Utläst 160207: Sörja för de sina av Kristina Sandberg
Det här är den andra delen i Majtrilogin som fått stor uppmärksamhet och flera priser. Jag vill så gärna tycka att det är bra, men det är så tungt och svårt att läsa! Det är mycket intressant att höra Sandberg berätta om böckerna, men jag känner mer och mer att jag har problem med hennes sätt att skriva. Här är ett exempel:
Ja, nu börjar det igen. Koka blöjor och annan småtvätt. Och än är det bara första kvällen. Tomas är ansvarstagande värd och bjuder på cigaretter och båttur. Om hon bara kunde få Jan lite avsides så kanske hon skulle kunna fråga... hemmavid... hur klarar pappa det - den här Anny...?
(Sid.122)
Maj stannade kvar hos Tomas trots att han fick ett vansinnesutbrott och ville döda henne och flickan Anita med kniv. Han lovar att aldrig mera dricka och har fått hypnosbehandling. Hon borde vara nöjd nu, som hemmafru på 40- och 50-talet, för visst har de det bra, men det är något som gnager inom henne. Hon har svårt att känna att hon duger och hon ser att andra har en kärlek som hon aldrig har känt med Tomas. Det är också det här med åldersskillnaden och att Tomas inte riktigt släpper in henne i firman. Skulle han kunna bli VD för företaget? Varför får hon inte veta vad som händer?
http://www.adlibris.com/se/bok/sorja-for-de-sina-9789113047485
2 comments:
Jag läste nästan hela första boken sedan gav jag upp. Klarade inte av hur hon skrev. Bra gjort att du läst två av henne.
Milla. Vad skönt att höra att det är någon som tycker som jag! Mamma säger att de blir bättre och bättre, men jag litar inte på henne.
Post a Comment