Jag har nästan slutat att läsa biografier om svåra uppväxtförhållanden för att jag tröttnade lite på böcker av Pelzertypen (Pojken som kallades Det), men nu kände jag för att läsa Sandras bok som ändå är hoppfull. Det är ett under att Sandra har vuxit upp till en normal människa efter en så fruktansvärd barndom! En anledning till att jag brukar undvika BOATS (Based on a true story) är att de ofta är dåligt skrivna, men det här är välskrivet och intressant.
Sandras mamma var psykiskt sjuk redan när Sandra föddes. Det gick ganska bra i några år trots allt, men sedan blev hon sjukare och sjukare och hade dessutom alkoholproblem. Sandra började tidigt att ta ansvar för hushållet vilket var svårt när det inte fanns pengar till mat. När mamman träffade personal från socialen och liknande skärpte hon till sig och de såg aldrig att hon behövde läggas in. Sandra bodde även hos sin pappa, men också han hade alkoholproblem och satt ofta på krogen i stället för att vara hemma med henne. Redan som sjuttonåring träffade Sandra Dick som skulle bli hennes man och pappa till deras två barn.
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9170028451
2 comments:
tufft, märkligt att skolan inte brydde sig
Hannele. Det är så konstigt och sorgligt att hon inte fick mera hjälp från skola, psykvård, socialen, alla!
Post a Comment