Löpa varg

 Utläst 220129: Löpa varg av Kerstin Ekman

Jag har tröttnat på Kerstin Ekman och får nog acceptera att hon inte skriver på ett sätt som passar mig. Det är väldigt störande med dialekt och att hon skriver saker som opp i stället för upp. Denna bok är tunn, men långsam och jag tycker inte att det händer särskilt mycket. Beskrivningen av skogen och jakten intresserar mig inte och när det väl blir lite spännande de sista femtio sidorna skriver hon inte så mycket om det jag vill veta, vad som händer i mannens huvud, för han vill inte prata om det utan hustrun får dra det ur honom. Kanske är det en generationsfråga; jag vet flera äldre som älskar hennes böcker. Hon är född 1933 så det är imponerande att hon ännu skriver. 

Ulf Norrstig, kallad Uffe, är en pensionerad jägmästare. Han har jagat och arbetat i skogen längre än de flesta men börjar ifrågasätta om han gjort någon nytta egentligen. Han ser hur illa länsstyrelsen sköter marken och mår dåligt av att han inte kunnat protestera mer. En dag möter han en varg och det sätter djupt avtryck i honom. Han vill behålla upplevelsen för sig själv och berättar inget för sin fru, som han annars brukar dela allt med. Han hoppas att den vackra vargen ska klara sig, men vet att det finns många som vill skjuta den. 

Löpa varg - Kerstin Ekman - Bok (9789100187989) | Bokus

Ett helt nytt liv

 Utläst 220124: Ett helt nytt liv av Charlotta Kåks Röshammar

Det här är en fin bok med porträtt av tolv kvinnor som lyckats starta om i Sverige. Författaren är en gammal bekant till familjen så det är extra roligt! Hon är journalist med inriktning kultur och samhälle, född i Hedemora och bor i Östberga, en Stockholmsförort. Initiativet till boken kom från Ludvika kommun. Boken kan ge inspiration och hopp till andra nyanlända kvinnor i Sverige som behöver få veta att det finns möjligheter och inte bara hinder här. 

Charlotta träffade kvinnorna i boken under våren och sommaren 2021, mitt i pandemin, så man får tänka på att hela världen var uppochned. Kvinnorna har kommit hit från andra länder, de flesta har flytt hit från krig, och bär på svåra minnen. De är starka och har fått kämpa mycket för att komma dit de är idag. De kommer från patriarkala samhällen där de inte kunnat arbeta, studera eller bestämma över sina liv. I Sverige ser de att det är möjligt. 

Ett helt nytt liv : porträtt av tolv kvinnor som lyckats starta om i Sverige - Charlotta Kåks Röshammar - Bok (9789151944494) | Bokus

Miira

 Utläst 220119: De unga vi dödar av Eija Hetekivi Olsson

Det här är en avslutande fristående del i trilogin om Miira. Jag tyckte om debutromanen Ingenbarnsland och trodde att jag hade läst den andra delen, Miira, men det hade jag visst inte. Nu kommer jag nog inte att göra det, för jag blev trött på Hetekivis egna språk, det som roade mig till en början. Det stoppar upp läsningen med alla egensinniga sammansättningar som "Hon själv hade varaktig antistädlust och arbetsförmedlingsolust. Och paddansikte efter fontänbölandet, hon pös ut på en vintrig promenad." (Sid. 279) Annars är det en intressant historia om Miira som nu blivit vuxen. Eija har arbetat bland annat som trappstädare och restaurangbiträde, utbildat sig till gymnasielärare och skrivit flera böcker. Man känner att hon är en stark kvinna som tagit sig dit hon vill trots stora hinder under en tuff uppväxt i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. 

Miira är 33 år och studerar till lärare. Hon praktiserar på ett gymnasium och jobbar samtidigt i en mataffär. Hon vill inte att ungdomar ska få en likadan uppväxt som hon hade utan vill bli en lärare som gör skillnad, så att ungdomarna får utbildning och kan komma vidare i livet. Hon tycker att lärarutbildningen koncentreras för mycket på gamla kungar och andra män och inget på hur man håller en lektion. Miiras femtonåriga dotter Nova är mobbad i skolan av både lärare och elever. Hon mår sämre och sämre och Miira kämpar för att mobbningen ska gå över. 

De unga vi dödar - Eija Hetekivi Olsson - Bok (9789113113920) | Bokus

Att vara stilla när allt skyndar

 Utläst 220117: Att vara stilla när allt skyndar av Magnus Fridh

Det här är en jättefin liten bok av en författare som undervisar i yoga, mindfulness och meditation. Den borde passa mig men gör inte riktigt det för jag har inte tillräckligt mycket motivation att följa råden. Jag skulle verkligen behöva kunna koncentrera mig och få mera tålamod, men jag kan inte bara släppa negativa tankar och gå in i ett meditativt tillstånd. Om jag är orolig så är jag orolig och samma tankar bara mal och mal. Min man berättar om att han kan stå och fräsa en detalj till en maskin i åtta timmar, men om det blir fel på biten måste han slänga den. Jag skulle bli tokig och ge upp då, men det är ju inte ett alternativ för honom. Nog om oss, jag ville bara säga att jag är för långt ifrån stillheten för att hitta den när jag behöver den, men om man är intresserad av meditation är detta en mycket bra och undervisande bok. 

"Att finna sin tystnad och stillhet är det genomgående temat i den här boken. Att uppleva utrymmet i vardagen som skapar helhet och mening, i stället för att styras av stress och jäkt. Det är egentligen bara det som det handlar om." Baksidestext. 

