa när hon var liten. Jag tycker ibland att Rocky är dryg för att det är så oerhört Stockholm att man knappt fattar vad det handlar om ifall man inte bor i samma kvarter som Kellerman på Söder. Nu gör min bror det så det är klart han tycker serien är kul. Och jag börjar också tycka det. Ett halvår innan Inde och Kellerman åkte på roadtripp i USA höll Inde på att ta livet av sig när han hoppade ut genom ett fönster på tredje våningen. Man märker att han fortfarande kämpar mot sina inre demoner, eller Apan som han kallar det. Jag skulle inte vilja åka med denne psykiskt sjuke man genom USA, men det är underhållande att läsa om resan.
Jonas Inde och Martin Kellerman har kört genom USA och dokumenterat resan. Inde har skrivit och Kellerman tecknat. Det blir en väldigt personlig skildring både av landet de far igenom och Indes kaotiska inre. Han delar frikostigt med sig av sina tankar:
En gång åkte vi bil genom Skåne tillsammans, Flickan och jag. Vi passerade ett gigantiskt sädesfält som böljade som ett grönt hav. Jag kunde se i Flickans ansikte att hon blev glad och lugn av att titta på det böljande sädesfältet. Naturen kan göra sånt med människor. Om människan är någorlunda frisk. Det var inte jag. För mig var det bara en massa grönt jobbigt gräs som geggade omkring därute.
Thursday, April 24, 2008
Gregorius
Utläst 080424: Gregorius av Bengt Ohlsson
Först ska man läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg eftersom Gregorius är en av hans personer. Jag läste den år 2000 men kände att jag hunnit glömma den så jag har nyligen läst om den. Den är en svensk klassiker men jag tycker inte att den är så fantastiskt fantastisk. I den boken är Gregorius en genomotrevlig person men i Ohlssons bok får man hela historien om pastorns sista sommar berättad ur hans egen synvinkel. Det är imponerande hur Ohlsson kan ta en gammal romanfigur från en annan författare och göra den till sin. I Doktor Glas får Gregorius aldrig veta att hans unga vackra fru Helga träffat en annan, men det får han här. Dessutom träffar han själv en annan kvinna under sin sexveckors hälsokur på Porla. Bengt Ohlsson skriver som vanligt med ett väldigt vackert språk.
Först ska man läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg eftersom Gregorius är en av hans personer. Jag läste den år 2000 men kände att jag hunnit glömma den så jag har nyligen läst om den. Den är en svensk klassiker men jag tycker inte att den är så fantastiskt fantastisk. I den boken är Gregorius en genomotrevlig person men i Ohlssons bok får man hela historien om pastorns sista sommar berättad ur hans egen synvinkel. Det är imponerande hur Ohlsson kan ta en gammal romanfigur från en annan författare och göra den till sin. I Doktor Glas får Gregorius aldrig veta att hans unga vackra fru Helga träffat en annan, men det får han här. Dessutom träffar han själv en annan kvinna under sin sexveckors hälsokur på Porla. Bengt Ohlsson skriver som vanligt med ett väldigt vackert språk.
Friday, April 18, 2008
Dagens Agnes
Utläst 080418: Dagens Agnes
Dagens Agnes är en av mina favoritbloggar och egentligen den enda barnbloggen jag läser. Annars blir jag så trött så jag nästan kräks på alla mammabloggar och gravidbloggar och sådant där som inte jag är intresserad av alls. Men Agnes är alltså skitrolig. Nu har bloggen kommit som bok och Agnes har hunnit bli sju år men är fortfarande lika härligt spontan och glad som hon varit genom hela bloggen i tre års tid. Lite stör jag mig på att det är genomgående små bokstäver men på det hela taget är det en finfin liten bok. Så här kan det se ut:
åh, jag önskar att jag vore blind!
marcin:
va?
mmm, det är nog enda sättet för mig att få en hund...
(agnes sträcker på:)
åh! vad stor jag har blivit!
min kropp har växt heeela natten!
det är bra att den växer när jag sover...
... för då slipper jag ju se det!
vet du vad lillgammal är?
det är när man är liten men ser väldigt gammal ut...
Dagens Agnes är en av mina favoritbloggar och egentligen den enda barnbloggen jag läser. Annars blir jag så trött så jag nästan kräks på alla mammabloggar och gravidbloggar och sådant där som inte jag är intresserad av alls. Men Agnes är alltså skitrolig. Nu har bloggen kommit som bok och Agnes har hunnit bli sju år men är fortfarande lika härligt spontan och glad som hon varit genom hela bloggen i tre års tid. Lite stör jag mig på att det är genomgående små bokstäver men på det hela taget är det en finfin liten bok. Så här kan det se ut:
åh, jag önskar att jag vore blind!
marcin:
va?
mmm, det är nog enda sättet för mig att få en hund...
(agnes sträcker på:)
åh! vad stor jag har blivit!
min kropp har växt heeela natten!
det är bra att den växer när jag sover...
... för då slipper jag ju se det!
vet du vad lillgammal är?
det är när man är liten men ser väldigt gammal ut...
Thursday, April 17, 2008
Glennkill
Utläst 080416: Glennkill - en fårdeckare av Leonie Swann
Det här är en särskilt rolig bok för mig som fårägare. Den irländska fårhjorden hittar en morgon sin herde George död i hagen, genomborrad av en spade. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem som är mördaren. I flocken finns Miss Maple - klokaste fåret i Glennkill, Maude, Heide, Mopple the Whale och många andra personliga får med olika egenskaper. George var en bra herde och varje kväll läste han för sina får. Vem ska nu läsa för dem och ge dem hö? Jag som inte brukar läsa deckare gillar den här för att den är så annorlunda.
Det här är en särskilt rolig bok för mig som fårägare. Den irländska fårhjorden hittar en morgon sin herde George död i hagen, genomborrad av en spade. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem som är mördaren. I flocken finns Miss Maple - klokaste fåret i Glennkill, Maude, Heide, Mopple the Whale och många andra personliga får med olika egenskaper. George var en bra herde och varje kväll läste han för sina får. Vem ska nu läsa för dem och ge dem hö? Jag som inte brukar läsa deckare gillar den här för att den är så annorlunda.
Subscribe to:
Posts (Atom)