Det här är en kort ungdomsroman, men med ett tungt ämne. Den kan vara ett stöd för ungdomar som har det tufft och även fast huvudpersonen Sandra är femton år och går i nian känns hon äldre. Hon har tvingats till att vara självständig då hennes alkoholiserade pappa bara klagar på allt hon gör och mamman inte protesterar. Jag tycker så fruktansvärt synd om henne, men som tur är finns det ljuspunkter.
Sandra vill bort från sitt liv i Gävle där hon inte tycker att hon passar in. Pappa blir aggressiv när han dricker och det är ofta. En sak som räddar henne är musiken och framför allt Patti Smith som sätter ord på det Sandra känner. Hon har haft Sara som var en nära vän, men sedan hon flyttade är hon ensam igen. Tills Cassandra börjar i klassen och det känns som ett tecken, att de heter nästan samma sak. Cassandra tar med henne på fester, får henne att börja dricka och vara mer normal, vad nu det är. När hon är full kan hon slappna av och börjar kanske förstå lite varför pappan dricker, även om hon aldrig kommer att kunna förlåta honom för att han förstört hennes uppväxt.
No comments:
Post a Comment