Magnus Fridh presenterar olika platser för stillhet i tre teman; vardagen, naturen och meditationen. Hans första exempel på en att-göra-ingenting-aktivitet när han kommer hem från jobbet är att sitta och umgås med sin katt i fem-tio minuter. När han sätter sig i soffan kommer hon och lägger sig bredvid och sedan bara sitter han där och blir lugn. Det andra tillfället är att vara i naturen och det tredje meditation. 

Att vara stilla när allt skyndar - Magnus Fridh - Bok (9789174249880) | Bokus

Grim

 Utläst 220110: Grim av Sara Bergmark Elfgren

Jag brukar inte läsa fantasy med påhittade världar men tycker om sådana här ungdomsböcker som utspelar sig i vanlig svensk vardag men med övernaturliga inslag. Sara har skrivit den populära Cirkelntrilogin tillsammans med Mats Strandberg och där är det också vanliga ungdomar men med magiska krafter. Kanske är den här boken roligast för oss som minns åttiotalet även fast vi inte var inne i hårdrockskretsar. Jag älskar tillbakablickarna till Stockholm i slutet av 1980-talet, för jag minns hur man höll på att spela in blandband och lyssnade på radio för att få höra nya låtar. Det här är en mycket spännande roman som väver ihop hur death metalscenen i Sverige startade med nutid. 

Kasper är arton och har haft det jobbigt med depressioner men börjar komma tillbaka till sitt gamla jag och har fått ett drömjobb på Gröna Lund där han ska arbeta på House of Demons med att skrämma besökare. Först känner han sig utanför men så blir han kompis med Iris, en tjej som har tatuerat ett bandnamn på armen; Dark Cruelty, bandet som Kaspers pappa var med och startade! Trettio år tidigare träffade pappan Håkan Grim, som blev sångare i bandet. Grim levde för death metal och experimenterade med magiska riter. Ibland försvann han i flera dagar utan att förklara var han varit och en dag kom han inte tillbaka utan hittades död. Kasper vill veta vad som egentligen hände. 

bokus - Bing

Jag skriver över ditt ansikte

 Utläst 220106: Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm

Det som först slår mig med romanen är att den påminner om Fjärilsvägen av Patrik Lundberg på så många sätt; båda skriver om sina mammor och deras sjukdomar och använder ett dutilltal som är ovanligt. Båda är biografier men i romanform. Och båda är väldigt fina, sorgliga och gripande. Denna bok är kort och lättläst med korta kapitel men mycket allvarlig. Både min och min mans mormor blev dementa så jag har sett det på nära håll. Det var som jobbigast med mormor innan hon gick långt in i glömskan, i början var hon nervös och ledsen över att hon glömde saker. En gång visade jag ett nytaget kort på mig men hon kände inte igen mig och sa "Nej, vi tar det imorgon". Jag känner igen flera saker hos mormor i romanen som att hon tror att någon har tagit hennes saker när hon själv lagt dem på konstiga ställen. Boken blir väldigt personlig då den handlar mycket om Anna-Karin själv och hennes liv också. 

Samtidigt som Anna-Karin skriver en biografi över Selma Lagerlöf blir hennes mamma mer och mer sjuk i Alzheimer. Det är en plågsam process där pappan till sist inte orkar längre och mamman får flytta in på ett hem, men före det gör familjen allt för att mamman ska ha det så bra som möjligt. Relationen har inte varit enkel till mamman, men alltid kärleksfull. Mamma har varit den starka som lyckats med det hon företagit sig och studerat till läkare. Nu försvinner hon bit för bit men författarens dotter säger en gång att "Mormor är inte sig själv längre. Fast å andra sidan så är hon ju det, det är så här hon är nu, bara." 

https://www.bokus.com/bok/9789100186906/jag-skriver-over-ditt-ansikte/

Vägen till Klockrike

 Utläst 220104: Vägen till Klockrike av Harry Martinson

Det här är en klassiker som man ska ha läst, men jag tror att jag bara läst Nässlorna blomma  (bra) och utdrag av Aniara (tråkig) av honom förut. En av mina lärarkollegor tipsade om denna för länge sedan och nu blev det äntligen av att läsa den. Jag läste massor av "måsteböcker" när jag pluggade litteraturvetenskap, som tur var, för nu läser jag mest nya böcker. Jag tycker att titeln är fantastisk och boken har ett vackert språk som är njutbart även när det är gamla ord jag inte förstår . Tyvärr är den nog för svår för gymnasiet, men jag ska försöka sälja in den när de ska läsa klassiker. Boken är skriven 1948 och Martinson hade själv erfarenhet av att luffa runt i landet. 

Utdrag ur boken: Hade han då två travotter (varningar för lösdriveri) så blev det Berget. Och det blev det ändå med två travotter före. Men det fanns andra obehagligheter som kunde tillstöta enligt lag. Spöstraff för motstånd och halsstarrighet. (Sid. 69)

Bolle var en luffare som tröttnat på att stanna kvar länge på samma ställe. Han hade haft ett arbete på cigarrfabriken och senare ett eget cigarrföretag med sin kompanjon som utvandrade till Amerika. Pengarna räckte inte för att båda skulle kunna åka så Bolle gav sig ut på luffen. Han trivdes med det livet trots att det var svårt. Längs med vägarna träffade han på män som blev hans vänner och som han ibland slog följe med så de kunde hjälpas åt men oftast vandrade han ensam.