Norlin är sångerska och låtskrivare i Hello saferide och Säkert! och känd för sina smarta texter. Jag gillar hennes musik och blev nyfiken på denna skönlitterära bok trots att det är en novellsamling, som inte är vad jag brukar välja att läsa. Det är det korta formatet som gör det väldigt svårt att få till bra noveller, tycker jag, då det helst ska sluta med en knorr. Norlins noveller gör inte det, utan är mer som kortromaner, berättelser liksom, men de är bra! Jag tycker om hennes språk och hon är duktig på att formulera både vardagliga och absurda betraktelser, som till exempel så här:
Vi fick inte biljetter. I stället gick vi in på en jazzklubb i huset bredvid och såg ett ofattbart pretentiöst gäng folkhögskolestudenter spela dygnslånga solon. "Ja, det här var ju fruktansvärt", sa Ola då glatt och applåderade samtidigt. (Sid. 34-35.)
Jag undrar bara varför man gör ett så fruktansvärt fult omslag! Även om man skulle tycka att det är fint är det svårt att läsa författarnamnet.
3 comments:
fina noveller... men novellerna har kanske en egen hylla??
På vårt skolbibliotek står den bland romaner på Hc.
Intressant!
Fult omslag? Det är superfint!! Men smaken är olika och förstår biblioteksbekymret🙂
Och nog finns det lite knorrar, fast samtidigt små romaner. En del lite poänglösa för mig, som Aliens och Tysklandsturnén, även om de har humor.
Gå och The greatest love of all var riktiga pärlor att läsa för mig👍🙏🙂
Post a Comment